Kan vi spola fram nu?

Men kan det bli val already så en slipper läsa sandlådediskussioner och -inlägg på FB? Jo, är medveten om att jag inte måste läsa, men jag gör det ändå pga någon form av självskadebeteende extra light.  Alla slåss om att höras och synas mest och det parti en känner sig mest hotad av gör man narr av vilket enbart får en själv att se löjlig ut. Och jag antar att det bara kommer bli värre och värre ju närmare valet vi kommer. Pratar valet i september nu för jag gissar att muskeltävlingen som pågår nu inför EU-valet ändå är i mindre skala än den desperation som kommer drabba partierna närmare september.

Det hör ju tydligen till reglerna att alla ska argumentera för sin politik genom att förlöjliga och göra ner andra partiers politik, för det vore ju helt befängt tydligen att bara försöka prata varmt om sin egen politik. Så naivt av mig att tro att det skulle räcka.

Annonser

7 punkter om politik

Nu har jag kommit till en sån där punkt igen, då jag har så mycket att säga utan ork och tid att lägga ner en dryg timme per inlägg. Så här kommer några korta utläggningar:

1. Vi ska tillåta vem som helst att demonstrera pga demokrati, sägs det från flera håll nu. Jag bara undrar om demokrati innefattar att även de som bryter mot lagen (hets mot folkgrupp/förtal) ska ha rätt att publikt lufta sina åsikter? Demokratikortet viftas det ju med hela tiden från rasister/nazisters håll, men när även andra viftar med samma kort för rasister/nazisters rätt att sprida sitt budskap – då känns det som att normaliseringen av rasism har förblindat. Men jag kanske bara inte fattar. Citatet ”jag må inte dela din åsikt, men jag skulle dö för din rätt att framföra den” (extremt fritt citerat) av vemdetnuvar känns inte riktigt applicerbar på nazister. För så länge man faktiskt inte pratar om deras åsikter som direkt olagliga fortsätter rasismen att frodas och bli mer och mer accepterad. Det ÄR inte acceptabelt att vara rasist. Punkt.

2. Har också hört flera kritisera demonstrationer som sådana, i dagarna. Personer som i stort sett ser demonstrationer som patetiska och overksamma. Jag ska villigt erkänna att förutom Pride har jag inte deltagit i några demonstrationer (reserverar mig för eventuellt taskigt minne här), men jag tycker ändå att de är sjukt viktiga. Nej, det kanske inte strömmar åhörare till en demonstration så vem luftar man åsikten till, men en demonstration går ju aldrig omärkt förbi för det. Jag tycker det är viktigt att ta ställning och jag tycker det är viktigt att visa att man tar ställning. Demonstrationer är ett sätt att visa att man tar ställning. Ett sätt att synliggöra frågor och synliggöra hur många som faktiskt tycker så här och som vill ha en förändring. Det mest provocerande jag har hört i ämnet demonstrationer är att folk bara gnäller på samhället. Jag får anta att personer med den åsikten antingen är skitnöjda med exakt allt alltid, alternativt inte tror att något går att förändra och därför har lagt sig ner och spelar död? Det finns MYCKET att vara kritisk mot i dagens svenska samhälle. Den som försöker påstå något annat lever i en fantasivärld.

3. Politiker på Facebook. Di borde tänka både en och två gånger innan de lägger sig på sandlådenivå i diskussioner om de vill ha röster i valet. Jag har helt ändrat uppfattning om personer jag förmodligen annars hade röstat på (på lokal nivå, dvs.). Ser man på.

4. Feministiskt Initiativ. Älsk! Jag har precis lyssnat på Värvet-intervjun med Gudrun Schyman och den är klockren. Där har vi Vettig Människa™ personifierad. Om du också är övertygad F!:are – lyssna. Om du inte är helt övertygad F!:are – lyssna! Om du känner att F! står för allt du inte tror på – lyssna! Du kanske blir överraskad. Eller mer övertygad, vad vet jag. Hon är värd att lyssnas på dock.

5. Vilket för mig till nästa punkt. Och vi tar F! och Gudrun Schyman som exempel. Många hatar både partiet och Gudrun utan mera belägg än någon luddig ”de är så irriterande”-formulering. Förmodligen utan att veta speciellt mycket om vad F! och Gudrun står för. Men jag vill påstå att det är minst lika viktigt att sätta sig in i vad personer man inte håller med, tycker och vad de står för. Egentligen. Inte nödvändigtvis för att ändra åsikt, utan för att ha bättre förståelse för vad man INTE tycker. Även om jag är utan tvekan vuxen har jag inte en fullt utvecklad bild av var jag står i alla möjliga och omöjliga frågor. Det jag tyckte för 10, 5 eller 2 år sedan kanske jag inte håller med om längre. En utvecklas ju ständigt. Vissa frågor kanske jag inte har funderat så mycket över förrän jag hamnar på en viss plats i livet/i en ny situation då den typen av frågeställningar blir aktuella och viktiga för mig. För att reda ut var jag står vill jag ha koll på vilka åsikter som finns i frågan och var jag står. Även efter jag har bestämt mig (mer eller mindre övertygat) vill jag fortsätta hålla koll på de olika åsikterna. För jag vill fortsätta utvecklas. Antingen bli än mer övertygad eller kanske faktiskt ändra åsikt. Eller stanna någonstans i mitten pga det är inte alltid lätt att ha en fullt övertygad åsikt om allt.

6. Ovan gäller även utanför politiken så klart.

7. ”Vänsterflum” är vad jag skulle kalla medmänsklighet och ett sunt sätt att förhålla sig till samhället och världen. Vi kan inte fortsätta konsumera och fokusera på pengavinster för världen går under pga det. Välfärden blir till smulor och egot står i centrum. Det säger sig självt att världen inte frodas på det viset. Det ger klyftor som inte redan finns, ökar dem som redan finns och går i slutändan alltid ut på att någon ska tjäna pengar. Hej Lilla USA. Hur kan vi eftersträva att bli som USA? Där de rika är äckligt rika och de fattiga äckligt fattiga? Är inte själva ledordet i USA ”Otrygghet”? Skapa din egen trygghet annars är du utan. Staten har noll ansvar. För den som inte har märkt det – det är dit Alliansen är på väg.

Tre punkter

Okej, det här med #blogg100 går verkligen ”skitbra”. Just idag känner jag inte för att lägga ut texten om något utan kan däremot tänka mig att spalta upp några åsikter jag går runt och har.

1. Jag tror inte tiggare blir rika av att tigga. Allra helst inte i små städer som min hemstad. Jag tror heller inte att det är så himla härligt att sitta där på kalla marken och mötas av ”om blickar kunde döda”-blickar eller bara bli behandlad som luft och ingenting.  Jag tror helt enkelt inte att någon väljer att göra det framför att göra något ”vettigt” för att få pengar. Jag tror däremot att dessa människor inte har speciellt många andra val. Eller att det här helt sonika är det minst otrevliga av de valen de har. Kalla mig naiv och blåögd. Jag känner hursomhelst inte att mitt obehag eller mina obekväma känslor är viktigare än deras överlevnad. Mirijam skrev en jäkligt bra krönika om det här, som jag tycker ni ska läsa om ni inte redan har gjort det.

2. Fotbollssupportrar som spårar ur, spårar ur delvis pga den kultur som finns bland fotbollsfans. Man ska älska sitt eget lag och hata sina motståndare. Inte bara inte hålla på, utan man ska hata. Hata hata hata. Någon skrev en kommentar någonstans om att den kulturen ger huliganerna intrycket av att de har alla inom sin supporterklubb bakom sig. Jag tror det är helt sant. Och jag tror också att det enda rätta är att sätta in åtgärder som faktiskt drabbar alla, eftersom våldet potentiellt kan drabba alla. Ta en time out, spela utan åskådare, whatever. Nä, det hindrar inte att huliganer hoppar på folk någon helt annanstans, men det är inte fel att markera och eliminera de tillfällen man faktiskt kan eliminera. Bara för att ett sätt att åtgärda ett problem inte är en universallösning betyder det inte att det är helt verkningslöst. Alternativet verkar dessutom vara att göra… ingenting?

3. Det här inlägget – Vad är du rädd för egentligen? – det borde läsas och begrundas av alla. Exakt alla.

 

Newsflash!

Enstaka individers åsikter om vad som attraherar dem eller inte styr inte hur alla människor (läs: tjejer) på denna jord ska se ut. Kan någon, en gång för alla, förklara varför hår under armarna är sjukt äckligt och ofräscht på tjejer men inte på killar? Och kan någon, en gång för alla, förklara varför tjejer ska behöva rätta in sig i en utseendemall för att inte äckla och uppröra allmänheten? Finns det någon man på denna jord som upprör så oerhört med sitt utseende som tjejer kan göra? Om du lider av att se en hårig armhåla pga att det inte attraherar dig – lider du av att se varenda människa du möter en helt vanlig dag som inte attraherar dig? Så himla jobbigt för dig, stackare. Låter lite som att du borde söka för det. Det skulle kunna vara en åkomma som kallas megalomani som yttrar sig i att du tror att din utomordentligt oviktiga åsikt styr världen.

Enough already

Så här: jag stör mig grymt mycket på den ständiga nedlåtande kritiken mot andra människors smak. Alltså, smak vad gäller inredning, kläder osv. En av anledningarna till att jag fick nog av Twitter är den extremt nedvärderande tonen som råder där och det här fenomenet speciellt. Ett exempel är att man fotar i en inredningsbutik eller dylikt och spelar oförstående till varför folk väljer att inreda med ditten eller datten bara för att få göra sig lustig på andras bekostnad. Jag blir så galet provocerad av det! Dessutom är det så förutsägbart och så gjort för länge sen. För att inte tala om hur otrevligt det är. Ja. Det är fasen otrevligt och alla som ”skämtar” detta extremt ”roliga” skämt krymper avsevärt i mina ögon.

Jag vet inte om det till stor del beror på att jag själv bor i en liten stad, men det känns indirekt som väldigt ofräscha kommentarer om ”bönder”, om sådana som inte har vett att ha sofistikerad eller trendig smak. Det känns ängsligt och barnsligt. Och ser jag någon mer med ”uppfinningsrikedom” som ifrågasätter väggordens rätt att existera skriker jag rakt ut.

När vi ändå är på ämnet väggord kan man väl ganska lätt förstå varför de finns. Väggbonader med ordspråk eller enstaka ord har fått ett nytt utseende helt enkelt. Inte klurigare än så. Smaken är som baken och vem har bett dig betygsätta varenda pinal folk väljer att ha i sina hem.

Och jo, jag har något enstaka väggord i mitt hem, men det är inte därför jag blir provocerad. Jag tycker bara att alla uttalanden som höjer en själv lite över andra människor är rätt ofräscht.

Att du har rätt till din åsikt betyder inte att jag inte kommer säga emot dig

Jag hamnade i en diskussion igår. Med vem och vad som sas är egentligen irrelevant. Ämnet var rasism, så mycket kan vi gå in på. Och att det ägde rum på Facebook. Stället där majoriteten faktiskt bara tramsar. Så är det ju. Vi har slutat kasta får på varandra, men i övrigt är det ju mest trams. Det är därför det känns lite lätt löjligt att det var just på Facebook den här diskussionen ägde rum.

Men faktum är att mitt bland allt det här tramset och ”roliga historier” och memes och alla ansträngningar att försköna sina liv, mitt bland det sprids det en massa jävla skit. ”Nu får det vara nog!”, ”jag är inte rasist, men…” och ”bara 3% av mina vänner kommer våga dela detta”. De som delar det är med största sannolikhet inte rasister, men alla de här statusarna och bilderna som cirkulerar har ett ursprung. Någon som alltför lätt manipulerar folk till att sprida skiten eftersom det sitter en hel hög med människor därute som läser en text, tänker ”vad i helvete!” och så klickar man på Dela utan att tänka efter en endaste sekund. Människor som på allvar tror att Avpixlat och Exponerat är nyhetssajter som innehåller fakta. Eller som inte riktigt orkar bry sig vad källan till nyheterna är, för det låter ju så fruktansvärt.

Som sagt, nej – jag tror inte att de här personerna är rasister. Men däremot visar de en människosyn som är rätt vidrig. De köper rakt av att människor som kommer hit från andra länder (ok, vissa länder – det finns en oklar begränsning, men jag antar att vi kan begränsa det till människor med annan hudfärg och religion och de länder dessa personer kommer från) är mera benägna att begå brott, att de är beräknande, lata och utnyttjar skiten ur svenska samhället. Visst, man kan sträcka sig till att Muhammed på pizzan är helt okej, men så har ju han anpassat sig på ett bra sätt. Sedan buntar man ihop alla andra OCH DE är precis likadana och delar dessa negativa egenskaper hela bunten. Och, gott folk, att göra så är rasistiskt. Det går inte att komma ifrån. Det betyder inte att du är rasist i den bemärkelsen. Det betyder att du har rasistiska åsikter. Det är en skillnad. Du är inte Breivik. Men du spelar personer som Breivik rakt i händerna. Som en spelpjäs.

Är det nu vi ska minnas en stund alla svenskar som lämnar Sverige utan minsta lilla anledning? Men när svenskar åker till andra länder, då har vi bara roligt och så är vi äventyrliga och modiga. Vi lämnar allt och flyttar till Thailand (wow!) eller packar väskan och flyttar till USA på vinst och förlust (Åh!). Men när människor från andra länder, som förmodligen inte ens skulle vilja lämna sina hemländer om de inte vore tvungna, kommer till Sverige då måste det 1) finnas en jävligt bra anledning och 2) måste de förvandla sig till Svenssons, fast ingen vet riktigt vad det betyder bara att de inte ska prata så högt eller på något annat språk och så ska de lägga brottsgenerna åt sidan. Ta seden dit man kommer. Mmm, precis. Som en del svenskar gör när de åker till grekiska övärlden och festar ihjäl sig under en vecka. Eller flyttar till Thailand och öppnar en svensk restaurang med svensk mat eller firar midsommar i Minnesota. Och jag kan svära på att någon av dessa svenskar har rest till det eller det landet och brutit mot landets lagar. Vilket med resonemanget ovan betyder att svenskar är ett brottsbenäget folk som har svårt att skilja på ditt och mitt och som tydligen inte fattar det här med att det finns lagar i ett land som alla måste följa.

Summa summarum av det här inlägget – har du rätt att sprida rasistisk skit på Facebook har jag rätt att säga emot och säga ifrån. För det finns ingenting som kan få mig att acceptera att den typen av åsikter luftas överhuvudtaget. Är man inte beredd på mothugg bör man nog hålla de här åsikterna för sig själv. Alternativt läsa på så att man har möjlighet att argumentera för sin sak överhuvudtaget utan att bara rapa rubriker från Avpixlat. Problemet är bara att om du läser på märker du nog hur katastrofalt snett du har tänkt.

”Office appropriate”

Jag har skrivit om det här lite kort på den andra bloggen men känner att jag vill utveckla det mera och den här bloggen passar bättre för det. Det har med utseende att göra och hur man väljer att se ut. Något som faktiskt ingen annan har att göra med, men som ändå är någon slags accepterad sak att påpeka och även ha regler om på arbetsplatser. Hur folk väljer att se ut. Det ska påverka trovärdighet och avgöra hur professionell och seriös man verkar i sitt yrke. Män ska vara kortklippta (typ), kvinnor ska inte bära för mycket smink och inte ha utmanande klädsel. Gemensamt för båda könen är diverse piercingar och tatueringar som syns med kläderna på. Och det finns regler om detta på diverse arbetsplatser. Vissa arbetsplatser hävdar att smink/piercingar osv inte ska bäras av hygieniska skäl, naturligtvis. Ibland kanske det finns belägg för det, ibland kanske inte. Jag kan köpa hygieniska skäl dock. Men i övrigt hävdar man att det ska vara ”office appropriate” och i vissa fall även efter klädkod.

[Ursäkta, ett ögonblick, jag måste andas för att förhindra hjärnexplosion.]

I yrken där man har frekvent kontakt med andra människor ska ju syftet vara för att verka seriös och kunnig. En långhårig man eller en kvinna med mycket smink kan ju omöjligt veta saker eller ha någon form av kompetens. Annat än spara ut håret och applicera kladd i ansiktet. Har man dessutom tatueringar och kanske till och med en ring i näsan, ja då är allt hopp ute. Då står man förmodligen bara där och tänker en massa kriminella tankar.

Jag kanske är helt crazy och totalt uppe i det blå, men hur vore det om vi bara förutsatte att folk i yrkesroller har fått sina jobb och behåller sina jobb pga att de vet vad de gör? För hur galet det än verkar påverkas vare sig intellekt eller kompetens av en persons yttre. Och hur vore det om vi bara slutade stirra oss blinda på hur andra ser ut och istället försökte lyssna på vad de säger? Jag köper definitivt inte argumentet att det har betydelse för att man speglar företaget eller dylika dumma förklaringar. Min utseende är mitt. Hur jag beter mig och hur jag bemöter mina kunder däremot – ja, det speglar företaget. Att påstå att mitt utseende har något med saken att göra är bara att befästa fördomar.

Låt oss titta närmare på ”office appropriate”, eller vad nu den svenska motsvarigheten är – kontorslämpligt? Varför skulle det faktum att man arbetar på ett kontor göra någon skillnad? Är man lite finare då och måste visa sig från sin allra minst vulgära sida? Det är så orimligt. På vissa kontor träffar du dessutom bara dina kollegor. Varför ska vi föreställa oss för våra kollegor? Respekt ska väl alla få, oavsett hur man väljer att se ut. På samma sätt som alla oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning, vikt osv osv osv ska mötas med samma respekt. Inga undantag. Jag skulle känna mig väldigt diskriminerad om min arbetsgivare krävde (eller egentligen bara bad om) att jag skulle ändra mitt utseende.

Det här rättfärdigandet av att inte bemöta vissa människor med respekt? Vad fasen?! Vem sitter och bestämmer vem som är värd att respektera och vem som inte är det? Och varför? Jag är så fruktansvärt trött på det eviga dömandet av andra personer. Allra helst när det handlar om utseende. Oavsett om jag har valt att se ut så här eller inte, så är väl det banne mig upp till mig. Vill jag sminka mig och använda alla regnbågens färger för att det gör mig glad och det på inget sätt påverkar hur jag utför mitt jobb, så låt mig. Det gör mig varken blåst eller oseriös vad gäller mitt arbete. Och faktiskt – om folk inte klarar av att bemötas av en färgglad och/eller piercad person, så kanske det ligger hos dem och det är DE som behöver tänka om? För varför ska världen formas efter de tråkmånsarna?