Funderingar kring det här att diskutera online

Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska skippa Facebook. Det är på gott och ont att mina humördippar gör mig mer benägen att ge mig in i diskussioner. Jag gillar att jag säger ifrån och säger min åsikt mera än jag någonsin har gjort förr, samtidigt som jag hatar att vara obekväm. Jag är en people pleaser ut i fingerspetsarna och jag får på riktigt ångest av att säga emot någon. Av att lyfta fram min åsikt när den strider mot någon annans. Jag hatar känslan av att kasta sig ut för ett stup och inte riktigt veta hur en landar. Alla uppskattar inte att bli emotsagda, oavsett hur respektfullt (och icke-aggressivt) de blir emotsagda. Men det är lätt att bli missförstådd och att missförstå i skrift. Det är svårt att hålla ett någotsånär ”flow” i en konversation där parterna skriver kommentarer sporadiskt och utsträckt över flera timmar. Ibland skriver man dessutom svar på stående fot via mobilen, helt utan den där helhetssynen man får via datorn. Det finns ju cirka tusen saker som talar för att den typen av diskussioner över nätet är dömda att missförstås och misslyckas.

Det slutar alltid med att jag känner mig bortgjord. Oavsett hur mycket jag känner att jag står för det jag skriver. Kanske mest för att det jag skriver om är sånt som så många viftar bort som hysteriskt feministtjat eller överkänsligt/naivt anti-rasistbabbel och andra ofta vill få mig att framstå som att jag diskuterar aggressivt eller för ihärdigt.  Det finns personer som inte hejar på mig IRL  längre pga diskussioner jag har gett mig in på på Fejjan och det känns ju helt uppåt väggarna. Jag vet inte om det är jag som är fullständigt oduglig vad gäller argumentation eller om jag bara har råkat diskutera med folk som inte kan ta att alla inte håller med.

I vilket fall som helst känner jag allt som oftast att jag mår dåligt av att hänga på Facebook. Vissa dagar skulle jag behöva någon som sitter på mina händer för att jag inte ska ge mig in i en diskussion och andra dagar orkar jag knappt logga in för jag vill inte se om någon har kommenterat något jag har skrivit. Det är ”alla hatar mig”-dippen som talar och som får mig att må så här, det vet jag ju. Men det hjälper ju inte direkt. För faktum är att jag inte diskuterar aggressivt, utan verkligen anstränger mig för att skriva lugnt och sansat, men det skrivna ordet färgas ju alltid av den som läser.

Ja, det här blir tydligen ett inlägg fyllt av självömkan. Det var inte meningen. Att diskutera och argumentera är inte min starka sida och det är något jag är väldigt grön på, om en säger så. Jag har levt större delen av mitt snart 39-åriga liv som en ja-sägare (eller snarare det lite mer tvetydiga ”mmm-sägare”) och råkade visst hamna i en kris i livet då jag insåg att de saker jag tycker är viktiga behöver föras fram. Att det är väldigt svårt att sitta och klaga på saker om man inte tar initiativ till en förändring själv. Ska jag sitta och svära över att folk inte tänker si eller så eller ska jag förklara hur jag tänker istället? Inte för att jag sitter på facit och har rätt svar på allting, utan för att utan dialog kommer man ju ingenvart.

6 thoughts on “Funderingar kring det här att diskutera online

  1. Åh vad jag känner igen mig i detta inlägg och det du skriver. Jag höll på att lämna Facebook pga en statusuppdatering som jag skrev där en vän till mig svarade på den och det hon skrev sårade mig så och när jag påpekade det så kunde hon inte alls förstå hur jag kunde känna så. Suck…
    Jag tycker det är så svårt det där du skriver. För jag är precis som du, jag har varit en ja-sägare i många av mina 42 år och nu när jag är starkare och kan ta diskussioner så fungerar det ändå inte alltid och jag blir ofta sårad.
    Så då har jag funderat på att skita i FB, har tagit en paus på en månad en gång från FB och det var skönt. Men nu är jag med i en FB grupp för min studiegrupp som är bra att hänga med på vad de skriver där och jag är admin där också. Så jaa det är svårt, sen är ju inte allt på FB skit så därför är jag i valet och kvalet ibland. Just nu studerar ju jag på distans och blir sittande hemma mycket vilket gör att jag tycker mig få en del av den sociala biten via FB och det är roligt. Men jag vill inte må dåligt över det, vilket jag ändå gör ibland. Jag ska säga att ibland undviker jag vissa diskussioner just för att jag vet att jag gärna blir hetsig vad gäller vissa ämnen. Men samtidigt vill jag inte vara en sån som duckar för diskussioner bara för att de kan bli jobbiga. Det kan vara utvecklande ibland också. Så jaaa jag vet inte vad jag kan råda dig till, det är så svårt, kanske att du kan undvika sådana diskussioner ibland när du vet med dig att du har en riktigt jobbig dag? Och ge dig in i diskussioner de dagar du känner dig stark. Eller så får du göra valet att avsluta ditt FB.konto, men det är ju synd, jag hade faktiskt tänkt fråga dig om jag hade fått kunna lägga till dig som vän på FB…;-)
    Vet inte om du blev något klokare av mitt babbel….annars får du ignorera det….hihi…
    Hoppas det löser sig. Kram!❤

    1. Vad skönt att höra att du också känner som jag! Det är ju precis som du säger, det finns mycket bra på FB också och det mesta jag tycker är jobbigt ÄR ju sånt jag frivilligt ger mig in på. Lite för snabb att posta kommentarer ibland utan att tänka efter om jag orkar med konsekvenserna just den här dagen. Måste helt klart bli bättre på det!

      Men visst är det svårt att välja vilka ”strider” man ska ta. Som du skriver så vill man ju inte bara låta allt passera, allra helst inte sånt man känner starkt för. Men jag behöver nog lära mig att backa och lämna diskussionen tidigare också. Att inte se varje motkommentar som en öppning för vidare fördjupning från min sida. Så himla svårt!

      Jag blir nog kvar pga fördelarna med FB, men ska verkligen tänka efter före i fortsättningen. Klart du får lägga till mig på Facebook!🙂 Tack för din kommentar! Inte alls babbel!🙂 Kram!

  2. Du sätter ord på precis det jag känner. Precis den känslan har jag också.
    Senast var på den där köp & sälj-sidan av alla ställen på fb. Det var för övrigt där jag också blev kallad PK-människa😀

    1. Internettets värsta svordom som egentligen är en komplimang.😉 Har hört att det går hett till i de där grupperna så jag håller mig borta från dem. Det är skitsvårt att hålla främst diskussioner med personer man inte känner så väl på en trevlig och respektfull nivå. Det blir så lätt pajkastning och missförstånd. Jag ska i alla fall vara mera försiktig med vad jag ger mig in i för diskussioner hädanefter. Det får bli en liten paus i min aktivitet ett tag.

  3. Jag tog bort min fb för ca ett år sedan och har aldrig ångrat det. Visst, jag tycker inte om konflikter men jag backar inte för en diskussion när det kommer till ämnen som är viktiga för mig dvs feminism, rasism och vissa sk vänner har sagt upp kontakt med mig pga mina åsikter men jag anser att jag klarar mig bättre utan dem .

    1. Jo, det är ju helt sant. Jag har den där uppfostran i ryggraden att man inte ska sticka ut och inte ska provocera eller säga emot. Det sitter stenhårt, trots att jag på senare år har lyckats lära mig att gå emot det. Jag har svårt att gå ur FB just för att det finns roliga och bra saker där också, som jag inte vill gå miste om. Jag hade en ganska lång period då jag bara läste sporadiskt utan att själv vara aktiv och det är nog dit jag får gå tillbaka, om jag ska klara av att vara kvar där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s