Dömhövve

Det här med att vara dum i huvudet, det är lite av min specialitet. Låt oss säga att du går ner (upp, in, ut) på stan för att köpa lite lunch när någon ropar efter dig. Du känner inte denne någon så du kan lista ut med lilltån att det är någon typ av försäljare/insamlare. Istället för att ruska på huvudet och fortsätta gå därifrån, stannar du istället till och av någon outgrundlig anledning inbjuder till konversation med denne någon.

Denne någon börjar då prata på danska. Du fattar cirka 0,5% av danska. Denne någon pratar dessutom i 320, så du har fullt sjå att försöka förstå 0,1% av vad denne säger. Denne någon visar samtidigt upp en pärm innehållandes bilder på torterade, hängda, mördade människor (däribland barn) och säger att förtrycket mot människorna i blabla måste upphöra (så pass mycket förstår du). Du håller naturligtvis med. Det är hemska saker på riktigt, det här. Till slut dyker det upp en lista i pärmen där människor har skrivit på. En protestlista, tror du i ditt mycket naiva sinne. Så du skriver på.

Tack tack!, säger denne någon och pekar på en kolumn längre bort på listan. Där får man välja belopp – 300 kr, 500 kr osv osv i stigande höjd. Det tar emot, det gör det. Du försöker med ”oj, men jag har inga pengar på mig”, men det viftas bort med att ni faktiskt står bredvid en uttagsautomat. Säkert inte alls planerat någonstans.

Det bör tilläggas här att du förmodligen har feber och faktiskt är lite sjuk. En slags förmildrande omständighet, skulle man kunna säga.

Du sväljer några gånger, funderar över dina möjligheter att dra dig ur det hela, men går i alla fall snopet iväg till uttagsautomaten. Tar ut 300 kronor och försöker lite osynligt skynda dig tillbaka till denne någon och lämna över sedlarna som om ni utförde en knarkaffär eller dylikt. Helst i ett handslag eller så.

Alltså, DU GICK OCH TOG UT PENGAR OCH GAV TILL EN HELT FRÄMMANDE MÄNNISKA! TRE HUNDRA JÄVLA KRONOR!

Låt oss säga att du gjorde just precis det här. Skulle du inte känna dig som stans (landets) mest korkade människa? Eller okej, jag kan berätta att det är så det känns. EFTERSOM JAG PRECIS GJORDE PRECIS EXAKT JUST DET DÄR!

MEN JAG ÄR JU SJUHUHUHUHUUUUK!

Advertisements

4 reaktioner på ”Dömhövve

  1. Haha, det är verkligen inte så lätt alla gånger. Men man får ju hoppas att det var en riktig insamling i alla fall, så att dina pengar gick någon bra stans.

    Krya på dig!!

    1. Ja, det känns tveksamt, men man vet ju aldrig. Jag är världens mest lättlurade människa, därför har jag lärt mig (trodde jag) att inte låta insamlare och försäljare ens få en chans att tilltala mig. Så fort de har fått ögonkontakt och låst mig med blicken är det kört! Då köper jag vad de än säljer, kosta vad det kosta vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s