Det här internettet

Första arbetsdagen avklarad och fy fasen vilket roligt jobb jag har! Jag hann i stort sett dit, blinka en gång och så var det dags att gå hem. Jag fick liksom tvinga mig att gå hem. Jag älskar mitt jobb! Love, love, love!

I alla fall, det är nu det är tänkt att jag ska ta igen för fyra dagar helt utan internet och cirka fyra veckor av sporadiskt bloggläsande. Jag har för närvarande 480 olästa inlägg i Google Reader. Och ett antal olästa i Bloglovin. Ja jag vet, skitintressant info. Men en liten hint om hur jäkla frånvarande jag har varit under semestern. Twitter ska vi inte tala om! Tydligen har jag missat något stort om Kicki Danielsson som ALLA pratar om just nu. Orkar inte ens sätta mig in i det, fast kommer förmodligen att göra det ändå. Jäkligt stressigt liv, det här. En har det inte lätt. Och just det – Google+! Måste sätta mig in i Google+! Det känns på sätt och vis lockande ändå, även om första anblicken kändes lite been here, done this. Jag tror nog att man ändå kan få ut något av det som man inte får av Facebook och Twitter. Ni ba: wow, fortsätt utveckla, så himla intressant. Nä, ni kan vara lugna – ska ej leka sociala media-expert.

Just nu längtar jag dock mest till kvällens höjdpunkt på tv:n – The Real Housewives of Beverly Hills. Finns inget realhousewives-program någonsin som varit så fullt av drama och intriger. Så. Himla. Roligt. På allvar. Och just det, Love Bites innan dess.

Åh, jag älskar den här dagen! Älskar mitt jobb! Älskar internettet! Älskar tv!

 

Annonser

Google+

Jag har börjat testa det här Google+. Mitt i semestern är verkligen sämsta tillfället, men jag har hunnit kolla lite grann. Det känns precis så där förvirrat som första gången man gick med på Facebook och Twitter och inte riktigt fattade vad man skulle ha det till. Lite undrar jag faktiskt vad jag ska med Google+ till, just för att jag redan har Facebook och Twitter och inte avser sluta med någon av dem. För tillfället följer jag i stort sett bara twittrare, vilket känns rätt icke-intressant. Inte för att det är något fel på personerna – inte alls – men jag följer dem ju redan på Twitter. Törta på törta liksom. Och tänker man på andra bekantingar/vänner som kan tänkas vara intresserade – de finns ju redan på Facebook. Så ja, det återstår att se om jag hittar någon anledning att hänga kvar på Google+. Det kan hända att jag inte riktigt har fattat grejen. Iofs rätt kul att se en mer personlig sida av folk man bara sett max 140 tecken åt gången av.

En fördel – eller nackdel, beroende på hur man är lagd – är att man kan följa vilka man vill. Lite som på Twitter. Det krävs ingen bekräftelse.  Vilket betyder att folk kan följa en utan att man följer tillbaka, och vice versa naturligtvis. Däremot kan man begränsa det man delar i feeden, om man inte vill att vemsomhelst ska kunna läsa.

Jag efterlyser härmed fler Google+:are som jag har en annan relation till (än som Twitter-följare, alltså). Man får gärna hojta till om man finns där och inte har något emot att bli följd av mig. Eller hojta till om man inte finns där men vill finnas där och således vill ha en invite. En e-mailadress är allt jag behöver.