Att läsa bloggar

Är inte det här ett väldigt märkligt fenomen? Att många bloggläsare ställer krav på de bloggare de läser? Om det inte handlar om att blogga x antal inlägg om dagen så handlar det om att blogga om rätt saker eller som i Hannas fall – att vara rätt i exakt alla hänseenden. Att bloggaren, som faktiskt ofta bloggar på sin fritid (dvs. har ett annat arbete som huvudsyssla), inte äger sin blogg (eller ens sin person) längre för att den har blivit något som ska tillfredsställa sina läsare.

Jag har ingen stor blogg, jag skriver oftast inte mastodontinlägg eller engagerar mig i att fixa och redigera bilder till(den här) bloggen – ÄNDÅ tar det sin lilla tid att plita ner inlägg. För det är ju inte bara själva skrivandet av inlägget som tar tid. Det ligger massor av tid bakom att först och främst bara fundera över ämnet en vill skriva om. Större delen av de större bloggarna lägger dessutom in bilder i majoriteten av sina inlägg. Att först ta bilder, redigera dem och få dem representativa för bloggens stil – DET kan ta hur mycket tid som helst. Allt sammantaget kan det handla om timmar. Sedan har alla olika rutiner, olika flow i redigerande osv osv. Men summa summarum: det handlar om mycket tid och det handlar ofta om fritid.

Det är en sak att försöka komma ihåg när man läser bloggar.

Sedan är det det här med att ständigt ifrågasätta varför bloggaren engagerar sig i en fråga men inte i en annan. Varför hen inte har en fullständigt polerad yta där ingenting finns att klanka ner på. Fast om hen har en fullständigt polerad yta är det inte bra heller, för då är hen inte trovärdig. Bloggare är, otroligt nog, helt vanliga människor. Vissa frågor engagerar, andra känns mindre engagerande. Inte för att de är oviktiga utan kanske för att det engagemang hen lägger ner i de andra frågorna tar all tid och energi hen har. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Som bekant. Innan man ställer orimliga krav på sin bloggare kanske man kan behöva fundera över hur representativ man själv är i allt som engagerar en. Genusfrågor engagerar mig t.ex., och jag strävar efter att tänka rätt och göra rätt när det kommer till mina barn, men allt kommer inte till mig i ett svep för att jag bestämmer mig för att genustänk är viktigt för mig. Saker föds på vägen och jag kommer på mig själv med att göra eller tänka snett hela tiden.

Är det inte tillräckligt bra att frågor som engagerar lyfts i bloggar, att läsare får saker att fundera över eller får känna att det finns fler som tänker i samma banor som dem? Vill man på riktigt ha bloggare som är produkter där allt är anpassat efter en image eller känns det bara bra att hitta något att racka ner på för att få känna sig lite bättre en kort stund? Det här med att bete sig på nätet som man skulle bete sig IRL, det verkar vara mycket svårt för många. Det sitter inte robotar bakom skärmarna och skriver de här bloggarna, det är helt vanliga människor. Tyck vad du vill om personerna, men inse att ingen tvingar dig att läsa och läser du för att du älskar att störa dig , förstå att felet ligger hos dig och inte hos bloggaren.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s