Det här True Talent då?

Ska vi prata lite om True Talent nu när vi har sett första veckans avsnitt? Idén lät ju rätt lovande för oss som gillar den här typen av program. Jag har alltid följt musikdokusåporna slaviskt och man stör sig ju alltid på att det är utseendet som i slutändan avgör vem som är ”bäst”. Talangen glöms ju ganska fort bort. Även om den naturligtvis finns där till en viss del. Men det är mycket sällan de allra mest talangfulla vinner de här tävlingarna. Sedan kan man ju diskutera i en halv evighet om man verkligen vill vinna om man är riktigt talangfull. Fel forum, fel karriär osv osv.

Men nu skulle ju det här programmet – True Talent – ta tag i det där. Vi skulle skita i vilka jävla kläder du har på dig osv. So far so good. För det kändes ju rätt spännande om det skulle vara så att det ENBART var rösten som tävlade. Jag tänkte mig ett program där kanske inte ens vi tittare fick se personen utan bara höra rösten. Men nej, så var det ju inte. Första besvikelsen.

Just det här att det bara avgörs vilka som kommer att gå vidare genom att en ”blind” jury röstar, men sedan ändå precis som vanligt avgörs av ”folket”, dvs. fjortonåringar. Andra (och största) besvikelsen. De äldre kommer att flyga ut ur tävlingen som små vantar, medan de söta tonårsidolskillarna hänger sig envist kvar och vinner allt. Väldigt mycket oavsett talang. En helt vanlig musikdokusåpa, med andra ord. Inget sensationellt eller nytt överhuvudtaget.

Dessa snyfthistorier. Alla dessa personer som tävlar har tragik i bakgrunden som lyfts fram. Också det här visar att talangen inte är det viktigaste, utan publiken måste känna sympati och ömka personen för att de ska heja på hen. Så om de inte är snygga, måste man på något vis hitta något annat som lockar – medkänslan. Stackars, stackars Kalle – klart han måste vinna som har haft det så svårt! Vad fasen har det med en talangtävling att göra?! Det är faktiskt tillräckligt att man är bra på att sjunga och kan framföra låtar på ett sätt som trollbinder och engagerar publiken. Det är det tävlingen ska handla om. Inte vem det är mest synd om. Tredje besvikelsen. But why liksom.

Sist men inte minst – denna speakerröst som upprepar samma sak hela tiden. Kan någon ta bort henne? Jag är beredd på att betala för att få bort henne. Så frukstansvärt störande. Ja, vi fattar att Danny ”inte har sett” personen utan bara fallit för ”en helt unik röst”. Dessutom är vi tittare inte helt tappade bakom vagnen så efter första jury-bedömningen FATTAR VI HUR DET GÅR TILL!

Allt som allt dock – ett rätt hyfsat program. I alla fall för sådana som jag som gillar den här typen av program i vanliga fall. Otroligt mäktigt när alla tre jurysektionerna vänds samtidigt eller när den där sista dröjer på sig och vänder runt alldeles i sista sekunden. Den här lipsillen sitter och gråter för varje snurrande sektion. Det går inte att hejda! Inte heller hjärtesorgen när ingen sektion vänder sig. Tusen ledsna smileysar. Jag skyller det på snyfthistorierna. De förstör så himla mycket. Personen ska vara ett tomt blad. Bara en röst. Inget annat. Punkt slut!

Advertisements

3 reaktioner på ”Det här True Talent då?

  1. Preciiiis! Exakt så där tycker jag också. Men jag skulle aldrig kunna skriva ett så underhållande inlägg om det som du så det var bra att du skrev det och så får jag hålla med 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s