Jag blir lite sentimental

Slogs just av det oerhört sorgliga i att det finns människor som har funnits i ens liv och haft någon form av viktigare betydelse för en, som man förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Någonsin. Inte för att de inte lever längre utan för att man tappade kontakten och ingen har egentligen något intresse av att plocka upp den igen. Av olika anledningar.

Även de man en gång önskat att man aldrig skulle träffa igen eller som det känts ganska obetydligt om man träffar igen. De har ju en gång varit en mer eller mindre stor del av ens liv.

Så himla sorgligt det känns! Människor som man har investerat en hel del i av en eller annan anledning och så bara ”Poff!” så lever de i något slags parallellt universum (för det är ju lite så det känns när man försöker tänka på de som lever sitt liv i en annan del av landet eller världen – ärinte deras liv pausat medan de inte är i närheten av mig?).

Man borde åtminstone få ett årligt brev med info om dessa förlorade personer så att man vet att de lever och så. Plus lite saftigt skvaller kanske?

Advertisements

En reaktion på ”Jag blir lite sentimental

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s