Lite springprat

Nu är jag inne på vecka 5 med Löpsteget och det går över förväntan. Jag har kommit igång med löpningen och den känns som en normal del av min vardag liksom. Det är inte svårt att få tid eftersom jag kan anpassa allt efter övriga familjemedlemmar. Det hjälper naturligtvis att M också gillar att springa, så vi kan antingen turas om eller springa tillsammans.

I alla fall, grejen med det här inlägget är att jag vill meddela tre saker:

1. Jag springer ofta i sällskap med någon annan (tonåringen visade sig också gilla löpning), MEN jag har också börjat springa själv. Själv! Jag! I skog och mark och längs befolkade gator! Det känns som en liten seger med tanke på hur rädd och nervös jag har varit tidigare.

2. Jag har upptäckt tjusningen i att springa med musik i öronen. Så himla mycket lättare allt känns! Med tanke på min rädsla har jag inte velat begränsa min kontroll genom att inte höra min omgivning, men nu struntar jag lite i det. Att ha en takt att springa till, en röst att koncentrera sig på osv osv, gör ju att en inte springer där och tänker på hur långt en har sprungit, hur långt en har kvar, hur andningen låter osv osv. Tumme upp!

3. Om du vill börja springa (tvärtemot vad en kan tro när en läser diverse bloggar och kollar Insta osv, är man inte tvungen att springa för att leva ett fullgott liv – vill bara påpeka det) rekommenderas starkt att ha ett schema att springa efter. Olika distanser, olika tider som mål de dagar du tänker springa. Varva gärna med lite övningar, intervaller, raska promenader osv, så att det inte blir sammalika dag ut och dag in. Plus att det är bra om du inte siktar mot att springa skitlångt, skitfort om du inte är van att vara ute och springa. Av de springappar jag har testat gillar jag Pedometer mest. Rätt skönt att höra den där rösten berätta hur många procent av dagens mål du har klarat osv.

Och med anledning av den andra punkten kan jag meddela att bästa låten för att spurta lite är Crazy in Love med Beyoncé. Mycket bra låt att ha sista sträckan när en kanske satsar på att klara en viss tid eller hålla ut en viss sträcka. Förutsatt att en gillar den då. Så klart.

Slutligen – jag är exakt noll och nada sponsrad. Jag gick med i Löpsteget pga att vi fick bidrag av jobbet om vi ville köra antingen det eller 15 minuter med Paolo (datorn vill inte samarbeta så jag kan inte söka rätt på sidan för länkning). Rekommenderas dock! För mig funkar det verkligen att samla poäng och att få slänga in lite orelaterade utmaningar som att hänga räck så länge jag kan.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s