Jag pratar om bloggning

Många himlar ju med ögonen åt oss som bloggar och tror att ingen bryr sig om vad vi har att skriva om. Allra helst de  här helt onischade bloggarna som handlar om människors helt vanliga liv där egentligen inget speciellt överrafflande händer. Vardagsbetraktelser, funderingar i största allmänhet osv.

Men uppenbarligen bryr sig en hel hög om vad vi skriver. Just jag har väl inte en gigantisk mängd människor som läser, men med tanke på mångas himlande och suckande så är det en fin skara som av en eller annan anledning tycker att det är givande att läsa. Som siffra kanske inte genomsnittsantalet ser så stort ut, men bara tanken att samla de människorna i en och samma lokal får det lite att svindla.  Det smått fantastiska är dessutom att jag vet att många läser som aldrig ens har träffat mig eller vet vem jag är IRL. Ändå hittar de något med mitt liv och min blogg som gör att de återkommer.

Jag tycker det är fint. Att en helt okänd människas blogg om sitt helt vanliga liv kan ses som intressant av en eller annan anledning. Ja, jag lägger till ”en eller annan anledning” för vi vet ju att vissa läser för att de njuter av att ogilla. Nu vet jag inte om jag har några sådana läsare eftersom jag har varit väldigt förskonad från dumkommentarer, men jag kan tänka mig att det finns någon sådan också (hej och tack för att du bättrar på min statistik, isåfall). I alla fall. Allt behöver inte vara så himla speciellt jämt. Man behöver inte försköna sitt liv eller lägga allt till rätta för att bli accepterad/omtyckt. Många av de personliga bloggar jag läser är motsatsen till Facebookstatusar och det finns så många därute som jag läser som jag tycker att jag känner på riktigt pga det.

Jag har inget emot Underbara Clara-bloggar (mest för att jag inte läser dem, kanske), men jag ser dem som nischade bloggar. Inte personliga. Inget fel med nischade bloggar, jag har ju en själv. Men Underbara Claras blogg exempelvis går ju inte ut på att skildra hennes liv. Det är mera en ”pick me up”-blogg, som uppenbarligen inte funkar för alla. Och de som inte blir upplyfta och lite gladare av att se fina saker osv – de läser förmodligen personliga bloggar. Om vardagen. För igenkänning, underhållning eller bara för att se att någon har det värre. Och för att det är intressant att få en inblick i andra människors (riktiga) liv. Oavsett om de skriver om tvätt, vardagsmatlagning, livet med barn, relationer osv osv.

Obs att jag inte menar att det är mera värt att vara intresserad av människors riktiga liv. Alla bloggläsare läser av sina egna anledningar. Vissa kanske tycker att vardagen står dem upp i halsen och behöver lite verklighetsflykt, få läsa om det där tillrättalagda och drömma sig bort. Andra får irritationsklåda av det arrangerade och vill läsa om Bettan som har bråkat med sin kille eller Bengan som funderar över nattningen av sitt barn. As simple as that.

Men det jag ville komma fram till är ju att det är fint att vi tycker att det är intressant att läsa om (okända) människors svenssonliv. Och att det egentligen inte alls är så konstigt att man delar med sig. Man får dessutom en helt ny bekantskapskrets (inte för att det är något fel på den tidigare och inte för att den försvinner). Det finns en hel uppsjö människor i detta avlånga land (och andra länder så klart) som tycker att den här typen av bloggar är himla bra och givande tidsfördriv. Så det behövs inte himlas med några ögon och suckas djupa suckar om patetiska människor. Vi gör det vi mår bra av och så gör ni något som ni mår bra av. Fint. Hej.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s