Vaffö gö de på detta visö?

Är det jag som är överdrivet korkad som inte fattar detta? Upprepade gånger när jag har beställt saker från H&M har jag fått uppgifter om att en viss vara av de jag beställt finns i lager (eller möjligtvis inväntas ett visst datum). Frid och fröjd. Jag väntar och väntar. Sedan – EFTER FLERA DAGAR – kommer ett mail som förklarar att varan är slutsåld och min beställning (av just den varan) är annullerad. Jag upprepar – är det bara jag som är överdrivet korkad som inte fattar detta?

Jag trodde i min naiva lilla värld att när jag beställer en vara blir ett exemplar liksom bokat i mitt namn. Och när andra kommer efter och beställer sina plagg är det till slut någon som inte har något exemplar kvar att boka. Och DÅ är varan slutsåld. Känns mycket logiskt. Men tydligen inte. För trots att det har hängts en osynlig Camelliss-lapp på mitt exemplar ÄR DET NÅGON ANNAN SOM FÅR DEN?!

Och om man inväntar ny leverans av plagget och den leveransen av någon anledning uteblir, då tycker åtminstone jag att den informationen känns bättre än att plagget blivit slutsålt. Det senare känns lite som att H&M satt där (hela styrelsen samlades) med sista exemplaret och ba: Camelliss? Nä, hon är förjävla dryg, vi ger den här till Bettan istället.

Eller skeppas plagg ut till butiker i första hand och vi stackrare som inte har en H&M-butik i vår lilla stad (än) är liksom som andrahandssorteringskunder som faktiskt får nöja oss med slattarna som blir över?

JAG BARA UNDRAR. För den där slutsålda tröjan skulle ju jag ha med de där vinröda jeansen och det skulle vara så himla snyggt! [infoga lilleskutt-tårar]

Edit: tilläggas bör att jag bokade tröjan i en storlek först, fick veta vid kassan att den blivit slutsåld under tiden jag shoppade och valde därför en annan storlek, fick besked att tröjan inväntades eller fanns i lager (minns ej vilket, skitsamma) osv osv osv.

Annonser

Newflash: Min sexårige son är ett BARN

Idag var jag på Lindex. Tänkte köpa nya trosor och kalsonger till fyraåringen och sexåringen. Något som är lämpligt och ofta ganska roligt för barnen är ju de här små paketen med x antal trosor/kalsonger i en liten väska. Just nu hade de Mumin, Bamse, Musse och diverse andra glada mönster. Ja. Så jag plockar åt mig trosor åt fyraåringen. Medan jag letar hennes storlek råkar jag hitta både 134/146 och ännu högre storlekar. Blev lite glad och tänkte att då måste det ju finnas på kalsongsidan också!

Men nej. Naturligtvis inte. För pojkar över storlek 122 vill inte ha glada färger och seriefigurer, anser tydligen Lindex. Jag letar som en galning efter kalsonger i sexåringens storlek (han må vara stor för sin ålder, men knappast onormalt stor). Hittar en ställning med boxershorts i roliga mönster och blir lite glad. Jaha, tag 3 betala för 2. Ok, det får duga. Tills jag inser att största storleken bland de här kallingarna också är 122. Vrider lite till på huvudet och ser en i stort set helsvart ställning. Några sömmar i en och annan glad färg, en röd dödskalle, någon neongrön blixt, i övrigt svart, svart, svart. Möjligtvis också något grått. DÄR har vi kallingar åt pojkar som drar större än 122. Åh, så… inspirerande.

Blir galet jävla skitirriterad! Min son är sex år. SEX ÅR. Han skulle bli superglad över ett paket med olika muminkalsonger! Han skulle dessutom bli jätteledsen om lillasyster fick en väska full med roliga trosor medan han fick någon tråkig svart eller grå trasa. Så jag la tillbaka trosorna och gick därifrån. Tomhänt. Så går det, Lindex, när man envisas med att tro att små pojkar vill se ut som fjuniga tonåringar eller vuxna män.

Detta gråifierande av pojkar är så sjukt irriterande. Man skulle kunna tro att klädkedjorna tror att pojkar blir homosexuella av att bära glada färger. Och därför försöker mota Olle i grind genom att enbart erbjuda svart, grått och – på sin höjd – mörkblått. Vad gäller tröjor och byxor kan man ju naturligtvis köpa på flickavdelningen, men kalsonger går liksom inte att byta ut till trosor pga helt fel modell för anatomin liksom. Eller vid närmare eftertanke – med alla dessa tajta, ”sexiga” flickkläder i storlekar som överstiger 122/128 – nej, tack.

Ska förresten tillägga att KappAhl inte är ett dugg bättre på tros-/kalsongfronten, även om jag tror att de faktiskt inte gör samma skillnad på flickor och pojkar på så vis att dessa paket enbart finns upp till 122/128 för båda könen. Har för mig att det är lika på H&M. Åtminstone i katalogerna.

(Åhléns är, för övrigt, den enda affär jag har hittat som har kalsongpaket med roliga mönster och färger upp i storbarnsstorlekar.)

Ok, nu ska ni få höra

Det är inte så att jag har värsta bomberna till tuttar, men jag har inte direkt jättesmå heller. Jag skulle nog säga ganska normalstora. Jag misstänker starkt att jag inte är ensam om att ha den storleken jag har på bröna, om en säger.

Så varför – VARFÖR – får man känna sig som en abnorm avvikelse när man försöker köpa bh:ar hos de billigare kedjorna? Exempelvis hos H&M. Det är ett ganska välkänt faktum att de flesta kvinnor använder för små storlekar på sina bh:ar. Man underskattar storleken på sina behag, helt enkelt. Eller ja, själva booben då, omfånget däremot har vi en tendens att överdriva (how surprising liksom). De flesta vet ju även om att man rekommenderar en större kupa och ett mindre omfång för att få till den bästa storleken.

Hursomhaver. Borde man inte då, som tillhandahållare av just bysthållare, inse att kupstorlekarna på bh:arna bör gå högre upp i storlekarna? Att sluta på C-kupa? Och i ytterst sällsynta fall tillhandahålla D-kupa? Really? Varför ska man behöva gå till en specialaffär och punga ut med en halv förmögenhet bara för att man vill ha bokstaven därefter? Det är ju inte som att man är Ice T:s fru direkt. Och det är ju inte så att de får använda en alldeles speciell maskin för att tillverka dessa vidunder till bh:ar. Jag kan sätta en slant på att väldigt, väldigt många kvinnor skulle behöva E-kupa utan att de vet om det. Men hur ska de kunna veta det om det inte finns E-kupor att prova förutom i specialboutiquen som man blir ruinerad av att bara kliva in i?

Det är så märkligt, det här. Är det ingen som har upptäckt att alla bh:ar till bra priser bara är till för dem med liten byst? Den enda kedjan med humana priser som har fattat detta är KappAhl. Därför handlar jag bara bh:ar på KappAhl numera. Fast de är ju ändå lite tröga på så vis att de bara säljer enstaka modeller upp till E.

Nä, upp till kamp! No more diskriminering av normalbystade!

Jag babblar lite

Eftersom det inte är Svenska Hollywoodfruar ikväll var planen att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Jo, jag inser tragiken i att mitt liv styrs efter tv-tablån. Hursomhaver. Jag råkade dock hitta en hel bunt nya bloggar som jag har läst och lagt till i Readern. Precis vad jag behöver. Fler bloggar att läsa. Jorå. [schupp] (<– Norrländskt ja-ljud)

I övrigt ligger jag här och funderar över den gula färgen på blusen jag tänker ha på mig imorgon. Att jag faktiskt ägnar flera minuter åt att bekymra mig om ifall färgen verkligen passar mig. Hur orkar jag vara jag, kan man undra. Och ja, jag planerar alltid morgondagens klädsel kvällen innan. Mitt morgonhumör passar ej för att fundera ut klädsel.

Sist men inte minst vill jag, i detta totalt icke-sammanhängade meningslösa inlägg, berätta att jag känner en förkylning komma. Den ligger och lurar i huvudet. Vet ni varför? Jag har inte ätit Mivitotal sedan i fredags. Så fick jag in lite reklam också. Mivitotal, alltså. Because you’re worth it.

Une petite shoppingresa

Ja, så har man varit iväg på shoppingdag i Gävle då med Mossbergsfrugan och S. Det är ganska sjukligt när man mår fysiskt tipptopp av att få köpa saker va? Man kan säga att jag hade siktet inställt på cirka en sak. Eller snarare tusen saker av ett och samma slag. Nämligen smink och nagellack. Exakt vad kan ni se i en annan blogg nära er. Snart.

Men! Jag köpte även ett par platta stövlar! Alltså utan hög klack. Man får ju försöka undvika Lill-Babs-syndromet, om en säger. Det blev lite kläder också förresten. Inte en enda klänning eller kjol, men ett par byxor. Jag vet inte riktigt vad som hände där.

Hursomhelst. Kul var det. Det blev inget vin, men jag kompenserade detta med att köpa den största bit cheesecake jag har sett. Kan man inte få alkohol kan man ju alltid sikta på sockerchock.

Ja, så var det med det.