#selfiesärbäst

Dagens inlägg är givet. Läs detta hos hejblekk om Friends nya anti-mobbingkampanj #Unselfie som lägger skulden på offer istället för mobbare. ”Sluta visa upp er så ska ni se att de slutar”. En fattar inte hur sanslöst ogenomtänkt en kampanj kan vara. För att inte tala om ansvarslös.

20140321-132455.jpg
Ps. Har bloggat detta från mobilen och fattar inte varför det blir ”läs mer”-länk istället för hela inlägget. Orkade inte redigera bilden heller, så som ni ser har jag kopierat blogghens Instabild.

Ps II. Är tydligen lite av en hacker pga lyckades ta bort länken. Mycket nöjd.

Annonser

Ett sista inlägg om smalhets

Måste spinna vidare på det här med träningshets. Bloggkommentatorerna skriver om kommentarerna till Josefin Knaves inlägg. Den senare har även skrivit ett förklarande inlägg eftersom hennes första uppenbarligen missförstods av många.

Jag ska börja med att erkänna att jag inte har läst kommentarerna. Jag bara utgår från det som går att utläsa i Bloggkommentatorernas inlägg och i Josefins förklarande inlägg. Men det är egentligen inte kommentarerna det här inlägget ska handla om, utan det Bloggkommentatorerna säger om fördelen med att dessa bilder och statusuppdateringar existerar. Att vi som inte lever det livet och hetstränar ska inse hur mycket hårt arbete det ligger bakom de där kropparna och på så vis känna oss mera okej med de kroppar vi har. Nu verkar Anna-Maria (som har skrivit just det här inlägget på Bloggkommentatorerna) ha levt det här livet en gång i tiden och ser förmodligen annorlunda på det. För henne blir det avskräckande pga hon minns hur jobbigt det var. Fine. Så kan det naturligtvis vara och det är ju bra för henne.

Det jag upplever, som inte har levt det där livet, är ett evigt uppvisande av Idealet. Ett ideal som många, många påverkas av. Och Idealet handlar egentligen inte bara om hur man ska se ut, även om det blir kvittot. Idealet så som jag uppfattar det är det Idealiska Livet™. Som att människan har vaknat upp och fattat att jorden börjar sjunga på sista refrängen, människor är dödliga, make the most of it osv osv. I någon slags motreaktion ska vi leva det allra ”hälsosammaste” vi kan och på så vis försöka förhala ned nedåtgående spiralen. Det handlar inte längre om att intressen styr utan det finns ett facit. Så här ska man leva. Det här ska du uppnå.

OBS! Så uppfattar jag det. Jag säger inte att varenda person som tränings-/hälsohetsar anser att det är så. Och för att slänga in en disclaimer ifall mina inlägg missförstås på samma sätt som Josefins – jag menar naturligtvis inte att man inte ska träna alls eller sträva efter att vara hälsosam. Jag menar de personer som har hela konton i diverse sociala medier helt dedikerade TRÄNING och HÄLSA och/eller som på ett ohälsosamt sätt inte bara hetsar sig själva utan även andra.

Smalhetsen II

Jag skrev om det här rätt nyligen, men vill utveckla lite mera efter att ha läst den här artikeln av Josefin Knave.

När jag var yngre, innan Internet fanns (infoga skrietsmiley), hade jag vissa personer i min omgivning som smalhetsade. Det drogs i det stackars skinnet på magen och suckades över hur tjocka de var. Det framhävdes exakt hur lite de hade ätit och det sprangs och sprangs och sprangs. Men då hade jag ändå något slags val att antingen ignorera eller påverkas. Det var ett fåtal personer i mitt liv som höll på så här. Och med ”så här” menar jag det här hetsandet och eviga påpekandet inför andra.

Den här smal- och hälsohetsen i kombination med Internet däremot gör allt helt galet och jag blir på riktigt förbannad. Instagram med alla sjuka taggar som handlar om att vara smal och ”hälsosam”. Facebook med alla RunKeeper-uppdateringar. Bloggar som helt och hållet tillägnas Hetsen. Det är skillnad på människor som helt enkelt bara mår bra av att röra på sig och vara aktiv, och dessa hetsare. Men skillnaden är hårfin. Träning och hälsa har blivit en ny religion à la Jehovas Vittnen. Nu ska vi sprida budskapet och frälsa alla vi kan! Ända fram till väggen. Ända fram till anorexiadiagnosen. Ända fram till kraschen.

För även om dessa personer tror att det liv de lever är hälsosamt går deras liv ut på (åtminstone enligt deras Instagram-, Facebook- och blogg-uppdateringar) en strävan efter perfektion. Man ska äta perfekt, man ska träna perfekt, man ska se perfekt ut. Det är det enda de förmedlar till omvärlden. Naturligtvis finns det andra sidor hos dessa personer, men det är inget vi får se. Bland deras vänner på Facebook och följare på andra sociala medier finns alla sorters människor som påverkas av det här. Mer eller mindre ofrivilligt. Och bland de människorna finns ungdomar som tvivlar tillräckligt mycket på sig själva som det är. Jag, som ändå är vuxen och egentligen inte alls har problem med min vikt eller med min kropp i största allmänhet, påverkas. Det gror ett missnöje inuti för att jag inte är så aktiv som jag tydligen borde vara, att jag inte har magrutor och fint skulpterade armar.

DET ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT OVIKTIGT! Och ändå går jag runt och mår dåligt över det. Över en mage som har burit på tre barn och naturligtvis inte ser ut så som den gjorde för tjugo år sedan. Höfter som har blivit bredare eftersom mitt bäcken har uppluckrats och töjts ut. Min kropp har gjort helt fantastiska saker och ändå kan jag inte se på den som något annat än skitirriterande för att den inte ser ut som Idealet. Naturligtvis behöver man ju inte ha fött barn för att ens kropp ska vara fantastisk som den är. Kroppar överhuvudtaget är väl helt jäkla otroliga hur de fungerar och allt de kan göra.

Att ta hand om sin kropp och vårda den är inte samma sak som att hetsa sig till Den Perfekta Kroppen.

Stressat tv-seriebabbel

Igår upptäckte jag att en av mina favoritserier (tv-) har visat 8 avsnitt som jag helt har missat. Jag pratar om Bunheads. Som liksom bara slutade efter cirka 10 avsnitt (förra året) och sedan visades inte fler på evigheter, så jag ba: himla långt uppehåll, det här. Gick in igår och upptäckte att det senaste avsnittet ”airades” 26 februari 2013. What?! Så jag kollade upp saker lite närmare och upptäckte 8 nya avsnitt. Helt osedda av mig. En skulle kunna tro att jag blev skitglad och dansade en liten dans av lycka. Men nej. Jag blev stressad.

DET FINNS SÅ MYCKET ATT SE OCH SÅ MYCKET ATT LYSSNA PÅ OCH SÅ MYCKET ATT GÖRAAAAAAAA!!!!111!!

I alla fall. Såg sista avsnittet av Girls igår. Alltså sista avsnittet av säsong 2. Vilken otroligt virrig och snurrig och konstig säsong det har varit. Jag är inte helt säker på att jag gillar, men jag måste ändå fortsätta se. Jag gillar inte det här att det är exakt noll röd tråd avsnitten emellan. Förutom att Hannah har psykiska problem. Det är det enda konstanta. Allt annat är VIRRVARR av händelser som känns helt oberoende av varandra. Jag upplevde inte första säsongen så.

Säsong 3 ska inte visas förrän 2014 dessutom. Då kommer jag inte minnas ett skit av de två andra säsongerna. Förutom topshändelserna. De sitter för evigt fastetsade i mitt minne.

Nu längtar jag ganska intensivt tills Hart of Dixie börjar igen. Innan dess skulle jag alldeles ha sett färdigt Bunheads-avsnitten. Vilket är cirka en omöjlighet eftersom Hart of Dixie börjar igen på tisdag.

DET FINNS SÅ MYCKET ATT SE OCH SÅ MYCKET ATT LYSSNA PÅ OCH SÅ MYCKET ATT GÖRAAAAAAAAA!!!!111!!

Jag blir på riktigt så himla stressad av allt jag vill hinna med. Alla tv-serier jag vill se, alla poddar jag vill lyssna på, alla bloggar jag vill läsa. Jag vill hinna hänga med på Twitter, jag vill hinna träffa mina kompisar, jag vill naturligtvis umgås med barnen och M. Jag vill umgås med barnen på tu man hand och med M på tu man hand och jag vill gå på After Work och jag vill jobba över för att dra in lite extra kosing.

Det blir enormt stor skillnad mellan livet AFK (away from key, dvs. inte vid datorn) och mitt liv framför datorn när jag och M inte delar internet-intresset. Det blir naturligtvis så att han inte förstår, att han tror att allt jag gör ”på datan” är trams. Men det jag gör är ju omvärldsbevakning, det är mitt Rapport och Aktuellt och TV4 Nyheterna. Jag uppdaterar mig. Och i viss mån roar mig. Men det mesta handlar faktiskt om att hålla sig ajour (på ett roligare sätt). Vi hämtar information om vad som händer i världen på olika sätt, helt enkelt. Mitt sätt är lite svårare när en har familj, det får en ju erkänna. Mitt informationsinhämtande är ju lite mera avskärmat från övriga familjemedlemmar.

Och mitt i allt informationsflöde och familjeumgänge vill jag hinna se mina älskade tv-serier. How to do?

Feedly – nya upptäckter

Jag ska börja med att tillägga att såväl Google Reader som Feedly även kan användas till annat än att följa bloggar. Andra webbsidor än bloggar har RSS-flöden som man kan prenumerera på, och GR och Feedly kan naturligtvis användas till detta också. Jag använder dock GR (och numera även Feedly) till att läsa bloggar främst.

Hursomhelst. Jag fick veta att man kan ställa in Preferences i Feedly i menyn till vänster (längst ner). Och det gjorde ju saker mycket enklare och får Feedly att bli i stort sett identiskt med Google Reader i upplägg om du vill. Yay! Eller ja, det är lite att ta i, men väldigt nära GR och det nöjer jag mig med.

Det verkar dock fortfarande finnas kvar sidor med magasinslooken, t.ex. om du klickar på namnet på en lista du har gjort eller rubriken TODAY. Däremot om du klickar på ett bloggnamn eller på rubriken ALL får du upp en feed med inläggen i sin helhet.  Jag har aldrig använt GR på det viset att jag har läst igenom dagens eller de senaste uppdaterade inläggen, så för min del kvittar det. Jag har alltid läst inläggen blogg för blogg. Och på det sättet fungerar min Feedly precis lika som min GR nu när jag har ändrat inställningarna.

En sådan där helt onödig, men rolig grej är att du kan ställa in vilken färg du vill ha på din Feedly. Sånt gillar jag. Just nu kör jag t.ex. på en ganska ren och smakfull beige bakgrund, men kan byta till knalligare färger om jag tröttnar. Det går även att byta typsnitt för rubriker och lite andra rent utseenderelaterade inställningar.

Jag har undersökt appen till mobilen också (jag har en iPhone) och den är helt okej. Den är uppbyggd på svepande, så beroende på om du vill markera inlägget som läst eller spara det till senare sveper du texten åt olika håll. Jag gillar appen. Den känns okomplicerad och speglar den webbaserade läsaren bra. Man känner igen sig, helt enkelt.

Så jag fortsätter tycka att det här är en mycket bra ersättare för GR, om inte mera nu. Tummen upp!

EDIT: Nu har jag utforskat lite mera och upptäckte ett kugghjul uppe till höger på varje sida, där kan du ställa in att du vill ha FULL ARTICLES och kan således slippa MAGAZINE-looken på samtliga sidor (utom TODAY uppenbarligen).

Feedly – ett första intryck

Okej, nu har jag tittat lite närmare på Feedly som ersättare för Google Reader. Det är svårt att gå från ett format till ett annat och omedelbart älska det nya formatet. Vanemänniska som en är. Jag tänkte dock delge er mitt första intryck av Feedly.

(Och om du sitter som ett frågetecken nu och undrar var i hela friden Google Reader och Feedly är för någe, kan jag berätta att det är websidor/program som du kan använda för att läsa bloggar. Du lägger till de bloggar du vill följa och har dem sedan samlade på ett och samma ställe. Mycket praktiskt och tidsbesparande. Google Reader ska dock försvinna nu och jag letar efter en ersättare.)

Jag reagerade direkt på den här typen av ”magasin”-format som Feedly har direkt man loggar in. Små rutor med inlägg, lite huller om buller och störigt (om du frågar mig). Någon minilista till höger med lite random utvalda bloggar av dem jag följer. Jag vet inte om det kommer att visa sig vara de bloggar man oftast läser eller om det alltid bara är helt random bloggar.

Jag undersökte menyn till vänster lite närmare. Jag har två listor av bloggar (som jag tydligen kan överföra direkt från Google Reader – tummen upp för det!), en för ”vardagsbloggar” och en för sminkbloggar. När jag väljer Vardagsbloggar dyker den här ”magasin”-looken upp. Klickar jag däremot på den lilla ”pilen” vid rubriken Vardagsbloggar rullas det upp en lista i menyn med alla bloggar i den listan, med nummer för eventuella olästa inlägg. Där kan jag direkt klicka på en bloggs namn och få fram olästa inlägg. DOCK med magasinslook på de olästa inläggen. ‘

Det jag inte gillar med den här magasinslooken är att man inte kan läsa inläggen i sin helhet. Man måste klicka på inläggsrubriken och på så vis komma vidare för att faktiskt läsa inlägget. Något man väldigt sällan behöver göra i Google Reader. Där finns hela inlägget direkt du klickar på bloggens namn.

Ett annat alternativ är att klicka på rubriken ALL i vänstermenyn. Då listas blogginläggen radvis, indelade i TODAY, YESTERDAY osv. Ett liknande alternativ som Google Readers startsida. Däremot läser jag aldrig bloggar på det viset. Jag vill välja blogg och sedan beta av inlägg, blogg för blogg. Det är lättare att hålla röda trådar då och känna att man läser liknande bloggar efter varandra. Tycker jag i alla fall.

Jag testade även att organisera bloggarna lite (främst plocka bort inaktuella bloggar och sådana jag aldrig läser). Det sjukt irriterande med detta är att det återigen är dessa små rutor där ett visst antal bloggar visas. Alternativet att visa övriga bloggar i listan finns, men om du väljer att radera en blogg i listan, hoppar du tillbaka till den lilla rutan och får alltså klicka på länken för att visa övriga bloggar igen om du vill radera flera än en. Mycket störande.

Två positiva grejer med Feedly som jag inte känner igen från Google Reader är möjligheten att spara inlägg för att läsa senare (sparas då i separat ”SAVED”-lista) och tips om liknande bloggar att följa. Det senare innehåller faktiskt bloggar som på riktigt liknar de bloggar jag redan följer. Hittade direkt en ny blogg att följa där.

Så sammanfattningsvis – både plus- och minusbetyg för Feedly. Jag kan tänka mig att jag kan gilla det bara jag får vänja mig av med Google Readers upplägg och vänja mig vid Feedlys. Jag känner rent spontant att jag hellre använder mig av Feedly för att följa bloggar än Bloglovin’. Men jag är så klart fortfarande öppen för andra alternativ, så tipsa gärna om du vet någon bra läsare!

Inleder året starkt

Det verkar inte bättre än att någon (?) tog en nål och ba: ”pssshhhh”, pyste ur orken ur mig. Det här året har börjat med uppgivenhet och total energibrist. Känns ju lovande och så. Jag vill bara ligga i soffan och glo på tv och spela Skylanders på mobilen. Varför laddade jag ner Skylanders?! Jag är så jävla fast!

Igår försökte jag internetshoppa lite. Orkade inte. Förstår ni? JAG ORKADE INTE INTERNETSHOPPA! Illamasqua ba: ”Hörrö! Du lämnade en full shoppingkorg hos oss! Skaru inte haren? Du får 10 procent rabatt?”. Och jag ba: ”Nä. Orkar inte.”. Däremot orkade jag spela Skylanders exakt hela dagen. Vad man gör? Man klickar på saker. Fast med fingret. Det är typ det enda man gör. Klick, klick. Klick. Det gjorde jag hela dagen igår. Produktivt. Dock jävligt billigt. Helt gratis faktiskt.

Innan jag somnade igår lovade jag mig själv att jag skulle städa hela huset idag. Satte… Jag ska väl bara ta och dricka upp kaffet här och titta in lite till mina Skylanders och så, så…