Vänder lite ut och in på det här med en nischad blogg

Något mycket märkligt har hänt. Om ni följer min andra blogg har ni säkert kunnat lista ut att jag inte har så mycket lust att blogga om smink och diverse. Det har inte hänt något där på snart en månad och innan dess var jag inte världens mest aktiva heller. Om en sä’r. Det är ganska skönt att inte känna sig helt stressad över att solen skiner ute eller åtminstone lyser upp tillvaron hyfsat för att kunna få till bra produkt- eller sminkfoton. Och det är riktigt jäkla skönt att inte känna det minsta lilla ha-begär efter produkter. För konstigt nog känner jag inte att jag vill kasta mig över en enda produkt just nu. Även om jag ser saker som jag tänker att det där skulle jag nog gilla, så känner jag inget som helst behov av att införskaffa. Jag läser alla bloggar jag har läst tidigare och jag hänger med i nya kollektioner, men inget får blogglusten att komma tillbaka. Just nu åtminstone.

Ironiskt nog har jag fler följare än någonsin på Bloglovin. De är inte många, men fler än vad jag haft tidigare. Just det känns roligt, men ger mig lite dåligt samvete eftersom jag inte producerar ett skit. Och mycket av avsaknaden av blogglust tror jag kommer av att jag la ner så mycket tid och energi på att försöka få till en bra blogg med intressant innehåll, men jag kände ganska stor frustration över att läsarskaran förblev rätt pytteliten (även om jag naturligtvis var otroligt glad för de läsare jag hade). Jag har haft min blogg i över två år och på senaste tiden har flera nystartade bloggar seglat upp bland ”storbloggarna” i sminkkategorin, vilket lite har fått mig att tappa geisten. Det låter extremt löjligt, jag vet, men stort OBS att jag inte har något emot de bloggarna och deras framgång. Det bara fick mig att inse att min blogg alltid kommer vara i liten skala och ganska B:ig liksom. Och då måste en ju fundera över om det verkligen är SÅ roligt, det här med att sminkblogga. Och varför det har varit roligt. Är det att få prestera eller är det ett genuint intresse? Eller kanhända en kombination? Jag känner inte samma krav på mig själv att prestera på den här bloggen och få många läsare, så varför är det så viktigt för den andra bloggen?

Jo, jag antar att det är för att personliga bloggar just är personliga och det är en speciell typ av bloggläsare som gillar att läsa personliga bloggar om personer de inte känner. Det är mera okej att inte ha så många läsare liksom. En sminkblogg däremot hamnar direkt i en kategori med en helt annan typ av bloggläsare som förmodligen slukar en hel del sminkbloggar. Lite samlar på sminkbloggar. Och jämför. Det blir mera konkurrens, helt enkelt. Du kan inte skriva om allt som alla andra skriver om, för är du inte först ut är det ingen som orkar läsa. Du kan heller inte bara skriva om sånt som ingen annan skriver om, för då har du till slut inget att skriva om. Och fokuserar du bara på vad du tror att läsarna vill ha, då tappar du lusten till slut. Från början bloggade jag bara för min egen skull. Helt och hållet. Jag bloggade om det JAG tyckte var roligt att skriva om. Köpte och recenserade produkter som JAG kände för att köpa och recensera.

Jag startade inte den bloggen med tanken att det var ett sätt att få testa produkter gratis. Och det har aldrig varit min drivkraft överhuvudtaget. Men PR-byråernas intresse blir lite som ett betyg. Och jag kände efter ett tag att jag ville ha det där betyget. Det där beviset på att jag har en intressant blogg, en blogg som räknas liksom. Jag fick en liten tårtbit av betyget, men det var liksom allt. Och då började det störa mig. Vad saknas? Vad gör jag fel? Skit i produkterna, jag köper dem i alla fall om de intresserar mig – men Vad. Fasen. Gör. Jag. Fel?! Och ja, den utgångspunkten är ju dömd att misslyckas. För då skriver jag inte för mig själv, inte för läsarna utan för att få en okej-stämpel av någon helt annan. Helt uppåt väggarna! Och jag gillade verkligen inte hur jag tänkte och hur jag blev. Hur det stack till av att se andras utskick. Hur jag fick sitta och intala mig själv att jag inte ska bry mig. För jag ska fan i mig inte bry mig för det är inte produkterna jag vill ha. Så himla märkligt allting. För jag vet innerst inne att jag vill inte ha det där andra heller. För det innebär krav och förväntningar och det allra sista jag vill ha är krav och förväntningar.

Men det är lite som att tänka att du jobbar på en arbetsplats, har samma arbetsuppgifter som övriga, lägger ner samma tid och energi, men det är bara de andra som får uppskattning och löneförhöjning medan du står där helt osynlig och stampar på samma ställe som från början. Jag antar att det är det som svider. Fast när började jag se sminkbloggandet som ett jobb? Det är väl där skon klämmer kanske.

Så ja. Det är därför det är tyst som i graven där borte. Och möjligtvis har den bloggen gått i graven. Jag får lite se. Kanske kommer lusten tillbaka, kanske inte.

Bloggare och marknadsföringslagen

Jag skjuter upp musiklistan, eftersom den börjar med ”min favoritlåt” och jag känner att jag har så många favoriter just nu så jag måste fundera lite.

Istället måste jag fråga om någon av er som läser här kan förklara detta för mig:

1: Kicki Norman skriver ganska ofta om hur bloggare (ovetandes?) bryter mot marknadsföringslagen och försöker reda ut vad som är okej och inte okej ur marknadsföringslagens perspektiv samt ur pressetiskt perspektiv.

2: Samtidigt länkar Bloggkommentatorerna till Elaine Eksvärds inlägg om att bloggare måste veta vilken makt de har och veta att ta betalt för den.

Är det jag som misstolkar eller går Kicki Norman och Elaine Eksvärds råd väldigt mycket stick i stäv?

Det jag har lärt mig efter att ha läst främst Kicki Normans inlägg om pressetik och marknadsföringslagen är att bloggare inte får lova företag att de ska skriva om deras produkter, oavsett om det är pengar de får som ersättning eller om de får en produkt/upplevelse gratis.  Så fort man tar emot pengar som ersättning för ett inlägg borde det ju ha lovats ett inlägg. Pressprover eller dylikt är det en bloggare kan ta emot förutsatt att inget löfte att skriva om produkten har getts, om de vill hålla sig på rätt sida lagen. Att kräva ersättning gör att man direkt hamnar på fel sida i och med att ett löfte borde ha getts då. Så som jag har uppfattat det.

Sedan är det en annan sak när bloggportaler raggar bloggare till sin portal utan att erbjuda någon form av riktig ersättning. Där blir det ju ett jobb man utför åt portalen, som naturligtvis ska vara ersättning i form av pengar = lön. Lön som dessutom så klart ska redovisas och skattas för.

Det känns inte som att varken Bloggkommentatorerna eller Elaine Eksvärd är medvetna om vad marknadsföringslagen och pressetiken säger om sponsrade inlägg. Vad de förstnämnda vet och inte vet känns väl däremot inte så viktigt (i just det forumet), men Elaine Eksvärd borde veta. Och ett inlägg som det Bloggkommentatorerna länkar till bör innehålla en disclaimer där Elaine tydligt förklarar vad som är okej och inte okej enligt MFL och pressetiken då hela inlägget går ut på att bloggare bör kräva högre/bättre ersättning för annonser.

Att läsa bloggar

Är inte det här ett väldigt märkligt fenomen? Att många bloggläsare ställer krav på de bloggare de läser? Om det inte handlar om att blogga x antal inlägg om dagen så handlar det om att blogga om rätt saker eller som i Hannas fall – att vara rätt i exakt alla hänseenden. Att bloggaren, som faktiskt ofta bloggar på sin fritid (dvs. har ett annat arbete som huvudsyssla), inte äger sin blogg (eller ens sin person) längre för att den har blivit något som ska tillfredsställa sina läsare.

Jag har ingen stor blogg, jag skriver oftast inte mastodontinlägg eller engagerar mig i att fixa och redigera bilder till(den här) bloggen – ÄNDÅ tar det sin lilla tid att plita ner inlägg. För det är ju inte bara själva skrivandet av inlägget som tar tid. Det ligger massor av tid bakom att först och främst bara fundera över ämnet en vill skriva om. Större delen av de större bloggarna lägger dessutom in bilder i majoriteten av sina inlägg. Att först ta bilder, redigera dem och få dem representativa för bloggens stil – DET kan ta hur mycket tid som helst. Allt sammantaget kan det handla om timmar. Sedan har alla olika rutiner, olika flow i redigerande osv osv. Men summa summarum: det handlar om mycket tid och det handlar ofta om fritid.

Det är en sak att försöka komma ihåg när man läser bloggar.

Sedan är det det här med att ständigt ifrågasätta varför bloggaren engagerar sig i en fråga men inte i en annan. Varför hen inte har en fullständigt polerad yta där ingenting finns att klanka ner på. Fast om hen har en fullständigt polerad yta är det inte bra heller, för då är hen inte trovärdig. Bloggare är, otroligt nog, helt vanliga människor. Vissa frågor engagerar, andra känns mindre engagerande. Inte för att de är oviktiga utan kanske för att det engagemang hen lägger ner i de andra frågorna tar all tid och energi hen har. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Som bekant. Innan man ställer orimliga krav på sin bloggare kanske man kan behöva fundera över hur representativ man själv är i allt som engagerar en. Genusfrågor engagerar mig t.ex., och jag strävar efter att tänka rätt och göra rätt när det kommer till mina barn, men allt kommer inte till mig i ett svep för att jag bestämmer mig för att genustänk är viktigt för mig. Saker föds på vägen och jag kommer på mig själv med att göra eller tänka snett hela tiden.

Är det inte tillräckligt bra att frågor som engagerar lyfts i bloggar, att läsare får saker att fundera över eller får känna att det finns fler som tänker i samma banor som dem? Vill man på riktigt ha bloggare som är produkter där allt är anpassat efter en image eller känns det bara bra att hitta något att racka ner på för att få känna sig lite bättre en kort stund? Det här med att bete sig på nätet som man skulle bete sig IRL, det verkar vara mycket svårt för många. Det sitter inte robotar bakom skärmarna och skriver de här bloggarna, det är helt vanliga människor. Tyck vad du vill om personerna, men inse att ingen tvingar dig att läsa och läser du för att du älskar att störa dig , förstå att felet ligger hos dig och inte hos bloggaren.

Feedly – nya upptäckter

Jag ska börja med att tillägga att såväl Google Reader som Feedly även kan användas till annat än att följa bloggar. Andra webbsidor än bloggar har RSS-flöden som man kan prenumerera på, och GR och Feedly kan naturligtvis användas till detta också. Jag använder dock GR (och numera även Feedly) till att läsa bloggar främst.

Hursomhelst. Jag fick veta att man kan ställa in Preferences i Feedly i menyn till vänster (längst ner). Och det gjorde ju saker mycket enklare och får Feedly att bli i stort sett identiskt med Google Reader i upplägg om du vill. Yay! Eller ja, det är lite att ta i, men väldigt nära GR och det nöjer jag mig med.

Det verkar dock fortfarande finnas kvar sidor med magasinslooken, t.ex. om du klickar på namnet på en lista du har gjort eller rubriken TODAY. Däremot om du klickar på ett bloggnamn eller på rubriken ALL får du upp en feed med inläggen i sin helhet.  Jag har aldrig använt GR på det viset att jag har läst igenom dagens eller de senaste uppdaterade inläggen, så för min del kvittar det. Jag har alltid läst inläggen blogg för blogg. Och på det sättet fungerar min Feedly precis lika som min GR nu när jag har ändrat inställningarna.

En sådan där helt onödig, men rolig grej är att du kan ställa in vilken färg du vill ha på din Feedly. Sånt gillar jag. Just nu kör jag t.ex. på en ganska ren och smakfull beige bakgrund, men kan byta till knalligare färger om jag tröttnar. Det går även att byta typsnitt för rubriker och lite andra rent utseenderelaterade inställningar.

Jag har undersökt appen till mobilen också (jag har en iPhone) och den är helt okej. Den är uppbyggd på svepande, så beroende på om du vill markera inlägget som läst eller spara det till senare sveper du texten åt olika håll. Jag gillar appen. Den känns okomplicerad och speglar den webbaserade läsaren bra. Man känner igen sig, helt enkelt.

Så jag fortsätter tycka att det här är en mycket bra ersättare för GR, om inte mera nu. Tummen upp!

EDIT: Nu har jag utforskat lite mera och upptäckte ett kugghjul uppe till höger på varje sida, där kan du ställa in att du vill ha FULL ARTICLES och kan således slippa MAGAZINE-looken på samtliga sidor (utom TODAY uppenbarligen).