Alltid en början

Så ja, jag tänkte att det var dags att ha ett snack med tonåringen. Om det här med sex och våldtäkt. Men ingen har någonsin förberett en på hur fruktansvärt svårt det är att prata om saker som tonåringen tycker är sjukt pinsamt. Allt blir på en gång pinsamt för mig som förälder också. Man famlar efter orden och försöker vara rak men samtidigt anpassad till åldern. Eftersom allt är så otroligt pinsamt så att en av oss två ville sjunka genom golvet och teleporteras långt, långt bort, då blir det ju inte direkt en dialog. Det blir lite av en föreläsning som man stammar ur sig. ”Hej, nu ska jag öh:a och hmm:a om lite grejer som jag tycker är viktigt här, s’atte sitt där och lyssna du”.

Jag har inte haft problem att prata blommor och bin när barnen var små. Vi har läst Ett barn blir till och tittat på ganska beskrivande bilder och jag har förklarat utan att använda uttryck som ”blommor och bin” och ”mamma och pappa brottas lite bara”. Bara rakt på berättat utan omskrivningar. FÖR JAG TÄNKTE ATT DET KUNDE UNDERLÄTTA SAMTALEN I DEN HÄR ÅLDERN. Jo tjena.

Men jag tänker att jag sådde ett litet frö och att diskussionen/föreläsningen långt ifrån är slut för att tonåringen flydde rummet vid första bästa tillfälle. I’ll be back.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s