Oops!

Ja, det gick ju bra, det häringa #blogg100. Men en kan ju inte ge upp så här lätt, så jag fortsätter som om ingenting hänt.

Min blogg var ursprungligen en vardagsblogg. En sån där jag skrev om vardagen och livet i största allmänhet. Någonstans på vägen tappade jag lusten att vardagsblogga och ville istället känna att jag hade ett syfte med varje inlägg, ett specifikt ämne eller bara en specifik ”knorr” att få fram. Humoristisk eller allvarsam. Men #blogg100 funkar inte om jag inte vardagsbloggar, för jag har inte tiden att blogga ett genomtänkt inlägg varje dag. Så nu kör jag bara på och redogör lite för vardagen. Det kommer garanterat smyga sig in lite feminism, antirasism och annat som ligger mig varmt om hjärtat, i ett och annat inlägg ändå.

Den här helgen blev det inget blogga av. Inte för att jag var så sjukt upptagen och inte hade tid, men jag valde att lägga tiden på annat helt enkelt. M har jobbat och jag har hängt med barnen. Och så har jag börjat titta på en ny tv-serie. Apropå det här med tröttsamma sexistiska tv-serier. Den här är helt befriad från sånt. Kanhända är det mest komediserier som svämmar över av sånt, men ändå. The Fosters heter den och handlar om en familj med ett antal fosterbarn (och ett biologiskt). Föräldrarna i familjen är ett lesbiskt par och fokus ligger främst på barnens liv (alla utom en är tonåringar) och föräldrarnas uppfostringsdilemman utan att bli så där 7th Heaven-aktigt. Mycket bra serie. Rekommenderar den.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s