Smalhetsen II

Jag skrev om det här rätt nyligen, men vill utveckla lite mera efter att ha läst den här artikeln av Josefin Knave.

När jag var yngre, innan Internet fanns (infoga skrietsmiley), hade jag vissa personer i min omgivning som smalhetsade. Det drogs i det stackars skinnet på magen och suckades över hur tjocka de var. Det framhävdes exakt hur lite de hade ätit och det sprangs och sprangs och sprangs. Men då hade jag ändå något slags val att antingen ignorera eller påverkas. Det var ett fåtal personer i mitt liv som höll på så här. Och med ”så här” menar jag det här hetsandet och eviga påpekandet inför andra.

Den här smal- och hälsohetsen i kombination med Internet däremot gör allt helt galet och jag blir på riktigt förbannad. Instagram med alla sjuka taggar som handlar om att vara smal och ”hälsosam”. Facebook med alla RunKeeper-uppdateringar. Bloggar som helt och hållet tillägnas Hetsen. Det är skillnad på människor som helt enkelt bara mår bra av att röra på sig och vara aktiv, och dessa hetsare. Men skillnaden är hårfin. Träning och hälsa har blivit en ny religion à la Jehovas Vittnen. Nu ska vi sprida budskapet och frälsa alla vi kan! Ända fram till väggen. Ända fram till anorexiadiagnosen. Ända fram till kraschen.

För även om dessa personer tror att det liv de lever är hälsosamt går deras liv ut på (åtminstone enligt deras Instagram-, Facebook- och blogg-uppdateringar) en strävan efter perfektion. Man ska äta perfekt, man ska träna perfekt, man ska se perfekt ut. Det är det enda de förmedlar till omvärlden. Naturligtvis finns det andra sidor hos dessa personer, men det är inget vi får se. Bland deras vänner på Facebook och följare på andra sociala medier finns alla sorters människor som påverkas av det här. Mer eller mindre ofrivilligt. Och bland de människorna finns ungdomar som tvivlar tillräckligt mycket på sig själva som det är. Jag, som ändå är vuxen och egentligen inte alls har problem med min vikt eller med min kropp i största allmänhet, påverkas. Det gror ett missnöje inuti för att jag inte är så aktiv som jag tydligen borde vara, att jag inte har magrutor och fint skulpterade armar.

DET ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT OVIKTIGT! Och ändå går jag runt och mår dåligt över det. Över en mage som har burit på tre barn och naturligtvis inte ser ut så som den gjorde för tjugo år sedan. Höfter som har blivit bredare eftersom mitt bäcken har uppluckrats och töjts ut. Min kropp har gjort helt fantastiska saker och ändå kan jag inte se på den som något annat än skitirriterande för att den inte ser ut som Idealet. Naturligtvis behöver man ju inte ha fött barn för att ens kropp ska vara fantastisk som den är. Kroppar överhuvudtaget är väl helt jäkla otroliga hur de fungerar och allt de kan göra.

Att ta hand om sin kropp och vårda den är inte samma sak som att hetsa sig till Den Perfekta Kroppen.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s