Jag klagar och tipsar

Jag blir galen på detta mående. Inte riktigt pigg, inte riktigt sjuk. Idag har jag ont i huvudet och nacken. Sån där molande värk som gör att jag inte tål några ljud eller… ja, någonting överhuvudtaget. Irriterad och helt slut, kan vi kalla det. Kollade febern och jag har 36,9, vilket visserligen är förhöjd temp, men inte riktig feber. Igår var jag pigg och glad och full av energi. Dagen dessförinnan lite mera åt det här hållet, fast inte fullt så här. Man kan ju bli galen för mindre!

Jag har semester den här veckan. Eller, jag jobbade två dagar och kände sedan att jag måste få vara ledig innan jag bryter ihop. Då hade jag jobbat en hel vecka dessförinnan och veckan innan det varit hemma och vabbat. Tufft liv liksom. Ändå ”JAG MÅSTE FÅ VARA LEDIG INNAN JAG FÅR PSYKBRYT!!!11!”. Förmodligen för att min kropp går runt och inte är helt frisk, men ändå inte helt sjuk. Ja,  ni fattar.

Nu ska jag sluta ha en utläggning om detta, pga inte så himla intressant när allt kommer omkring.

Jag kan ju berätta om shaken jag brukar göra som är möcket enkel men möcket god. Jag gjorde den första när sexåringen matvägrade under flunsan. Tänkte att en lite lyxig shake skulle göra susen. Det gjorde det inte, men jag själv fick smak för det och senare – när sexåringen blev frisk – även han. Jag mixar ihop dessa grejer:

1 banan
1 dl (cirka) vaniljyoghurt
1 skvätt mjölk för att späda ut och få mer rinnig konsistens (efter önskad rinnighet)
½ tsk vaniljsocker
1 tsk honung
frysta bär, förslagsvis hallon/blåbär

De frysta bären har jag mera i för att ge en roligare färg, men de ger naturligtvis lite smak också. Vaniljsockret är bara för att ge lite extra sötma, så det är ju helt valfritt. Man kan byta ut vaniljsockret mot dextrosol om man vill få en piggelindryck. Hursomhelst. Det går skitfort att göra, är svingott och passar perfekt vid frukost eller mellanmål. Man blir riktigt mätt på den här mängden. Inte mätt som i skrovmålsmätt, men för att göra sig ohungrig liksom. Ja, det vet väl alla redan. En tipsar ju inte direkt om never heard of-grejer liksom. Smoothies kallas de ju också, de häringa dryckerna. Eller smooti på svengelska. Till och med smutti om du bor längre söderut, har Onekligen berättat. Jag är dock lite old school och föredrar shake eller milkshake.

 

Annonser

Dag 7: 10 favoritdrycker

1. Portello. Den godaste läskeblasken på denna jord! Att få svepa ett glas Portello ligger bland top tio av saker jag njuter mest av. Fast sedan får jag lite ångest och önskar att jag hade druckit med andakt. Sådan inverkan har Portello på mig.

2. Pepsi Max. Den näst godaste drickan och den enda lightvariant som är god överhuvudtaget. Dock får jag ångest av att dricka denna, eftersom jag hatar lightprodukter av alla de slag. Hatar!

3. Trocadero. Som Portellos härmapa till kusin. Om ni förstår hur jag menar. Den försöker vara Portello, man anar lite av Portello, men den kommer aldrig komma ända fram.

4. Pepsi. Den vanliga varianten. I min värld vinner Pepsi över Cola varje dag. Cola har inget att komma med. Överhuvudtaget. Cola kommer inte ens få vara med på den här listan. HA! (förutom om det kniper när jag börjar närma mig slutet)

5. Kaffe. En dag som inte börjar med kaffe är en dag jag inte vill vara med om.

6. Vatten. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, men jag har blivit beroende av att bälga i mig vatten. Om jag inte gör det känns hela strupen och svaljet som en torr, dammig öken.

7. Loka Vattenmelon. Eller egentligen vilken Loka som helst. Loka har det bästa mineralvattnet evah. Lagom storlek på bubblor, lagom mängd bubblor och dessutom enbart goda smaker.

8. Öl. Helst Mariestad. Grillad mat och tacos kräver en öl. Dricka eller vin blir inte riktigt samma sak.

9. Rött vin. SomeZin är favoriten för tillfället.

10. Te. (Cola kan glömma att den kommer in på listan). Te, mina vänner, kan vara väldigt underskattat. Själv föredrar jag fruktiga teer, förslagsvis Celestial Seasonings teer. Gillar röda och svarta teer, men inte gröna.

Stackers!

Det här att jag ska på fest på fredag – ensam. Vad tycker vi om det? Alltså, det är fest, många kommer, MEN ingen kompis till mig. Så jag ska alltså piffa till mig, dricka en öl eller så mol allena och sedan ta mig ner till festlokalen och försöka hitta någon att leka med.

Helt plötsligt känner jag mig cirka noll intresserad av att gå på denna fest. [infoga surläpp] Det som lockar mest av allt detta just nu är den där ölen i min ensamhet. (OBS! Är ej alkoholist.)

Mitt liv, så himla himla tungt och jobbigt.

Jag pratar kosttillskott

Skulle man ta och skriva lite i den här bloggen man har, kanske?

Jag är förkyld. Jag köpte dunder-Mivitotal med liponsyra som skulle göra så att man aldrig mera blev sjuk i hela sitt liv. Typ. Så jag började dricka det. Och så blev jag sjuk. Hej och hå.

Men jag ger inte upp i första taget. Istället skyller jag på att jag hade haft uppehåll från Mivitotal i en vecka och därmed hade min kropp hunnit förfalla. Ni vet som i att jag enbart lever pga att jag äter Mivitotal. Känner ganska liten tilltro till det kosttillskottet, som ni märker. Det känns så bra att kunna göra vad man vill, äta vad man vill – bara man äter ett kosttillskott så mår man prima. Det funkar ju inte så, men man kan ju gärna intala sig det.

Märker dock faktiskt dessa förbättringar av Mivitotal:
– starkare naglar. De delar ALDRIG på sig. Ever. De går ALDRIG av. Ever. Nu hade jag inte jättesköra naglar innan heller, men nu – möcket möcket bättre.
– håret växer som ogräs. Om det är positivt eller inte, det kan ju diskuteras. Just nu är det bra pga spar ut håret. När jag hade kortkortkort hår – inte så bra.
– blir sällan sjuk. Oftast känner jag förkylningskänningar, tror att jag ska bli sjuk, bara för att vakna upp dagen efter frisk som en nötkärna. Förutom just nu då. Jag kallar det undantaget som bekräftar regeln.

OBS! Det här är inte ett sponsrat inlägg på något sätt. Jag skulle gärna bli sponsrad i mitt Mivitotal-drickande, men icke. För billigt, det är det inte.

 

OBS! Bör ej läsas av kräsmagade eller ätande personer

Här sitter jag i godan ro och äter frukost. Tuggar på mitt övergrova (men mycket saftiga) ekologiska bröd när det plötsligt låter på ett konstigt sätt av tuggandet. Kras kras liksom. Tänk hårdbröd. Eller skalbagge. Jag tänker skalbagge utan tvekan. Kanske inte ekoxe, men väl något i nyckelpigestorlek.

Så jag kastar mig mot diskhon och spottar och fräser. Studerar utspott. Inga spår av skalbaggemos. Undrar om skalbaggemos skiljer sig nämnvärt från brödmos, rent utseendemässigt. Tänker nej. Det gör det nog inte.

Skyndar mig att ta en stor klunk kaffe. Klunken hamnar på sniskan i strupen. Hostar. Kväljs. Håller på att kräkas. Tårarna sprutar.

Bygones. Fyller på kaffe och fortsätter äta upp min smörgås. Skojar. Kommer nog aldrig mer kunna äta det här brödet. Ty sådan är jag. Fast jag har kommit över värre saker, så man vet aldrig. Jag äter till exempel hårdbröd trots att jag har suttit med brödbit i handen som agerade bo åt cirka en miljard larver. Det, mina vänner, är höjden av snusk. Och jag kom över det! Hoppet lever, med andra ord.

Ja, min frukost idag. Gick det bättre för dig?

Frukostbekymmer

Undrar lite hur jag tänkte när jag satte ner foten och ba: nä, nu ska jag banne mig leva nyttigare! Sen bytte jag ut min standardfrukost bestående av havregrynsgröt (på sporthavregryn = lots of fiber) med mosad banan (göttgöttigöttgött) till två koppar kaffe och två hårdbrödskivor med smör. Inget illa om smör nu va. Smör är fina saker. Extrasaltat och finfint. Men i övrigt känns det lite som ett nerköp rent nyttighetsmässigt. Och typ smakupplevelsemässigt.

Fast kaffe på morgonen är ju lite av himmelriket på jorden iofs. Det är just de där hårdbrödmackorna. Sjukt ohimmelriksaktigt.

Kan man äta havregrynsgröt med mosad banan i kaffe? Och så en rejäl klick smör på det?

Söndagskväll då

Nu har jag lagat en god svampgryta (à la fuskvariant med smaksatt crème fraîche), druckit ett glas rött och beundrat mina naglar (se sminkbloggen för mer info) till förbannelse. Alla munsår och mitt feta äckliga hår är som puts väck bara jag tittar på mina vampnaglar. Som jag älskar dem!

Imorgon blir det klänning och klackar för att kompensera denna slackerhelg.

Upptäckte precis att jag har suttit och tittat på Scooby Doo ensam. Småttingarna snarkar på här i soffan utan att jag har märkt det. Har alltså missat tjugo minuter av The Real L Word helt i onödan! The Real L Word förresten, har ni sett det? Rätt porrigt på ett fascinerande sett. Eller ja, bara porrigt när det handlar om en viss person. Men ändå. Klart sevärt.

Mvh
Gammal_men_ändå_lite_sexfixerad