Helvetes förbannade jävla skit. Kan en säga.

Vad jag än vill skriva känns det som att det inte är min sak att skriva. Det är inte mig det är synd om och hur jag än känner är det en droppe i havet jämfört med andras känslor.  Samtidigt som jag naturligtvis känner tusen känslor som inte ens får plats. Eller mera sant – jag låter mig inte känna dem. Jag spar det till senare. Sen. Någon gång.

Sväljer. Sväljer. Sväljer. Och blinkar blinkar blinkar. Varje gång jag närmar mig en ihopbrytning biter jag ihop, torkar tårar och tänker på annat. Har tydligen en jäkla förmåga att tänka på annat. Skratta, skämta och låtsas som ingenting. Men vad ska man göra?

Livet, hörrni. Så förbannat jävla orättvist. Och så förbannat jävla jävligt ibland.

2 thoughts on “Helvetes förbannade jävla skit. Kan en säga.

  1. Men du, hoppas att du har någon du kan ventilera med utanför internet. Jag tror inte det är bra att bära det inom dig, men jag förstår att du inte vill och orkar lätta ditt hjärta för allt och alla heller.
    *kram*
    // Linda (från FL en gång i tiden…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s