Ingen riktig våldtäkt

Om du inte såg Dokument Inifrån på SVT1 igår kväll, se till att du ser programmet på SVTPlay. I allra högsta grad om du är förälder.

Nej, det är egentligen inget nytt att sådant här händer. Det är egentligen så vanligt så i stort sett alla någon gång har varit med om det. Jag har varit med om det. Inte en gång utan flera. Inte just den situationen som ”Sara” i programmet blev utsatt för, men tveksamma sexuella situationer där övertalning är inblandat. Och så många känner en olustkänsla inför något de varit med om men kan inte själva avgöra vad som egentligen hände. Varför? För att man som tjej hela tiden blir imatad att våra kroppar är våra främsta tillgångar, vi ska söka killars godkännande och vara dem till lags. Sätt den ständiga itutningen i relation till en tveksam sexuell situation – klart man klandrar sig själv.

Många på Twitter upprördes över att programmet inte belyste killars syn på sexuella övergrepp. Och jag håller med om att den vinklingen hade varit önskvärd. Det borde helt klart göras en uppföljare till denna dokumentär där man belyser killarnas sida. Samtidigt tycker jag att dokumentären tog upp en viktig sak som alla föräldrar till döttrar måste ta till sig. Nämligen tjejers egen syn på sexuella övergrepp. Av de tjejer som intervjuades i programmet var det en enda tjej som sa att man alltid har rätt att säga nej oavsett situationen. Resten tyckte att man i många situationer fick skylla sig själv. Om man var för full skulle man fatta att man kunde bli våldtagen, om man flirtade med en kille och kanske till och med var kär i honom, då hade man gett honom signaler som innebar att man fick stå sitt kast. Typ så. Skrämmande att absolut ingenting har hänt sedan man själv var tonåring för cirka TJUGO ÅR SEDAN.

Å andra sidan har vi väl förklaringen där – det är vi som växte upp i den på många sätt oupplysta tiden som är föräldrar till dessa ungdomar. Det är vi som för åsikter och värderingar vidare till våra barn. Man kan skylla på samhälle och skolor hur mycket man vill, men vi föräldrar bär största skulden. Tyvärr. Genom att inte tänka för vi så mycket skit vidare. Hur vi reagerar på andra människor, vad vi säger om andra människor, hur vi värdesätter oss själva osv osv. Det spelar ingen roll vad vi aktivt säger till barnen så länge vi inte lever som vi lär. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör osv osv. Jag är i högsta grad skyldig till det, så jag påstår inte att jag själv är någon förebild direkt.

Det här är ju något som byggs upp under barnens uppväxt och inget som hoppar på dem den dagen de själva blir tonåringar. Respekten till andra människor, andra människors värde och deras eget värde. Att ordet ”nej” slår ut allt annat som ledde till att man är där man är. Det spelar ingen roll.

Sedan tycker jag att vi som vuxna i ungdomars närvaro – oavsett om man är förälder eller någon annan i ungdomarnas närhet – har ett ansvar att tänka ett steg längre. I dokumentären blir ”Sara” våldtagen av tre killar på en fest och det tas bilder. Dessa bilder sprids sedan på skolan. En enda av lärarna tar upp detta med ”Sara”, men enbart för att säga åt henne att tysta ner det hela pga skolans rykte. Låt säga att ”Sara” frivilligt haft sex med tre killar på en fest. Femton år gammal. Ska man inte som vuxen kanske fundera då över hur ”Sara” egentligen mår? Och hur dessa killar som också frivilligt ”delar” sexpartner mår? För visst lever synen på att killar tar vad de kan gå, envist kvar? Jag kan erkänna att jag själv har svårt att tänka tanken fullt ut – att killarna säkert inte heller mår då bra – utan att det känns fabricerat för att det alltid ska vara samma utgångsläge för tjejer och killar. Att killarna är så kåta i alla fall så vill en tjej ha sex spelar omständigheterna ingen roll. Vill spotta på mig själv för att jag fortfarande tänker så. Hursomhelst – promiskuitet kan bero på övergrepp. Inte alltid, men det kan. Och i alla fall av promiskuitet ligger ett självförakt i botten. Oavsett om det självföraktet är ett resultat av övergrepp eller andra missförhållanden. Borde inte vi vuxna ha insikt nog att förstå det? Och av den anledningen ställa frågor och inte bara stå vid sidan om och se på? Vi behöver inte anklaga ungdomar för våldtäkt för att undersöka vad som ligger bakom.

När våra barn är barn är vi föräldrar deras yttersta källa till åsikter och värderingar. När barnen blir ungdomar är det kompisar som är främsta källan – en källa som ursprungligen speglas tillbaka på oss föräldrar. Och därefter kommer samhället in med Big Brother, Veckorevyn osv osv. Så vi kan inte skylla på det luddiga ”samhället”. Vad är ”samhället”? Vi kan inte skjuta över ansvaret till skolorna. Skolorna ska utbilda våra barn, inte uppfostra dem. Visst har skolorna en del av ansvaret, men inte det yttersta. Att stå och hojta om att något måste göras ger ju ingenting om alla lägger över ansvaret på andra. Alla ska ta ansvar. Punkt slut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s