Bildbevis!

Det svischade inte direkt om skridskorna när jag åkte, det gjorde det inte. Men jag stapplade mig definitivt inte fram. Inga långa skär direkt, men dock en fot i taget, växelvis. Är rätt stolt att jag klarade det. Mest för att dödångesten nästan fick mig att börja gråta när jag fått på mig skridskorna och helt plötsligt var 1.80 och möcket vinglig. Varför blir en så fessig när en blir äldre? Känner mig skitlöjlig!

20130126-141550.jpg
Lyckades sätta mig på sparken och vila en stund.

20130126-141642.jpg
Men sedan reste jag mig (med bara lite hjälp av M) och blev lite varm i kläderna. Barnen tröttnade innan mig. Det hade jag inte räknat med direkt. Så, ska vi applådera lite nu?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s