The neverending story?

Varje gång jag går till jobbet finns tanken i huvudet att jag skulle kunna bli våldtagen/misshandlad/mördad. Alla personer jag möter är potentiella våldtäktmän/mördare. Varje. Morgon.

Sådant en inte pratar om. Sådant som, om en pratar om det, skrattas bort och en kallar sig hysterisk eller sjukligt mörkrädd. När det egentligen är så de allra flesta tjejer tänker.

Och varför tänker de allra flesta tjejer så? Varför går vi runt dagligen och är ”hysteriska” och ”sjukligt mörkrädda”? Jo, för att vi blir itutade från cirka dag 1 att det är vårt ansvar att se till att vi inte blir våldtagna/misshandlade/mördade. Det sjuka i detta! Det som är ännu mera sjukt är att eftersom vi blivit itutade detta sedan vi lärde oss gå ungefär blir det helt normalt, en självklarhet. Att det är upp till MIG att inte provocera fram en våldtäkt. Vilket i förlängningen betyder att jag i vissa fall förtjänar att våldtas, eller åtminstone får skylla mig själv. Eftersom alla män är potentiella våldtäktsmän och kan provoceras till att våldta om en inte passar sig. Folk resonerar så. På riktigt. Och när jag säger folk menar jag jävligt många. Förvånansvärt många.

Bevisbördan ligger alltid på den som blivit våldtagen eller misshandlad. Bevisa att du inte ljuger. Bevisa att du inte provocerade. Bevisa att du inte fick skylla dig själv. Skammen i att bli våldtagen eller misshandlad är som bekant så stor att många inte ens vågar berätta. För det är vårt ansvar att se till att vi inte blir det. Vi ska tänka på hur vi klär oss och hur vi sminkar oss, vi ska tänka på var vi befinner oss, vi ska tänka på hur vi beter oss, på vad vi säger och hur vi säger. Varsågod att jämföra med vilket misshandelsförhållande som helst – så behandlas tjejer av samhället varje dag. Som ett neverending förhållande med en psykiskt misshandlande partner där en bara går och väntar på smällen. Alternativt våldtäkten.

Många är så vana vid det här att vi inte ens tänker på att det är så här det är. Eller snarare ser det sjuka i det. Det helt totalt jävla urspårade i det. Kvinnor och män ska vara jämlika på alla punkter utom denna. Våra kroppar ska fortfarande vara männens att ta om vi inte passar oss. En helt sanslös självklarhet. Tafsande är komplimanger eller fullt accepterade ”skämt”. Våldtäkt är något vi indirekt ber om eller ett fullt godtagbart straff för icke-accepterat beteende (om man läser valfritt kommentarsfält på internettet där random personer spyr ur sig sina åsikter).

Hur ändrar man på sånt här? Går det ens? Saker jag funderar på när jag går till jobbet och försöker passa mig för att bli våldtagen. Hur man nu gör det? Blir osynlig?

Advertisements

En reaktion på ”The neverending story?

  1. Tänkte trycka ”gilla” här men då måste jag va medlem så jag skriver istället:)
    Jo men jag håller med om hur fruktansvärt sjukt det är. Att så många- både killar OCH tjejer tycker t ex att ‘nämen klär man sej utmanande och går på ensam gata ja då får man skylla sej själv ‘?? Helt otroligt!
    Går väl inte göra annat än att hoppas detta tänk med tiden försvinner…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s