En moders klagan, del II

Nu sitter min förstfödda på ett plan och resan mot Amerikat har alltså börjat. Jag är så galet nervös så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vaknade klockan 5 imorse och började på en gång kolla olika sociala medier för att få någon sorts ledtråd till att allt hade gått enligt planerna. Sonen åker med en äldre och resvan kusin och hennes kompis, så det är alltså tjejerna som kan ge eventuella ledtrådar på Facebook, Twitter eller Instagram.

För en timme sedan fick jag första bekräftelsen på att de åtminstone har tagit sig dit de ska ta sig och att de har kommit på planet som tar dem till London. Väl där är det dags för nästa magsår, eftersom de ska byta flygplats (!). När de väl sitter på nästa plan däremot, då ska de ju sitta på samma ställe i över nio timmar så då är det bara vanlig flygplansoro (vilket inte är så bara iofs). Inatt någon gång landar de i Orlando och möts upp av sonens far. Först då kan jag börja försöka andas normalt och lugna mitt lilla kaninhjärta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s