Jag ger mig in i pepparkaksgate

Jag vaknar  kl 4 varje morgon nuförtiden. Oro inför sonens resa. För att slippa tänka på det (just där och då kan jag inte fixa ett skit som jag ska fixa innan han åker, så onödigt att ligga vaken och stressa upp mig) har jag börjat uppröra mig över pepparkaksgate. Inte speciellt effektivt som sömnmedel, det heller. Det verkar inte bättre än att jag måste skriva ett inlägg om det trots att jag tänkte låta bli.

Jag hoppas alla fattar att det här inte handlar om något så banalt som pepparkakors vara eller icke vara i luciatågen? Faktum är att det inte kan ha undgått någon att det faktiskt aldrig sagts att barn i luciatåg runt om i Sverige inte ska få vara pepparkakor pga rasistiskt. På EN (möjligtvis två?) skola (-or) i Sverige har man sagt att i just deras luciatåg skulle inga barn få vara pepparkakor pga att de inte skulle sjunga någon sång om pepparkakor. Orimligt, men sant. Det är mycket möjligt att det var pga att det fanns en ängslan att människor som har en brunare hudfärg skulle känna sig kränkta. Man kom dock till sans och drog tillbaka detta förbud. Någon tänkte lite snett, i stort sett ingen höll med, saken blåste över. Punkt. Det kan inte ha undgått någon att det är bakgrunden till pepparkaksgate.

Och nu kommer vi till det pepparkaksgate handlar om egentligen. De som faktiskt vet bakgrunden men inte bryr sig om den. De som möjligtvis inte vet om bakgrunden, men inte bryr sig om att ta reda på den. För att det skänker dem sådan stor tillfredsställelse att bara få vara så där härligt upprörd och kränkt. Som överdriver saker så till det yttersta för att det blir en (snedvriden) bekräftelse på att de minsann har rätt. Jag får sägas tillhöra den sk. ”PK-maffian”. Det klagas på att vi ska hävda att ingen ska klä ut sig till en pepparkaka längre. Jag har faktiskt hört mycket få (för att inte säga ingen?) ur ”PK-maffian”  som försvarar beslutet man tog på skolan. Däremot har jag läst flera ur ”PK-maffian” som inte håller med om beslutet som togs. ÄNDÅ ryar man om att ”nu får banne mig PK-maffian ge sig!”. För att man inte lyssnar överhuvudtaget. Majoriteten som pratar om pepparkakors vara eller icke vara är ”icke-PK-maffia-medlemmar”. Det är för ER det har blivit en fråga. Knappast för oss som räknas in i ”PK-maffian”.

Man bör också ha i åtanke att alla dessa beslut som tagits runt om i landet om nationalsånger och gud vet allt – de besluten har tagits av enskilda individer utan någon form av ”invandrarbakgrund” under de senaste hundra åren. Det är knappast personer som har invandrat under de senare decennierna som kräver det. Jag vågar dessutom påstå att majoriteten av ”PK-maffian” inte heller står bakom de besluten. Det är små fjädrar som man (= icke-PK-maffian) har fångat upp som om de vore guld värda och gjort gigantiska hönor av. För att man uppenbarligen verkar ha en stark vilja att missförstå och få påhittat vatten på kvarnen.

Nu tror jag faktiskt inte att alla på ”andra sidan” är dumma i huvudet och inte fattar bättre. Det är lätt att svära över hur dumma i huvudet alla är. Jag gör det själv. Av frustration. Men folk är inte dumma i huvudet. Man tror på det man tror på av en anledning. Oftast rädsla. Jag bara önskar att alla människor kunde ha en utgångspunkt som är medmänsklig. Där man inte sitter och trotsigt skriker om ditt och mitt. Varken planeten, världsdelarna, länderna, städerna är din eller min. Att jag föddes här och du föddes där, det är enbart slumpen som avgör. Vi som har privilegiet att födas i Sverige som dels är neutralt och dels är ett i-land ska vi sitta som femåringar och säga ”pilutta dig” åt de som hade mindre tur? Nej, det är inte rimligt att alla ska komma och bo i Sverige. Det finns inte plats för hur många som helst. Men det är en helt annan fråga än den att inse att vi alla i grund och botten är exakt likadana. Vi är människor. Punkt.

Avslutningsvis vill jag säga två saker så där apropå ämnet:

1. Det är skillnad på att vara kritisk mot invandringspolitiken för att man inte tycker att vi kan erbjuda ett drägligt liv till de människor som kommer hit, och att vara kritisk för att man inte tycker att någon annan än pursvenskar har rätt till detta land.

2. K ä l l k r i t i k. Ta reda på hur pass hög sanningshalten är i påståenden innan du jagar upp dig och får upprördhetsmagsår över saker du hör/läser. Var inte så lättmanipulerad. Det finns de som har en anledning att snedvrida allt och göra det till argument för deras politik. Det du gör är att gå rakt i fällan och spela dem i händerna.

Annonser

En reaktion på ”Jag ger mig in i pepparkaksgate

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s