Är inte så dum som jag låter. Alla gånger.

Ni vet när man säger något till någon och hen svarar ett svävande ”jaaa”. Sedan blir det tyst. Och så ekar det där man har sagt i huvudet om och om igen. Och man kommer på att man lät ganska dum i huvudet. Och att man borde ta tillbaka det på något vis. Eller åtminstone förklara det lite mera ingående. Men så har man suttit i flera flera sekunder och tänkt och hört ekande ord i huvudet så hela ögonblicket har passerat för länge sedan. Och så får man välja mellan att ta upp det igen (= verka lite korkad och lite anal) och att låta det passera och acceptera att den andra personen fick anledning att tro att man är lite dum i huvudet.

Jag valde det senare idag. Och med detta inlägg vill jag sända ett meddelande ut i sajberspejs och informera om att jag hörde hur dum i huvudet jag lät. Tack för ordet. Hejdå.

Advertisements

En reaktion på ”Är inte så dum som jag låter. Alla gånger.

  1. Känner igen! Ångesten när man inte kan rätta till – gud så jobbig den är. Känslan biter sig kvar liksom. Man vill bara säga ”ursäkta mig vill bara lägga in en liten passus här!” men det låter liksom aldrig normalt i vanliga konversationer, speciellt inte om man missade chansen när den väl fanns där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s