När ÖDET la sig i och så där

Ligger i en säng på ett hotell i Örebro och laddar inför en sväng i gymmet. Ja, ni läste rätt – jag och kollega ska starta dagen med en timme (?) i gymmet! Jag tror själv att jag kommer att vara på topp, känna mig skitstark och att jag kommer gå ut därifrån med minst ett sexpack. Vi får väl se hur det blir med det.

Igår när vi skulle gå från jobbet till stationen sa jag till kollegan ”det känns som att jag har glömt nåt, men jag har ju med mig biljetterna – det viktigaste”. Mm, just det. Jag skulle komma att inse att det finns något mer som är precis lika viktigt.

Är det inte lustigt hur saker händer som gör att man kommer på att man har glömt den där grejen INNAN man sitter på tåget och allt är för sent? Det känns ju verkligen som att någon sitter där i parallellt universum och ba: ”nämen asså, nu måste hon ju gå in och vilja köpa lite godis annars åker hon ju bort i två dagar UTAN PLÅNBOKEN!”

Ja, det var det som hände alltså. Jag skulle betala mitt godis och hittar inte plånboken. En kvart kvar innan tåget kommer, ingen som helst möjlighet att springa som en galning tillbaka för att hämta den. Det är då man bläddrar runt i huvudet och försöker komma på vilka av kollegorna som har tagit bilen till jobbet. Som man dessutom har telefonnummer till.

Och så hittar man (läs: min närvarande kollega) en som kastar sig in på ens rum, rotar runt i ens träningsväska (äckligt, I know), hittar plånkan, ilar ilar ilar iväg med den till stationen så att jag får den fem minuter innan tåget kommer.

Jag är alltid – ALLTID – skitnervös när jag ska åka tåg. Till och med när jag pendlade varje dag med tåg var jag nervös inför VARJE resa. Så ni kan kanske tänka er stressnivån i min kropp under dessa tio minutrar. Lugnade mig på det mest hälsosamma sätt: vin.

20121114-065947.jpg
Nu är jag i alla fall på plats. Vi fick i oss middag som jag betalade med pengar från min PLÅNBOK. Idag ska vi titta lite på stan innan arbetsdagen börjar och då kan det hända att jag hittar något som jag kan köpa med pengar från min PLÅNBOK. Tänk om jag inte hade tänkt köpa godis på stationen! Då hade jag inte kunnat köpa en sketen banan ens! På två dagar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s