P!NK

Nu vet jag inte om det finns någon som läser den här lilla blöggen som inte redan vet att jag har rosa hår numera, pga har liksom varit ganska exalterad över detta i cirka alla sociala medier jag är med i. Det är någonting med att ha en overklig färg på håret som gör en så glad. Jag brukar hata att hitta hårstrån överallt, i handfatet, på tangentbordet, på kudden, på kläderna, ÖVERALLT, men nu ba: åh titta, ett ROSA hårstrå! Jag är medveten om att det låter smått obegåvat, men det gör mig lite glad. Varje gång jag tittar mig i spegeln ba: *möcket glad*

Idag fick jag dessutom agera hårmodell när jag handlade min lunch. Nu var det inte färgen som var den främsta orsaken, det var själva frisyren. Så där helt normalt och helt vardagligt blev jag fotad för ”visa-för-frisören”-bilder av en tjej som också ville ha den här frippan. Nu brukar jag ju inte gilla att få utseenderelaterade komplimanger, men en komplimang för min frisyr är ju egentligen en komplimang till min frisör och inte till mig, s’atte. Blir dessutom glad för varenda människa som inte tittar på mig som att jag just klivit ur ett rymdskepp. Ja, det kan ligga nära till hands att tro att en vill ha uppmärksamhet när en färgar håret i icke-naturlig färg och således sticker ut litegrann, men believe you me jag vill inte ha uppmärksamheten, jag vill bara ha rosa hår. Det är ju därför jag färgar håret rosa sist av alla i hela världen. På ett ungefär. Folk måste på allvar sluta tro att allt en gör med sitt utseende är tillägnat alla andra.

Men i alla fall. Det jag ville berätta var att det gör mig glad, det här håret.

 

20140711-135555-50155745.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s