”Om en bara fick ta sig en sup innan passet”

Det här med förmiddagsträning. Jag suger på det. Eller, det kan möjligtvis vara kombinationen förmiddag + konditionsträning som liksom inte är som gjort för mig. För någon vecka sedan gick jag på ett Easy Line-pass kl 11 en helgförmiddag. ”Easy line” – ni hör ju. Lugn och lätt träning. Man sitter i ring och jobbar lite stillsamt på varsin maskin med enbart luftmotstånd. Det var min lilla illusion innan jag kom dit. Sedan kom jag dit. Med enbart en kaffe och två mackor i magen. Och iofs en massiv magkatarrsattack waiting to happen, men jag vet inte om jag kan inbilla mig att den hade något med saken att göra.

I alla fall. Jag kom dit. Jag blev snabbt varse om att detta på ingalunda vis var någon lugn och stillsam träning. Jag upprepar: PÅ INGALUNDA VIS. Konstant ansträning på maxnivå. Det kan möjligtvis vara jag som blev lite för övertaggad, men jämfört med övriga deltagare verkade jag nästan ta i i underkant. Man ska köra två varv. Andra varvet blandas burpees och diverse andra hoppövningar in. Herre. Min. Je. Ja, för att komma till saken – jag fick avbryta, springa in på toa, sitta och skaka och svettas. Händer domnade bort. Benen ville inte bära. Osv osv.

Tror ni en känner sig lyckad efter ett sådant pass? Det kan vara så att en ville avbryta passet och högt och ljudligt förklara att en inte hade ätit så bra frukost. Att jag INTE ÄR SÅ HÄR KLEN JÄMT! Det kan vara så att jag berättar för alla som vill höra om hur jag fick springa ut från passet PGA HADE ÄTIT SÅ LITE INNAN.

Hursomhelst. Jag började nog komma över det där passet. Litegrann i alla fall. Tills i lördags kl 11 när jag fick för mig att jag skulle testa spinning igen. Jag gillar egentligen inte spinning, men det är jäkligt effektiv träning så jag var ju tvungen att kolla om det hade hänt något under årens gång. Iofs tror jag att jag skulle kunna gilla spinning nu. Om det inte vore för att man sitter ihopknölad som en liten jäkla kanelbulle på den där cykeln. Magkatarren ba: I’m not having this. För ja, min magkatarr pratar utrikiska. Helt vanligt. Cirka all magsaft schwoop:ade upp i halsgropen och la sig tillrätta där. Fänk jo, sa jag och fick sitta upprätt hela passet igenom.

S’atte. Träningssjälvförtroendet är inte på topp just nu. Så denna vecka ska jag bara köra gamla hederliga Core- och Pumppass. Det är liksom mera jag. Jag önskar att jag kunde hitta ett konditionspass som jag verkligen älskar, men hittills har jag inte lyckats. Igår testade jag Sh’Bam, en slags dansträning. Jag antar att det inte riktigt är något för mig när det första jag sa när jag gick därifrån var att jag skulle ha velat vara lite full. För jag vet att jag kan röra på höfterna, men jag blir så övermedveten och underanstränger mig i en upplyst träningssal med jättespegeln Allan (som man så coolt sa förr i tiden). Med något glas vin innanför västen (den där jag alltid har på mig vid festliga tillfällen) skulle jag vara så mycket mera avslappnad och inte bry mig om Allan. Skulle kanske till och med vända mig helt mot Allan (man har annars spegeln bredvid sig) och ba: ”I’m sexy and I know it untz untz untz”.

Ja, så gick det från hälsosamt till… mindre hälsosamt. Vi bryter här.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s