På riktigt. Skärp er.

Det är ju lite på tapeten igen, det här med att hänga ut folk på nätet. Både vad gäller diverse varningar på Facebook och den mycket omtalade tjänsten Lexbase. Jag tänker inte gå in så mycket på den senare, förutom att säga att jag tycker att det är åt helvete. Och ja, det finns redan liknande tjänster och ja, det finns sätt att ta reda på saker ändå. Men det är skillnad på att faktiskt behöva anstränga sig lite för att få fram viss info och att få den serverad på ett fat. Personer som tycker att den fyller ett syfte behöver tänka några varv till.

Och ett mycket bra exempel på varför kan vi se stup i minuten på (bland annat) Facebook. Folk är inte intresserade av att ta reda på sanningen. Folk är däremot jävligt intresserade av att hata. Och hota. Önska livet ur folk de aldrig har träffat, inte vet ett skit om och faktiskt inte ens vet är skyldiga till vad de anklagas för.

Det här händer hela tiden. Jag tänker inte lägga mig i ett enda av de fall som är på tapeten, jag tänker inte ens försöka bilda mig en uppfattning om vad som har hänt. Däremot måste vi fasen prata om det vidriga hat som människor går runt och bär på. Som verkar ligga under ytan och bubbla och bara väntar på en anledning att få släppa ut och ge utlopp för. Om det så ”bara” är kommentarer på nätet, det är så jävla inte okej. Det finns inte någon slags internetetikett som säger att allt är tillåtet på nätet. Och att allt som sägs på nätet bara är ”på skämt” eller ”frustrationspys”. Det du säger på nätet, det säger du. Det blir inte uppslukat av sajberspejs och det paketeras inte på något slags dämpande vis.

Sedan måste vi prata om den – tydligen – allmänna meningen som verkar råda att om en person påstås vara riktigt dum i huvudet på något vis, då bör den personen dö. Det ligger ingen bevisbörda någonstans, utan ett simpelt påstående är allt som krävs. Faktum är att det faktiskt inte spelar den minsta jäkla roll om påståendet är helt sant – personen kanske är helt jävla vidrigt dum i huvudet – men lösningen på det, tycker en förvånande stor del av Sveriges internetanvändare, är att personen ska dö? Allvarligt? Och det sätter den stora delen av Sveriges internetanvändare cirka var på Accepterat Beteende-stegen? Ett snäpp eller två under den hatade personen möjligtvis? Och sedan hänger vi ut dem på nätet och säger att de borde dö, eller?

Sansa sig, stor del av Sveriges internetanvändare. Ta några djupa andetag och fundera över vad du egentligen är på väg att säga. För, som sagt, det du säger på nätet, det säger du. Vilket betyder att ett hot är lika mycket ett hot även om du skriver det på nätet.

Om vi tar en stund och funderar över det rätt vanligt förekommande uthängandet av personer på nätet, där man inte bara skriver ut folks fullständiga namn, utan även personnummer, adress, familjemedlemmar, sprider bilder osv. Vad är poängen med det? Varför vill man veta var en potentiell dumskalle bor? Vad ska man göra med den informationen? Att hens mamma/pappa/syster/bror heter Kurt-Inger – och? Vad vill man åstadkomma? Är man ute efter att någon, med lite mindre impulskontroll och lite mera utåtagerande hat än en själv, ska ta och åka dit och döda den där idioten? Och hens mamma/pappa/syster/bror Kurt-Inger? Om det faktiskt händer, efter att du har fläkt ut en person på det där viset – hur skulle du må då?

Och kanske viktigare än någonting annat för dig – om du tycker att det här beteendet är okej och befogat, hur ställer du dig till att det en dag kanske är du själv och din familj som hängs ut? Skyldiga till whatever, eller inte. Ingen kommer bry sig om att ta reda på det. Allt de kommer bry sig om är att få reda på så mycket som möjligt om dig och sprida det vind för våg till alla som vill läsa. Sanningar, osanningar, vadsomhelst och alla kommer svälja det med hull och hår och tycka att du borde dö. Och nej, med största sannolikhet kommer ingenting hända, för det är oftast ingen som verkligen menar att de tycker att någon bör dö. Oftast. Fast grejen är ju den att ibland är det vissa som faktiskt tycker det. Och som hotad, hur vet du vem som menar det och vem som frustrationspyser? Hur kan du veta när du själv sitter där och frustrationspyser på din kammare och hetsar i någon tråd på internet, att du inte triggar igång någon som inte bara frustrationspyser? Är du inte lika skyldig då till det som kanske sedan händer? Om vi nu inte tycker att det räcker med att folk får sina liv förstörda av mordhot och att alla som hetsat på nätet är lika skyldiga till den personens förstörda liv.

En god regel: dela aldrig – ALDRIG – statusrader på Facebook som hänger ut folk. Det spelar ingen roll vad den personen påstås ha gjort för vidriga saker. Eller hur väl du känner personen som hänger ut hen. För sist jag kollade var vi inte alla privatdeckare med Facebook som vår arbetsplats.

2 thoughts on “På riktigt. Skärp er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s