Jag äter frukost och svamlar om musik

Jag har haft någon slags grunge-revival när jag lyssnar på musik nu. Faktum är att jag lyssnar på musik väldigt ofta numera. Om ni har hängt med ett tag vet ni kanske att jag har sörjt att jag inte har samma tid att lyssna på musik längre. Eller snarare lyssna på musik som jag väljer och som jag vill lyssna på. Är du kompis med mig på Fejjan och har Spottan kopplad kan du säkert se att ”jag” lyssnar en hel del på Sean Banan, Danny och Mötley Crüe. För att inte nämna Psy. (Obs! Viktig info! -> det inte syns på Fejjan utan enbart i Spotify <- Viktig info!)

Hursomhelst. Dagtid, på jobbet, är Spottan min och jag väljer musik. Och nu de senaste veckorna har jag lyssnat mest på Alice in Chains, Soundgarden, Pearl Jam och Stone Temple Pilots (när jag är ensam på rummet pga tror inte rumbo uppskattar den musiken). Hej, du inte så glada nittiotal, jag älskar dig. Med en smula vemod, men jag älskar. Dessutom blir jag sjukt effektiv när jag lyssnar på det. Eller rättare sagt, jag blir sjukt effektiv av att lyssna på mycket välbekant musik som jag kan sjunga till och som jag inte behöver lyssna så aktivt på. Om ni förstår hur jag menar. Förra året (eller när det var? Vi säger förra året för ni vet inte och det spelar ju ingen som helst roll) lyssnade jag en del på Alannah Myles. Ja, jag blev lika förvånad jag. Var kom hon ifrån liksom?! Men tydligen skitbra musik att jobba till. Möjligtvis är all gammal musik, som man har lyssnat mycket på någon gång i sitt liv, skitbra att jobba till. Papprena bara flyger och skärsåren blir fler och fler.

Jobbig grej dock: jag har ett panoramafönster som vetter ut mot korridoren. När folk går förbi hör man mycket väl vad de säger. Folk har stått utanför fönstret och pratat med mig och rumbon. Och vi har kunnat föra en dialog genom fönstret. Med våra normala röster. Inte med minspel, teckenspråk eller skrik. Det betyder att de hör mycket väl när jag sjunger inne på rummet också, antar jag. Men det bju’r jag på. Camilla sjunger Alice in Chains, det skulle jag vilja höra också faktiskt. Så där utanför mitt eget huvud.

Ja, jag pratade om mig själv i tredje person där. Icke så frekvent förekommande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s