Lite vemodigt

Helgen har varit helt fantastisk! Konserterna var, som sagt, så fruktansvärt bra. Efter fredagens konsert kändes det helt overkligt. Det borde inte förvåna att Bruce förvånar, men det gjorde det. Jag råkade missa när Bruce sa att han skulle spela hela Born to run-skivan i fredags (pga kille som stod med ölbricka mitt framför mig och vrålade efter JOCKE! eftersom han tyckte att det var en ypperlig idé att gå ifrån sin ståplats för att köpa en massa öl [sånt jag har mycket svårt att förstå] och sedan inte hittade tillbaka [tänka sig]). Han kom när jag precis hade blivit av med en rejält förfriskad dam som ”stod” framför mig, så just under den tidpunkten (när killen kom) var jag lite lätt irriterad eftersom jag lyckades höra början på tacktalet till Sverige och förstod att nu var det ett fint ögonblick. Som jag gick miste om.

Men men. Vad är väl en bal på slottet? Jag fick njuta av låtarna från skivan även om jag faktiskt inte fick reda på förrän efter konserten att han spelade hela BTR-skivan. Det är ju inte ens något en väntar sig, så jag reflekterade inte över det under konserten. Det var mera bara ”men oj, den här bra låten! Och den där bra låten! Åsså den här!”. Så i lördags när han förklarade att han skulle spela hela Darkness-skivan passade jag på att skrika lite extra även för kvällen innan. Retroaktiv kärlek från mig till Bruce, kan en säga.

Igår kväll när jag kom hem, helt slut i hela kroppen, blev jag alldeles gråtfärdig, lyrisk och nedstämd på samma gång. Tänk vilken upplevelse! Men tänk om det var sista gången? Om det var sista gången jag fick chansen att se Bruce och bandet live så var det ju verkligen två konserter värda att vara de sista, om en säger så. Men en vill ju inte tänka på att det kan ha varit de sista. Det finns så många låtar kvar som jag inte har fått höra live. Och jag skulle verkligen vilja gå på ännu en Ullevi-konsert. Det är ju något speciellt med utomhuskonserter ändå.

Nåja. Nu ska jag gotta mig lite över de här konserterna ett tag, så får vi se vad framtiden har i sitt sköte.

2 thoughts on “Lite vemodigt

  1. Förstår att det måste ha varit en helt underbar upplevelse. Själv har jag inte riktigt ”upptäckt” Bruce ännu men jag måste nog snart ge honom en chans för massor av bekanta tycker han är jättebra och ni kan ju inte vara helt fel ute.😉

    Har bara varit på EN riktigt stor konsert i mitt liv och det var Madonna 1990. Hon var superbra men den upplevelsen grumlades något pga jag mådde risigt. Ett par dagar senare konstaterades körtelfeber och jag låg på intensiven.:-/

    Ha´det!

    1. Usch då! Förstår att du inte riktigt kunde njuta av den konserten.:/

      Ja, ge Bruce en chans. Han har gjort så otroligt mycket bra musik så det finns garanterat något för alla. Jag är ju hemskt svag för hans avskalade, lugnare musik, även om jag gillar rockmusiken också. Vissa låtar är så vackra så man bara vill grina ögonen ur sig. Paradise t.ex. Oj oj oj! Racing in the streets, The Ghost of Tom Joad, Nebraska, If I Should Fall Behind. I Wish I Was Blind. Men gillar du lite mera rockig 80-talsmusik är ju hela Born in the USA-skivan helt underbar.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s