Jag tänker om litegrann

Idag tog jag ett beslut som kändes så in i bängen skönt att ta. Ibland gör man saker för att man tror att det ska gynna en i slutändan, att man ska få ut något av det som är bra för en själv. När jag tog beslutet att göra den här saken en gång i tiden, då kände jag att det var läge att utmana mig själv och se om jag kunde klara av det. Nu vet jag att jag klarar det, men behovet att utmana mig själv finns inte längre. Utmaningarna finns liksom där hela tiden nu och det är inget jag behöver jaga längre. Och för att klara av de dagliga utmaningarna känner jag ett enormt behov av att plocka bort det jag inte behöver längre. As simple as that.

Jag vill inte gå till jobbet och ha ont i magen. Ont i magen är ett övertydligt tecken på att något inte är som det ska. Mycket stor skillnad på ont i magen och pirr i magen. Och det där som en gång var magpirr har gått över till att enbart vara magont.

En gång jämförde jag min relation till min arbetsplats som ett hopplöst trånande efter någon som inte vill ha en. Nu visade det ju sig att den där någon (dvs. arbetsplatsen) faktiskt ville ha mig och jag och jobbet har liksom övergått till ett regelrätt förhållande. Jag behöver inte försöka göra mig till längre för att visa ”hallå, kolla vad bra jag är!” utan jag kan bara vara bra på det jag är där för att göra och göra det JAG vill göra och inte det jag tror att jag borde göra för att någon ska upptäcka att jag borde få bli permanent. Liksom. Jag måste lära mig att tänka på ett annat sätt nu.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s