Det här med att vara ”stark”

Edit:
Det här inlägget är skrivet efter att ha läst den ena ”jag är stark för att jag är kvinna”/”jag är stark trots alla motgångar i mitt liv (dvs. pga alla motgångar i mitt liv”)-texten efter den andra på bland annat Facebook. Det stör mig att så många köper det och går runt med den övertygelsen. För vad innebär det att vara ”stark”? Och av vilken anledning vill man vara ”stark”? Kan det vara så att man bara köper saker för att det låter bra och fungerar som en tröst? Utan att egentligen veta varför?

Slut på edit. 

Jag har haft ett behov att berätta för hela världen, eller åtminstone alla som vill lyssna, att jag har levt i ett misshandelsförhållande. Jag har identifierat mig med det och använt det som ursäkt och anledning till hur jag är som person och vad jag har valt att göra. Naturligtvis finns det spår av det i mig och det kommer det nog alltid att finnas. Men det är så långt ifrån det enda som har format mig och som har gjort mig till den personen jag är idag. Faktum är att det nog är det som har format mig minst.

Jag har fått höra dagligen hur vidrig jag är, vilken jävla hora jag är och fått varenda liten skavank bedömd och utskrattad. Jag har gått som på nålar och försökt avläsa humör och censurerat mina tankar till att handla om i stort sett ingenting.

Resultat? Ja, jag kanske inte var så jäkla noga med killar efter det. Alla verkade bättre. Slår du tjejer? Nähä, okej, då går vi hem till dig. Ungefär så. Det i kombination med ett skriande behov av komplimanger och bekräftelse gjorde att jag egentligen inte alls var så himla försiktig som jag ville intala mig att jag var. För behovet av bekräftelse var större än rädslan att bli slagen igen.

Och nu till poängen med det här inlägget. Jag har gått på alla de här sakerna folk intalar sig själv och andra när de möter motgångar i livet. En ska bli så jävla stark. Allra helst om en är kvinna. Jag har växt upp med drogmissbruk och alkoholmissbruk runt knuten, jag har levt i misshandelsförhållande, jag har varit gravid i min ensamhet och levt ensam med min son utan närvarande fader. Allt sådant som ska göra en så jävla stark. En ska få hårdare hud, skinn på näsan och bli så mycket mera värd. Och – icke att förglömma – på något sätt immun mot allt som kommer i ens väg.

But why?! Det är skitsnack. ”Det som inte dödar dig gör dig starkare”. Ja, eller så kanske man fortsätter vara en människa, precis som innan. Som är stark ibland, svag ibland och som inte strävar efter att vara någon jävla robot. För det är ju ungefär det man säger, hård hud och skinn på näsan och en tjock jävla mur mot omvärlden. Är det något att eftersträva? Jag tycker att det är en dålig ursäkt för att få gå och älta sitt eget elände. Och få en anledning att fortsätta identifiera sig med dåliga saker som händer i ens liv, istället för att ta ansvar och forma sitt liv så som man vill leva det istället. Det blir något slags mantra – ”jag är i alla fall starkare nu”. Vad det nu är att vara stark eller svag.

Missförstå mig inte – man ska prata om misshandel, om drog- och alkoholmissbruk och så vidare. För att hjälpa andra. Men inte för att få en ursäkt att inte gå vidare med sitt liv. När jag var som mest fast i att berätta för hela världen om mitt förhållande var det det enda som fanns för mig. Jag gjorde ingenting åt det, jag bara gömde mig bakom det. I åtta år. Först därefter tog jag tag i det. Jag berättade visserligen om det fortfarande, men av en annan anledning. Innan dess gick jag bara runt med en offermentalitet och trodde att det gjorde mig stark.

Man får ingen medalj för varje gång det har varit synd om en. För det är synd om alla ibland. Det gör dig inte speciell. Att du klarar av att gå igenom saker beror enbart på att du klarar av det du blir tvungen att klara av. Alla klarar det om de måste. Det är så vi människor är funtade. Det är inte starkt att leva i det förflutna och låta det påverka allt man gör i nuet. Det är visserligen inte svagt heller, det är bara dumt. Och går du runt och mår skit är det ingen annans fel. Faktiskt. Anledningen till att du började må dåligt är en sak. Att du fortsätter stampa och stå kvar på samma ställe – det är enbart ditt ansvar. Med största sannolikhet kommer ingen att komma och säga förlåt, eller ta på sig allt eller göra det där du går och väntar på att någon ska göra. Så går du och väntar på någon slags upprättelse gör du inget annat än slösar bort dyrbar tid.

Så bearbeta din sorg, tillåt dig själv att vara ledsen/arg/besviken/whatever, försök förstå hur det har påverkat dig och hur du ska undvika att det fortsätter påverka dig. Men sluta inbilla dig att du blir starkare och bättre rustad för framtiden. För det blir man inte. Vi är redan rustade så som vi är rustade. Vi lär oss saker. Så klart. Blir klokare med åren. Det är en naturlig utveckling som sker oavsett vad som händer i ditt liv. Vissa lär sig saker som andra aldrig behöver lära sig. Men å andra sidan funkar det omvänt också – andra lär sig vad vissa aldrig behöver lära sig. Alla utvecklas. På olika sätt.. Men människor kommer fortsätta svika, hemska saker kommer fortsätta att hända. Oavsett hur mycket du har lärt dig och hur långt du har kommit i din personliga utveckling. Trist, men sant. Vi blir inte immuna. Däremot klarar vi det vi behöver klara, för det är så vi är funtade. En liten tröst i sig.

Så. Nu slutar vi tro att kvinnor har någon slags gen som gör oss mentalt starkare än män. Vi slutar också med eländesorgier som enbart går ut på att få andra människor att förstå att vi är speciella, eftersom det bara innebär att vi står och stampar. Slut på dagens självhjälpslektion.

Annonser

2 reaktioner på ”Det här med att vara ”stark”

  1. Många kloka ord. Faktum är att du skriver precis det man många gånger får lust att säga till folk man möter i mitt jobb. Folk som hopplöst fastnat i sin offermentalitet och som därför inte alls kan komma vidare. Det är sånt slöseri med liv tänker jag. Ingen mår bättre av att hela tiden älta det dåliga som hänt.

    1. Precis. ”Jamen, det här hände”. Och? Är du den enda människan på denna jord som mött motgångar? Perspektiv, please! Verkligen sådant himla slöseri med liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s