Jag <3 Katta

En annan mycket vettig männscha (förutom Soran, menar jag alltså) är Katta. Det här inlägget vill jag tapetsera rum med: Så länge ni finns slutar vi inte. LÄS!

Själv fastnade jag i kommentaren om ensamstående mammor. Man behöver ju knappast gå en kurs i psykologi för att förstå att den person som bär skulden till att barn till ensamstående föräldrar kan må dåligt och agera ut det, är den frånvarande föräldern och inte den som finns där varje dag. Och det har knappast något med kön att göra. Jag vet inte hur många gånger jag själv har undrat hur det ska gå för min äldste son pga har ingen manlig förebild pga (tidigare) frånvarande fader. Som tur var växte jag upp, kloknade på mig och insåg att det som behövs inte är en manlig förebild utan en vettig förebild (eller två eller sju). Att ens far är frånvarande skapar naturligtvis andra problem eftersom man känner sig bortvald av en av de personer som ska älska en villkorslöst och alltid finnas där. Men naturligtvis skulle en frånvarande mor skapa samma problem. Det har, som sagt, noll och ingenting med könet på föräldern att göra. Möjligtvis att man får lära sig av andra att det är värre med en frånvarande mor än en frånvarande far (för hur många gånger får man inte höra att det är så fantastiskt duktigt av pappor att ta sitt ansvar som förälder?), men i grund och botten handlar det om samma känslor och samma konsekvenser. Men ibland är det tydligen så jäkla enkelt att bara skylla på det man kan se med blotta ögat och inte besvära hjärnan med att tänka några steg längre.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s