En sorts sammanfattning av 2011, del II

Vi fortsätter! Nu juli månad till och med december månad.

5 juli: ”Detta är första stunden av lite altansitt med solen gassande denna semester.  Klockan är snart sju på kvällen. Känns bara lite avigt.”

7 juli: ”Men de där timmarna på stranden med barnen – så himla härliga! De leker med varandra, är snälla mot varandra, hämtar saker åt varandra, hjälps åt. Och jag bara ligger där på min filt och ser på med kärleksoverload.”

9 juli: ”Så jag tänkte helt enkelt: åt helskotta med anledningar att klä upp sig – jag tänker använda alla mina fina kläder närhelst jag vill. Vilket resulterade i att jag mestadels bär klänningar och kjolar. Ihop med höga klackar. För att jag kan.”

19 juli: ”Tycker samtidigt att det är lite läckert. Men kan inte bestämma mig för om det beror på att jag är för gammal och bara försöker vara lite ”tuff” eller om det faktiskt är ganska snyggt. Möjligtvis att ordet ”läcker” är svaret på den frågan.” (om den där gången jag tonade håret rosablont)

21 juli: ”Sveriges mest överstressade pappa hamnade bakom oss i kön till en av åkattraktionerna. Han pratade oavbrutet i cirka 20-30 minuter. Med sin son på cirka ett och ett halvt, max två år. Jag tror sonen lyssnade skitnoga och ba: jaha, säger du det? Mycket, mycket intressant.” (om besöket på Furuvik)

23 juli: ”Det här att jag tjoade runt på ett dansgolv igår kväll känns så där när man vaknar till nyheterna idag. Fruktansvärda jävla värld.” (Utöya)

25 juli: ”Det som hände i Norge skrämmer mig så ofantligt mycket. Jag kan inte sluta tänka på det. Måste. Sluta. Tänka. På. Det.”

1 augusti: ”Första arbetsdagen avklarad och fy fasen vilket roligt jobb jag har! Jag hann i stort sett dit, blinka en gång och så var det dags att gå hem. Jag fick liksom tvinga mig att gå hem. Jag älskar mitt jobb! Love, love, love!”

8 augusti: ”Jag skrattade så jag grät åt Bridesmaids. Jag skrattade så jag på allvar kippade efter luft. JAG SLOG MIG PÅ KNÄNA i ren panik över att inte kunna sluta skratta.”

15 augusti: ”Jag har visst en blogg också. Hade snudd på glömt bort det i min lilla Wordfeud-bubbla. Jag har liksom inte så mycket att säga för tillfället heller. Förutom detta: ge mig dina bästa exempel på ord som innehåller bokstäverna X och Z!”

23 augusti: ”Nu tycker jag att vi accepterar att sommaren lider mot sitt slut. Så här ser årstiderna ut mer eller mindre varje år. Inga konstigheter. Den här väder- och årstidspaniken man sysslar med i detta land kan bli ganska tröttsam.”

29 augusti: ”Naturligtvis förstår jag att de inte kan ställa en diagnos över telefonen, men en liten lugnande hint kanske? ”Det låter som…”, ”det skulle kunna vara…”, ”försök att lindra med…” eller nåt. För det är ju inte som så att de överlåter diagnosen till tant/farbror doktorn. De överlåter den till mig. Och Google. Med c-ordet.” (om femåringens lymfkörtlar i golfbollsstorlek)

30 augusti: ”När jag var liten var min stora hobby att klippa ut och samla på inspirationbilder och användbara skönhetsreportage ur diverse tidningar. Sjukt och helt snedvridet, jag vet. Jag var cirka 8-9 år när jag började sminka mig på daglig basis och bara det känns helt oerhört.”

8 september: ”True Talent har fått mig att gilla Danny. Rent fysiskt. Det, mina vänner, är sjukt. Han är så långt ifrån min smak man kan komma. Han är slät och ser len ut, han är fåfäng och har poppig frisyr. Jag gillar ju lite ”karliga” killar med hår på bröstet och så lite hår som möjligt på huvudet. Manlig fåfänga är total erotikdödare i min hjärna. Skitfånigt, men jag funkar så. Men Danny alltså – mums! Det är så märkligt, det här.”

10 september: ”Barnen följde med sambon nu på eftermiddagen. Min första tanke: ”åh, bra! Då kan jag sticka ut och springa!”. Men vad fan! Jag. Springer. Inte. Kan jag inse och bara acceptera det, eller?”

11 september: ”Mia Skäringer säger i föreställningen (och nu ett försök till citat, reserverar mig för dåligt minne): ”Så många gånger som jag gav mitt hjärta till någon som lika gärna hade kunnat runka”. Hur vi tillåter oss att bli behandlade och hur vi behandlar andra. Inte så jäkla självklart när man är ung och dum, kan man ju säga. Alla erfarenheter är inte av ondo, men man hade ju klarat sig utan cirka 90% av dem och fortfarande blivit en hyfsat utvecklad människa. Om en säger.”

14 september: Men jag kunde inte släppa det där läppstiftet. Låg och tänkte på det igår kväll och fantiserade om hur det skulle se ut på mig. Ja, ni ser – jag har fullt upp med tunga och jobbiga tankar. Lever ett hårt liv osv osv.

22 september: ”Varför? Mitt liv har fan aldrig varit lugn och harmoni. Aldrig. Har det inte varit familjeintriger har det varit misshandlande pojkvän eller på annat sätt stökiga förhållanden. Ge mig fakking LUGN OCH HARMONI!”

25 september: (jag startar en sminkblogg)

28 september: ”När man väl har fått upp megatrosan kan det hända att man, som jag idag, känner sig färdig med påklädningen och tänker ta klivet ut från toaletten. Med klänningen runt midjan.”

9 oktober: ”om det börjar brinna oavsiktligt, då tar det cirka noll minuter för ett helt jävla rum att bli övertänt. När man verkligen anstränger sig för att få några få vedträn att ta eld – då är det helt jäkla omöjligt?! ”

10 oktober: ”Femåringen berättade en saga för lillasyster imorse. Den innehöll följande mening: ”Hon bodde långt bort från civilisationen. Långt långt bort. I Bollnäs.””

16 oktober: ”Här sitter jag med nymålade naglar och plockar upp godis ur påse med en sån där stektång. Det känns inte alls desperat.”

21 oktober: ”Fast kom ihåg att det är ett ganska pinsamt ”projekt”, fast jag gillar ju att vara pinsam ibland. Och precis som med den här bloggen är det inget jag har startat för att jag tycker att världen behöver det, utan för att jag behöver/vill det. Så har jag fått det sagt.”

27 oktober: ”Alltså, DU GICK OCH TOG UT PENGAR OCH GAV TILL EN HELT FRÄMMANDE MÄNNISKA! TRE HUNDRA JÄVLA KRONOR!” (om när jag blev haffad på stan och råkade ge bort pengar)

31 oktober: ”När man är gammal äter de där pinsamma sakerna upp en inifrån. Man blir folkskygg i minst en vecka, vill skriva offentliga ursäkter i lokaltidningen  alternativt emigrera permanent till andra sidan jorden. Eller ännu hellre – rymden.” (om dagarna efter fest)

5 november: ”Rullade utför en trappa. Är mörbultad, svullen här och där och har ungefär alla regnbågens färger på min kropp. Har dock alla tänder kvar och ej hjärnskakning. Saker man är jävligt glad över.”

7 november: ”Det här är nyinflyttade grannar så det kändes väl lite over the top att visa värmekamerabilder på bland annat en erigerad penis. ”Hej och välkommen!” liksom.”

10 november: ”Ni undrar så klart… …vilken typ av teknisk pryl jag skriver detta från. Jo, det ska jag tala om. En IPHONE 4S!!!!!!!!!!!!!! <— cirka så glad”

14 november: ”Men jag har fläkt ut mig tillräckligt i mina dagar. Om man slog upp uttrycket ”fläka ut” i en ordbok osv osv osv. Ni fattar.”

18 november: ”En i personalen uppmärksammar min resväska och frågar om jag ska ut och resa. Femåringen passar då på att högt och ljudligt informera om följande: ”MIN MAMMA HAR ÖL MED SIG!”.”

20 november: ”tåget vi åkte hem med igår valde att bara susa förbi vår slutstation. Vi satt och tittade ut och ba: snart är vi hemma. Klädde på oss jackorna och tänkte förbereda framtagning av bagage. Fan, vad fort det går, sa jag. Efter det såg vi vår station svischa förbi.”

24 november: ”jag försökte betala med smink idag när jag handlade. När min avlagda gamla mascara inte accepterades som betalning, försökte jag med kundkortet hos Hälsokraft. Men nä. Nit där också. Himla petigt, om du frågar mig.”

8 december: ”Ja, det dracks lite alkohol, kan man ju säga. Jag som skulle ta det så lugnt. Men jag ångrar det inte en sekund. Jäklar, vad jag behövde ha lite good old skitkul!”

11 december: ”Period jag hamnar i allt som oftast: allahatarmig-period. Man kan ju tro att man växer ifrån sånt, MEN DET GÖR MAN INTE! Befinner mig just nu i en sådan period och är därför ett levande bevis.”

16 december: ”Mitt liv har stagnerat. Utveckling schmutveckling. När man nått perfektion står man still. Eller så är det så att man har gett upp.”

23 december: ”Jaha, då sitter man här med undanplockat hem (alltså, hemmet är inte undanplockat men ni fattar), brasan tänd och barn i badkaret. Vi ska snart värma på lite glögg och provsmaka julskinkan.”

29 december: ”Jag är galet jävla skittrött på att vissas attityder. Åsikter som ärvs snarare än tänks fram på egen maskin. Saker som bara accepteras som sanning utan minsta lilla kritiska tänkande.”

30 december: ”Eftersom jag anser att det inte är någon sport om man bara tar en simpel cupcake så är livet frid och fröjd igen är jag tvungen att skicka in dem i duscharna, ge dem mat, kaffe, låta dem titta på tv och pippa lite med varandra. Ett himla slit!”

Det var det det. Mitt år i spridda skurar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s