Lite (jobb)snack

Jag pratar och pratar och pratar på jobbet så halsen är helt åt skogen. Hjärnan verkar ha lagt av helt också. Den funkar på jobbet och ingenting hemma. Varför jag lyssnar på radio just nu är ett stort mysterium eftersom varje ton från den är som en elchock i min hjärna. Vill stänga in mig i ett ljudisolerat rum med massa stora mjuka kuddar och bara ligga och glo.

Jobbet ÄR skitkul. Det bara snor åt sig ungefär allt jag har att ge överhuvudtaget just nu. Under arbetstid är jag fokuserad och alert. Så fort sista arbetsuppgiften är gjord kraschar jag. Lite extrem situation just nu i kombo med att jag är ovan att jobba öht efter semestern.

Jag får ofta frågan (av kollegor då alltså) vilken av mina två tjänster på den här arbetsplatsen som jag trivs bäst med. Och det går inte att svara på. De är så olika. Men den största skillnaden mellan dem är just den här energibiten. Själva arbetsuppgifterna är hur roliga som helst på båda tjänsterna. Den ena mera ”isolerat”, självständigt arbete. Rätt asocialt egentligen. Det andra hur socialt som helst. Megasocialt. Både med kunder och arbetskamrater. Den förstnämnda tjänsten suger lite energi ur mig pga det asociala. Man får verkligen se till att få sin dos socialt umgänge med arbetskamraterna. Däremot – mycket social energi efter arbetsdagens slut. Den andra tjänsten fyller verkligen det dagliga behovet av socialt umgänge. Med råge. Alltså – noll social energi efter arbetsdagens slut.

När jag hade kontakt med Trygghetsstiftelsen efter varslet fick vi göra ett sånt här personlighetstest baserat på JTI (googla om ni vill veta mera, är för trött för att leta länkar). Jag skrev om det för evigheter sedan. Jag tycker att det stämmer rätt bra faktiskt. Jag var visserligen ensam av oss som gick då, att tycka att det stämde. Men det här att man har olika toleransnivåer vad gäller socialt umgänge, ordning, osv osv, och det viktiga i att hitta en balans som funkar för just mig. Mycket, mycket intressant. Och viktiga insikter i dagens läge när folk är så ivriga på att utåt sett leva ”det perfekta livet”. Sluta låtsas. Gör det du orkar och klarar av. Man lever för fanken för sin egen skull och inte för alla andras.

Och ungefär här och nu spårar detta inlägg ur. Slut för idag.

mvh

trött_och_flummig

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s