Lokalsinne Schlokalsinne

Just det, jag gick vilse på väg från möte in till Sergels Torg igår. Jag tycker inte om att åka tunnelbana, som jag förklarade igår morse. Så jag vägrade helt enkelt att ens överväga tunnelbana på vägen tillbaka från mitt möte. Jag skulle minsann gå! För på landet där jag bor, där tar vi helt sonika benen och föttera och går till ställen. En är ju inte märkvärdig som de däringa storstadsmännschera som måste transporteras runt hela tiden.

Jomen, jag gick först åt motsatt håll, liksom motsatt + motsatt håll. Jag tog höger fast jag skulle ta vänster och gick över gatan fast jag skulle gå upp bakom byggnaden och fortsätta däråt. Gick runt runt runt ett S T O R T lägenhetsområde och hamnade på ruta 1, som Patrik Isaksson. Stod alltså framför byggnaden (där jag hade mötat innan) en halvtimme senare. Tog vänster och gick och gick och gick. En halvtimme senare stod jag på ruta 1 igen. Fråga mig inte hur detta är möjligt. Det bara var det tydligen. I en timme irrade jag runt, fram och tillbaka, tillbaka och fram och hamnade hela tiden på ett och samma ställe. Tills jag fattade. Änglarna ba: Aaaaaaaaaaah!

Fast det slutade ju inte där. Jag började gå igen. Gå, gå, gå, gå. Fick hjälpa någon stackars tant som gått vilse. Ha! Ironin. Ner till Birger Jarlsgatan. Knata, knata, knata. Sedan inse att det inte kändes helt rätt alltså. Gå tillbaka, ta in på Hamngatan. Gå, gå, gå, gå. Hittar Åhléns City. Hatar Åhléns City vid det här laget, går in i ren protest. Jävla förbannade Åhléns fucking City. Jävla förbannade sminkskit! Sminkskit kan dra åt helvete. Går ut. [andas tre andetag]

Ska vidare till T-centralen. Fortsätter över gatan, rakt fram. Men alltså, kartan visar att jag inte ska gå här? Ner på plattan. Snurra, känna mig lite nervös och bonnig. Gå skitfort, för det gör alla storstadsmännscher. Se ut som att du vet precis. Så det är så jag ser ut när jag tar trappan upp till Malmskillnadsgatan.

Men vad i helvete! Springa ner för trappan igen. Den blå pricken på kartan blinkar längre och längre bort från T-centralen. Fast ibland rakt mot T-centralen? Förbannade jävla telefonjävel. Förbannade jävla storfuckingstäder. Telefonen död. Ta mig i kragen och fråga om vägen. Kvinna ba: Fast alltså, du är typ där. Sväng där och gå rakt fram cirka en millimeter. Nä, så sa hon inte, men ungefär. Går, går, går några millimeter. Hittar förbannade jävla skitstationen.

Det var mitt tvåtimmarsirrande runt i Stockholm Stad. Fötterna gjorde jävla ont, det var jävla kallt och jag hade inte ätit något sedan klockan 5 på morgonen (klockan var 14 när jag hittade stationen och tåget gick 14:22).

Det vete fan om inte tunnelbana är att föredra ändå. NÄR MAN ÄR HELT JÄVLA OBEGÅVAD MED LOKALSINNE.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s