Under the influence

Apropå att vara sjuk, kom att tänka på några saker jag har gjort när sötsuget (eller snarare godissuget) blivit alltför påträngande.

1) Gnagt av kexen runt benmärgen på hundgodis. Obs! Jag var kanske 7 år. Eller möjligtvis äldre. Har lite förträngt.

2) Ätit chokladhundgodisar. Ja, man undrar vad det är med mig och hundgodis. Snart börjar jag väl käka V.O.V-pölsa också. Fast obs att jag var cirka 7 här också.

3) Gått och smuttat på en flaska Quilla Simplex (hostmedicin med saltlakritssmak) i tid och otid. Helt utan att vara förkyld eller hostslemmig överhuvudtaget. Bara för att det är så schukt gott. Inbillar mig lite att det kan vara orsaken till att jag under en period alltid fick torrhosta så jag nästan spydde varje gång jag hostade (aha-upplevelse as we speak: jag har inte hostat så på flera år!). Men alltså, en är ju inte läkare direkt så kan ju inte avgöra sannolikhetsgraden i den teorin.

Ni då? Vad har ni gjort under påverkan av sötsug? Eller är det bara jag som har betett mig på det här viset? Säger ”har betett mig” eftersom jag numera är bortskämd med att alltid ha riktiga sötsaker hemma. Behöver inte ens göra luffargodis nu för tiden. Skam på torra land!

Rubrik nr 5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

Jag skulle kunna säga Favorit Mix här (OLW?), men faktum är att jag inte kan äta det längre pga magen krashar dagen efter. På riktigt krashar, som i att jag ligger i soffan och kvider. Himla synd för det är så sjukt gott. Det leder dock till att det allra bästa snackset på denna jord är allt som föregås av OST- eller CHEEZ. Ostkrokar (KROKAR!), Osthjärtan, Oststjärnor, Ostbollar, you name it, I love it. Allra helst ostbollar. Jag kan på ingalunda vis hejda mig om det står en skål framför mig. Det absolut bästa är att jag inte blir ett dugg dålig dagen efter. Win-win, så att säga.

Minus för lukten dock. Var de tvungna att ge dem en doft av stjärt liksom?

Semestrar på

Just ja, varannan dag var det. Kan berätta att jag semestrar för fullt. Denna vecka är knökfull av aktiviteter. Hursomhelst.

Jag har just fått matorgasm. Brukar inte vara speciellt brydd över vad jag äter. Det mesta går i mig och helt ärligt äter jag oftast bara för att slippa vara hungrig. Som ett nödvändigt ont. Utan ontet.

Men i alla fall. Lite färsk pasta med pesto, blandade oliver, marinerade vitlöksklyftor, soltorkade tomater, prosciutto och parmesanost. Plus ett glas vin. Så fantastiskt i sin enkelhet! Och av någon anledning mycket godare på sommaren.

Dagens intressanta information.

20130702-172639.jpg
Förresten, ordet foundation uttalas inte ”fåndejsjön”. Faondejsjön. Så. Då fick jag det sagt också. Slut på besserwisserdrygheter.

Rafflande avslutning på följetong

Nu blir det här någon form att följetong om min frukost, vilket jag förstår är så fruktansvärt spännande att ni förmodligen har bitit naglarna ner till knogarna. Om det vore möjligt.

Jag åt ju min havregrynsgröt och mitt ägg till frukost igår. Vid fikat på jobbet åt jag två Finn Crisp. Och vet ni vad? Exakt noll hungrig vid lunch! Eller alltså, jag kunde ju äta, men jag satt inte och kurrade loss så att det ekade i hela rummet redan vid 10. S’atte. Bra. Och om ni undrar hur det har gått med min kaffeplanering så lägger jag till en kopp kaffe till frukosten.

Jag hoppas att ni antecknar.

I alla fall. När jag sprang runt i morse och fixade än här än där med allt som ska fixas inför min nya frukost, tänkte jag denna tanke: ”Men herregud, jag springer runt som ett skållat ollon!” . Sedan ba: ”Vänta nu – skållat ollon? För att man skållar ekollon? Eller?”. Ägnade orimligt mycket tid åt att fundera på varför man säger ”skållat ollon” tills jag kom på att det förmodligen bara är jag som säger skållat ollon. Och att jag har sagt (tänkt) det uttrycket cirka exakt en gång. Nämligen i morse.

Sedan fnessade jag lite. Slut på anekdot. Och följetong.

En har möcket stora problem

Jag svarar på gårdagens kommentarer med ett inlägg eftersom ni alla sa samma sak och ni svarade det mest självklara svaret av alla svar. Naturligtvis behöver jag äta mellanmål! Hur kunde det totalt flyga ur huvudet när jag har funderat över mitt stora problem? Seriöst alltså. Jag läste igenom nu och insåg att det jag har skrivit hittills kan låta drygt och ironiskt, men jag är mycket uppriktig.

Så fick den gigantiska funderingen en lösning. Jag har undrat sjukt mycket över det här, så nu känner jag mig bara lite korkad. Och så är mitt smeknamn Mellis och allt. Obs dock att det har noll och ingenting med mellanmål att göra.

Nu har jag i alla fall bytt frukost för jag tänker att kaffe och macka kanske inte är det ultimata. Överhuvudtaget. Jag känner mig ofta extremt trött och energilös. Det är ju inte helt galet att tänka att det kanske beror på kostintaget. Jag har alltid varit övertygad om att en stadig frukost är den bästa starten på dagen, men hamnade av någon anledning i ”kaffe och macka”-träsket. I alla fall. Nu blir det havregrynsgröt med en mosad banan i (så. jäkla. gott!) och ett kokt ägg. Och på jobbet kör jag mellanmål i form av Finn Crisp. Kommer bli så himla pigg och alert nu! Känner mig lite som Gunde Svan och i detta sammanhang tror jag att det är en bra grej.

Dock en sorglig grej – när ska jag dricka kaffe nu? Cirka aldrig? *ledsen smiley* Innan ni föreslår att jag kan dricka på jobbet kan jag meddela att den mörkbruna dryck som serveras i automaten på jobbet på ingalunda vis är kaffe. I linje med att ”mjölken” i automaten kallas för ”vitt” borde drycken i sig bara kallas för ”brunsvart”. Jag får kanske helt enkelt ta med mig en termos med hemmabryggt riktigt kaffe. Det kommer ju bli av. Jag behöver verkligen flera nya moment i min morgonrutin. Den är så tom på saker att göra.

Hungerfråga (among other things)

Det här att äggen jag skulle koka idag sa ungefär ”piiip, piiip, piiiiiip” när jag släppte ner dem i det kokande vattnet. Hallucination eller? Det gjorde mig lite olustig. Men bara lite för nu sitter jag och käkar ett av dem. Jag har gått runt större delen av mitt liv och ba: nej, jag tycker inte om kokt ägg. Tills jag fick för mig att koka ett ägg och smaka. Så galet gott!

(Att skölja ner ett ägg med en slurk Mivitotal däremot – inte så galet gott.)

Jag gör ett försök att stå mig längre på min frukost nu, genom att lägga till ett kokt ägg. Det spelar normalt ingen roll vad jag äter till frukost, havregrynsgröt eller kaffe och macka – jag blir oavsett tokhungrig vid 10. Vilket iofs kanske inte är jättekonstigt med tanke på att jag äter min frukost vid 6. Men ändå. Kroppen borde vänja sig vid att den får vänta 5 timmar innan det är dags för lunch. Borde den inte det? Uppriktig fråga. Om den, fem dagar i veckan, får vänta fem timmar mellan frukost och lunch – borde inte kroppen vara van vid det då? Det är ju inte orimligt lång tid direkt.

Nu har jag dessutom börjat träna* och kommer förmodligen bli ännu hungrigare ännu tidigare. Vi får se vad ett sketet ägg kan göra.

 

* Jag har anmält mig till Löpsteget och känner att jag måste få igång kroppen lite innan det drar igång. Utmanar mig själv och ska försöka lära mig bättre löpteknik och dessutom att kunna springa (lite) längre och snabbare. Vi får väl se hur det går. Det startar den 29/4 så fortfarande inte för sent att haka på själv, om du vill. Jag kommer sabba första veckan eftersom jag åker till Stöschölm då (SPRINGSTEEN!) och är borta hela helgen. Well well cykelställ. Livet går vidare.