6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

Att det inte finns en av- och på-knapp. Jag kan bli så fruktansvärt trött och dränerad på energi av att se och höra hur allmänt accepterat och normalt sexism och kvinnoförakt är i så många människors ögon. Att höra samma bortförklaringar och påhittade feminist-argument om och om igen. Att så många inte är det minsta intresserade av att ta reda på mera om feminismen men samtidigt är jäkligt intresserade av att trasha feminismen. Att tappa tron på mänskligheten om och om igen. Det behöver man inte vara feminist för att göra, men det bidrar sannerligen en hel del till den tappade tron om en säger så. Att jag omöjligt kan se på folk i min omgivning på samma sätt längre. Det får mig att vilja stoppa huvudet i sanden och sjunga lalalalalalaBINGO. Att bara ibland få göra det och spela med och låtsas som ingenting. Men det går ju inte. Det vore som att spela med i rasistiska utläggningar och bara hålla med för en stund. Det går ju helt enkelt inte.

Och möjligtvis på ett mindre allvarligt plan – jag som är tv-seriefantast – så många tv-serier som kliar under huden och som jag inte kan uppskatta längre för att hela idén går ut på att skratta åt sexistiska skämt. Bimbo-skämt, feminina män-skämt, tänk om vi vore homosexuella-skämt osv osv. Män som har konversationer som låter som att de är ett romantiskt par. Haha. Män som tar upp diskussioner som enbart en pms:ig kvinna skulle göra. Haha. Kvinnor som trippar runt på klackar och säger korkade saker. Haha. Skämt som överhuvudtaget inte skulle funka om man bytte ut karaktären, för att det bygger på homofobi och kvinnoförakt. De två är ju ganska nära besläktade, för är det inte så att homosexuella män främst hånas för ett feminint beteende? Ett feminint beteende som är mindre värt och som därför inte passar en man. Homosexuella män som inte har det typiska feminina beteendet hyllas som mera värdiga homosexuella. På samma sätt som kvinnor som är ”tomboys” och har typiskt maskulina intressen och beteenden hyllas som mera värdiga. Inte så känslostyrda (läs: hysteriska) och ologiska (läs: osmarta).

Och där kom jag in på en helt annan tråd. Men ja, i grund och botten är det svåraste att när man väl har fått vissa insikter går det inte att radera dem. Det svåra med det är – om man jämför med rasism där det känns som att det är en viss typ av människa som är rasistisk (hej fördomar) – att vem som helst vara anti-feminist/icke-feminist. Även personer jag i övrigt ser på som riktigt vettiga människor. Mannens överlägsenhet över kvinnan (och maskulina kvinnors överlägesenhet över feminina kvinnor) sitter så djupt rotad och även om många inte skulle säga att de håller med om att mannen och det maskulina är överlägset, så är det så mycket som de säger och gör som bygger på det. Det är lätt att känna sig bitter och heligt jävla förbannad mest hela tiden. Och det är så himla okonstruktivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s