Lediga dagar

Men gud vad jag älskar lediga dagar! Allra helst varma lediga dagar. Är nog mycket unik på det viset. Har suttit ute på altanen, lyssnat på radio och småslumrat i solen. Klippt håret (hos frisör, ej själv) och tagit en springtur. Så himla skönt! Avslutar dagen med tacos (som sig bör), en öl, ”tok” (= Americas Funniest Home Videos) och Skavlan. Det är liksom standard på fredagar i detta hem.

Vardagsinlägg

Jag (och resten av familjen) har varit ledig(a) idag och passade på att dra till Sönnsvall och bada på Himlabadet. Från kl 10 till ca kl 16 har jag antingen sprungit med megaring i famnen i femtioelva trappor om och om och om igen (och alltså åkt på ringen nedför rutschkana emellanåt) eller legat i strömt vatten och kämpat mig motströms (pga roligare än att flyta medströms). Har även badat utomhus, vilket ju kändes så där lagomt crazy och kul.

Nu känner jag mig helt urlakad och har dessutom vatten kvar i båda öronen som vägrar försvinna. Så fort jag rör huvudet sprakar det. S’imla irriterande.

Längtar efter att få glo på några avsnitt av The Fosters nu. Gillar den fortfarande (ifall någon trodde något annat). Gillar att den tar upp frågor som sällan tas upp i amerikanska tv-serier utan att bli så där klämkäckt och präktigt. Den tar liksom bara upp och belyser. Lyfter fram och berättar, liksom. Låter personer ta plats som aldrig brukar få ta plats utan att det görs till en grej. Tycker jag i alla fall. ”Rolig” grej: sist jag skrev om det icke-jämförde jag det med 7th Heaven och i avsnittet jag såg efter jag skrivit det dök pappan i 7th Heaven upp som en av föräldrarnas pappa. Ja alltså, jag påstod inte att det var roligt-haha, bara ”roligt”.

Joråsatte.

Oops!

Ja, det gick ju bra, det häringa #blogg100. Men en kan ju inte ge upp så här lätt, så jag fortsätter som om ingenting hänt.

Min blogg var ursprungligen en vardagsblogg. En sån där jag skrev om vardagen och livet i största allmänhet. Någonstans på vägen tappade jag lusten att vardagsblogga och ville istället känna att jag hade ett syfte med varje inlägg, ett specifikt ämne eller bara en specifik ”knorr” att få fram. Humoristisk eller allvarsam. Men #blogg100 funkar inte om jag inte vardagsbloggar, för jag har inte tiden att blogga ett genomtänkt inlägg varje dag. Så nu kör jag bara på och redogör lite för vardagen. Det kommer garanterat smyga sig in lite feminism, antirasism och annat som ligger mig varmt om hjärtat, i ett och annat inlägg ändå.

Den här helgen blev det inget blogga av. Inte för att jag var så sjukt upptagen och inte hade tid, men jag valde att lägga tiden på annat helt enkelt. M har jobbat och jag har hängt med barnen. Och så har jag börjat titta på en ny tv-serie. Apropå det här med tröttsamma sexistiska tv-serier. Den här är helt befriad från sånt. Kanhända är det mest komediserier som svämmar över av sånt, men ändå. The Fosters heter den och handlar om en familj med ett antal fosterbarn (och ett biologiskt). Föräldrarna i familjen är ett lesbiskt par och fokus ligger främst på barnens liv (alla utom en är tonåringar) och föräldrarnas uppfostringsdilemman utan att bli så där 7th Heaven-aktigt. Mycket bra serie. Rekommenderar den.

 

Femårig komiker

Julledigheten har resulterat i att femåringen har upptäckt att det mest komiska ordet på denna jord är ”penis”. Detta eftersom hon en dag, helt apropå, lugnt och stilla sa ordet ”penis” vid middagsbordet och tonåringen frustade av skratt. Va?, sa jag. ”Penis”.

Så ja. Nu är det lite av tradition vid matbordet. Femåringen säger ”penis” och tonåringen dör av skratt.

Jag gör Dalarna

Alla på internettet ba: tjoho, vilken härlig sommar vi har! Och jag vill varje gång svara: INTE ÖVERALLT DÅ INTE! För här där jag bor blåser det iskalla vindar exakt varenda dag. Idag t.ex. skiner solen och himlen är klarblå, så det skulle kunna vara skitfint väder. Förutom att man fryser ihjäl om man går ut.

Förra veckan hade M jour så då var vi dessutom rätt låsta (han får vara max åtta minuter från stationen eller snarare han ska kunna ta sig till stationen på max åtta minuter – aningens begränsande). Med bajsvädret från helvetet (okej jag överdriver lite) fanns det inte så mycket att hitta på i närområdet om en säger så. Den här veckan började vi därför med att åka inåt landet och hoppades på lite mindre blåst och lite mera värme. Orsa Björnpark var målet och vi fick både värme och mindre blåst (trots att vi befann oss cirka en miljard meter över havet).

Det är ju lite blandade känslor det där med djurparker. Isbjörnar i ett skogsområde i Sverige liksom? Trivs de verkligen där? De hade visserligen ”sjöar” att bada i och på vintern stora snöhögar att leka i, men ändå. Men vad man än tycker och tänker om det är det riktigt häftigt att få komma så nära djuren även om det naturligtvis inte är att jämföra med hur djuren lever och beter sig i det vilda. De här björnarna var ju helt obrydda om oss människor. Skrikande barn eller annat oljud rörde dem inte i ryggen. De måste ju vara rätt livsfarliga om de skulle kunna rymma liksom. Jag menar, eftersom inget skulle skrämma iväg dem. Å andra sidan kanske de inte skulle känna sig hotade eller trängda av människor heller, vem vet? Och varför funderar jag så mycket över detta?

I alla fall. En mycket mysig dag även om jag som vanligt känner att djurparker nog är mera till för de vuxna än för barnen. Åtminstone mina barn. De rusar på och har liksom inte tid att stå stilla och titta på djuren och läsa/lyssna på information om djuren.

På vägen hem åkte vi till Orsa Camping och tog oss ett dopp. Eller ja, övriga familjemedlemmar tog sig ett dopp och jag ”vaktade” grejerna. Vidare till Mora för lite middag på den exklusiva restaurangen McDonalds och ett besök på ett zoo som låg intill. Barnen var mera fascinerade av fåglarna och mössen därinne än björnarna och tigrarna på Björnparken, kan jag säga. Utom möjligtvis tonåringen då. Sist av allt åkte vi in till Rättvik och gick på den långa bryggan ut till den lilla ön. Jag vet inte ens vad bryggan och ön kallas, men det var himla fint.

Jag har faktiskt aldrig varit i Dalarna, vad jag minns. Men nu i sommar har vi hunnit med både Leksand Sommarland, Orsa Björnpark och lite sightseeing i övrigt i trakterna. Jag skulle kunna bara åka runt i Dalarna utan något specifikt mål och göra det som faller en in längs vägen. Så mycket fint att se.

Nytt efternamn

Det här att byta efternamn, inte det enklaste. Alltså, själva bytandet i sig är ju enkelt. Men det här att fatta att en heter något annat. Jag loggade in på Skatteverkets hemsida och låtsades vilja skriva ut ett personbevis för att se om jag har fått mitt nya efternamn och där stod det. Så himla märklig känsla!

Tidigare fanns det över 30 pers i Sverige som hette samma för- och efternamn som jag. Nu tror jag faktiskt jag är helt ensam om min för- och efternamnskombo.

I alla fall. Det är märkligt att en inte får hem någon form av bekräftelse på att efternamnet är bytt. Enligt information tidigare skulle det ta två veckor, men mitt efternamn är tydligen bytt bara tre vardagar efter vigseln. Nu ska jag väl lugna mig lite kanske, för det kan ju fortfarande komma en bekräftelse – men jag har för mig att det inte gör det. Som sagt, märkligt.