Att träffa nytt folk och så

Idag när jag gjorde mig iordning (irrelevant information) började jag tänka på det här hur jag fungerar i grupper med andra människor. Egentligen speciellt i grupper med andra människor jag känner väl där någon enstaka ny person också finns med. För jag tror att jag uppfattas som ganska nonchalant mot den där nya personen då. Jag har nämligen en förmåga att klamra mig fast (obs! ej bokstavligen) vid folk jag redan känner när jag blir blyg. Det kanske inte alls är speciellt konstigt egentligen, men det stör mig lite att jag då uppfattas som att jag är totalt ointresserad av att lära känna den där andra personen. Vilket jag oftast inte alls är.

I situationer när jag är blyg överhuvudtaget ger jag nog andra en uppfattning om att jag är ganska dryg och ointresserad. Obs att jag menar personer i stort, inte flirtar. Alltså, nu lät det som att jag har en grupp personer jag flirtar med och att detta inte gäller dem. Det har jag inte. Men faktum är att jag inte skulle kunna ha flirtar pga blir blyg = verkar ointresserad = potentiell flirt lägger ner. Nu är jag ju inte på marknaden, som det så ”fint” heter, så jag tror jag ska sluta prata flirtar nu.

I alla fall. Poängen med detta inlägg? Jag vet inte riktigt. Något i stil med ”om du har någon i din omgivning som verkar helt ointresserad av andra människor, ge personen en chans pga är förmodligen bara blyg”?

Det mycket lustiga med detta inlägg är att jag precis själv fick en ahaaaaaaaa(långt a)-upplevelse. Så kan det gå när en lyckas kämpa sig ut ur sin egen navel every now and then.

Kuriosa: Jag har skrivit orden ”jag” och ”mig” sammanlagt 27 gånger i detta inlägg. Läste jag inte någon gång om en forskning om människors Facebook-statusrader där man kommit fram till att de som använde orden ”jag” och ”mig” flest gånger var mest troliga att ha en narcissistisk personlighetsstörning? Det räknas även om man gör samma sak i en blogg va?
Hej. Jag heter Camilla och jag har en narcissistisk personlighetsstörning. (Hej Camilla.)

Kuriosa II: Nu har jag skrivit ”jag” och ”mig” 35 gånger sammanlagt. Och nu 38. Nu måste jag (39) sluta pga börjar bli knäpp. På riktigt.

Annonser

Jag pratar om mitt favoritämne – mig själv

Här sitter jag och är nysnaggad, nyblekt och nytonad. Det händer inte i en handvändning, den här färgen på mitt hår. Tre timmar tar det, men det är tre jäkligt sköna timmar. Jag älskar att gå och klippa mig. Hamnar lite i en tröttbubbla och sitter mest och stirrar, men det är möcket underskattat att sitta och stirra. Känner mig så avslappnad nu så jag hade lika gärna kunnat vara på spa.

I alla fall. Jag tog kort till jobb-idkortet (och bild till vårt interna ”telefonprogram”) förra veckan och alltså, folk som lyckas se helt trevliga och normala ut på sådana bilder – blir så himla imponerad! Det är ju helt omöjligt! Resultatet av min fotografering är en version av mig som ser ut som den drygaste, kaxigaste människan i världen, som dessutom har cirka fem hårstrån på huvudet och samtidigt ensidig påssjuka. Är. Så. Himla. Snögg. Vete sjutton om jag inte föredrar den tidigare bilden då jag var höggravid med ungefär 20 liter överflödig vätska i min kropp och härligt eksem på kinderna. Jag såg i alla fall snäll ut på den bilden. Nu ser jag ut som jobbets bitchigaste. Ska kompensera det genom att gå runt och skratta hysteriskt dagarna i ända. Ingen förändring, med andra ord.

I helgen drar jag iväg på resa med kompisar! I helgen! Det fick jag veta av min ”frissa” ikväll. Eftersom jag inte hade fattat att den tjugonde är nu till helgen. NU. Till helgen! Skoj skoj skoj!

 

Jag blir lite sentimental

Slogs just av det oerhört sorgliga i att det finns människor som har funnits i ens liv och haft någon form av viktigare betydelse för en, som man förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Någonsin. Inte för att de inte lever längre utan för att man tappade kontakten och ingen har egentligen något intresse av att plocka upp den igen. Av olika anledningar.

Även de man en gång önskat att man aldrig skulle träffa igen eller som det känts ganska obetydligt om man träffar igen. De har ju en gång varit en mer eller mindre stor del av ens liv.

Så himla sorgligt det känns! Människor som man har investerat en hel del i av en eller annan anledning och så bara ”Poff!” så lever de i något slags parallellt universum (för det är ju lite så det känns när man försöker tänka på de som lever sitt liv i en annan del av landet eller världen – ärinte deras liv pausat medan de inte är i närheten av mig?).

Man borde åtminstone få ett årligt brev med info om dessa förlorade personer så att man vet att de lever och så. Plus lite saftigt skvaller kanske?

OBS!

Förutom att jag har aningens ohälsosamt förhållande till mitt jobb kan jag berätta att jag ska umgås med kompisar ikväll! Stort! Älsk! Yay! Tjoflöjt! Osv osv osv.

Och ja, jag skriver detta lite för att visa att trots att jag inte verkar helt normal ibland så har jag kompisar som vill umgås med mig. Inte så ofta. Men det händer. Tummen upp!

Babysteps

Det är knappt jag vågar berätta det här, för jag är rädd att lägger av då. Men vet ni vad jag har börjat med? Varje morgon stegar jag in i vardagsrummet det första jag gör och väcker kroppen med lite övningar. 3 x 20 situps, 50 ståraktupplutaåtsidanochnuddautsidanpåknät, 20 utfall, 2 x 20 ståraktupplutakroppenframåtlyftenabenetbakåt, 20 ”smala” armhävningar, 20 ”breda” armhävningar. Stretch stretch. Färdig! Det tar cirka fem minuter och känns så himla skönt. Det är inget jag tror kommer förändra min kropp radikalt, naturligtvis, men det är mest för att kroppen ska vakna och förhoppningsvis få lite träningslust igen. Plus att det alltid är bättre att röra sig lite än att inte röra sig alls.

Jag vill så gärna börja springa. Jag vet att jag tycker om det när jag väl börjar. Men det är denna förbannade jävla rädsla som gör att jag inte kommer ut. Eller så skyller jag bara på den. Jag har faktiskt tänkt att jag ska ta med mig barnen (värsta bodyguardsen liksom). De cyklar, jag springer. Ja, one of these days. Jag måste ju testa mina nya skor! De står helt oanvända i skohyllan och samlar damm. Skandal! Har inte ens tagit en promenad i dem.

Hursomhelst. Nu ska jag sluta deppa över detta och glädja mig över det lilla jag faktiskt gör. Och! Över att jag ska få träffa kompisar idag! Mina kompisar!

Sista sommardagen?

Första veckan lider mot sitt slut, men jag har två lediga veckor kvar. Igår var det hur varmt som helst på vår gård så jag och E satt på altanen och svettades medan barnen sprang i vattenspridaren. Idyll och så.

På eftermiddagen satt jag så här:

20120811-082532.jpg
Helt godkänd semesterfredag.

Veckan so far och så

Jag förstår att ni sitter som på nålar och undrar vad jag pysslar med på min semester. Jag ska berätta lite nu.

1. Jag tittar på tv-serier. Jag har ganska nyss upptäckt det här med att man kan titta på tv-serier som inte nödvändigtvis går på tv. Helt crazy. Hanna tipsade om Bunheads och Hart of Dixie och eftersom jag verkligen gillar den typen av tv-serier tog jag tipsen till mig och började kolla ikapp. Båda serierna handlar om storstadstjejer som hamnar i en småhåla av olika anledningar. Bunheads är lite mer åt det komiska hållet, i dansmiljö. Hart of Dixie lite mer åt dramahållet, i ”läkarmottagningsmiljö”. Eller ja, båda serierna handlar egentligen mest om livet i småhålan, men med dans och läkarmottagning som bakgrund. Liksom. Nog babblat. Jag gillar dem skarpt och blir smått besatt. Häromkvällen när M fick åka ut på larm och var borta hela natten kollade jag ikapp 7 avsnitt av Hart of Dixie. De är ca 40 minuter långa. Men säsong 1 består av 22 avsnitt, så jag måste ligga i nu. Hart of Dixie har förresten börjat visas på Kanal 5 på tisdagar kl 20. Två avsnitt har visats, så hoppa på  nu! Eller nästa tisdag då. Om du inte vill kolla på datorn då.

2. Igår tog jag med mig småttingarna till Gävle. Inga speciella planer så förutom att gå på BR (barnens dragplåster) och H&M/Åhléns/DinSko/osv. Jag hade spenderarbyxorna på mig, men handlade mest åt barnen. Sådant som vi föräldrar kan glädja oss åt pga känner oss osjälviska och givmilda. Shoppade enbart smink och sminkrelaterade saker till mig själv. One track mind osv osv. Barnen var i alla fall hur nöjda som helst att knalla runt bland affärer med modern. Lite Mackedonk, lite glass och så emellanåt och livet lekte. Och det skriver jag helt utan ironi. M frågade dem om det hade varit spännande och de svarade ”jaa-a!”. Där ser man. En shoppingdag med modern är spännande. Nu kan ju tågresa och alla inköp ha lite med saken att göra. Men ändå!

3. Idag ska vi träffa kompisar! K O M P I S A R ! Ord är liksom överflödiga här.

4. Har även lovat barnen att vi ska gå på bio den här veckan. Är alltså inte fullt så lat som jag hade planerat att vara. Det känns som att mitt semesterprogram inte är helt urtråkigt. Men de överlever nog.