Det jag inte pratar om

Det är visserligen snart sommar, min minsting slutar snart på förskola och är så ivrig och stolt över att snart börja skola, min familj är så fin så jag vet ibland inte var jag ska göra av mig.

Men det är så mycket som suger nu. Cancer är ett jävla piss-skit men berättelsen är inte min, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det går inte att tänka på något annat, samtidigt som jag inte kan prata för jag vet inte hur man pratar om sånt här. När det är nära och på riktigt och livet ändå går vidare som vanligt vid sidan om. Kan jag sitta i ett fikarum och skratta och prata strunt för att sedan berätta vad som egentligen rör sig i mitt huvud? Jag sitter bara och väntar på det där tillfället då alla blir tysta tillräckligt länge och samtalsämnet ligger på en nivå så att det passar in att berätta vad jag inte kan sluta tänka på. Men det tillfället kommer aldrig eller så tvekar jag lite för länge så tillfället försvinner. Livet går på något sätt vidare och jag försöker medverka så gott det går. För det mesta går det riktigt bra trots att jag känner mig som att jag sitter i en plastbubbla bredvid och tittar på.

3 thoughts on “Det jag inte pratar om

  1. Det ÄR svårt att hitta rätt tillfälle att prata om en sådan sak. I alla fall när det är många människor med som t ex på en fikarast. Men jag är tacksam för att du berättade häromdagen för jag har tänkt fråga men inte hittat rätt tillfälle. Vill du prata mer så vet du att du alltid är välkommen in till mig. Det är 4 år sedan C lämnade oss och jag minns det som igår. Kram❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s