Varning för löjligt gnäll

Den här tiden på året är inte nådig. För det första ska jag ställa om mig från att ha haft M hemma större delen av tiden, bortskämd som jag är. En viss del på året är han hemma och sköter i stort sett allt i hemmet och allt med barnen och skola/förskola. Jag åker och jobbar, kommer hem, äter mat som står på bordet, tränar, donar, fixar bäst jag vill. Nä, okej inte helt, men typ. Om jag vore man skulle jag ha levt ett femtiotalsdrömliv. Men så kommer den här tiden på året då M jobbar. Till en början inte så intensivt, men det ökar och vissa perioder ses vi bara en kort stund på kvällarna.

Och alltså, jag försöker inte påstå att det är synd om mig. Det är snarare väldigt mycket osynd om mig. Men man blir fort van vid rutiner och hur dagarna läggs upp och vem som gör vad, så när allt detta vänds upp och ned och rollerna blir ombytta (med den lilla skillnaden att jag ska göra allt det M har gjort men fortfarande jobba heltid också) så får jag lite kortslutning i hjärnan och tycker livet är rätt pissigt. Högst tillfälligt under en övergångsperiod dock (och att jag ska göra allt M gör annars är lite sanning med modifikation. Han är ju inte helt frånvarande, om en säger så).

Lägg på då att den här tiden på året inte är direkt händelselös. Diverse träningar drar igång (som vi inte är vana vid), avslutningar ska planeras och en hel uppsjö med inför-avslutnings-aktiviteter ska genomföras, plus att jöbben våra har diverse inför-sommaren-aktiviteter. Plus att solen skiner (sporadiskt, men ändock) och det känns roligare att hitta på saker med folk. Plus plus plus. Jag är verkligen inte en person som gillar att ”ha många bollar i luften”. Det är inte jag.

Det är egentligen det hela det här inlägget går ut på – att jag är en lat person som gillar att ta det lugnt (you can call me Garfield) och nu när jag vill ligga och slappa i solen ska jag istället göra en miljard grejer jag inte brukar göra. Buhu, stackars mig. Men om en säger så här – det hade ju inte gjort nåt om M jobbade på vintrarna istället och var ”ledig” den här tiden på året. Just sayin och så där.

Slut på bortskämt gnäll. Och PS – jag har varit ensamstående förälder i massa år, så jag vet hur det är att göra allting själv hela tiden och samtidigt jobba heltid. Men som sagt, man vänjer sig fort. Slut på PS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s