Länkkärlek: Move it mama

Jag tror inte att jag har tipsat om Mirijam, Katta och Sofias träningsblogg Move it Mama, som förutom att vara sjukt snygg (headern!) också är en blogg om träning av helt vanliga människor som skriver helt oförskönat och ärligt. Om hur svårt det kan vara att få till träningen, hur jävla in i bombens jobbigt det kan vara, hur bra de mår, vad roligt det är osv. Men aldrig någonsin någon smalhets eller #aldrigvila eller #fitspiration. Bara det jag kallar sund träning med huvudsyfte att må bra och få kroppen att fungera bättre. Är du träningsintresserad och vill bli peppad eller bara känna igen dig – följ och läs!

Jag har börjat träna igen efter ca ett år i dvala. Min kropp har en del att ta igen, om en säger så. Ryggen är lite kaputt och hövvet lite väl trött och håglöst. Plus PMDD då, som ju ska förbättras av träning. Så jag började med The Scientific 7 Minute Workout som var ett helt perfekt sätt för mig att väcka kroppen och känna lite träningslust och motivation överhuvudtaget. Jag var verkligen helt i botten orkesmässigt innan. Låg i soffan större delen av min lediga tid och ville inte göra någonting eller träffa någon alls. Tänkte dock att sju minuter – det går ju liksom inte ens att påstå att en inte har tid eller ork med det? Så jag drog igång och älskade det. Det är liksom bara pang – vila – pang – vila – pang – klar! Fast ja, det är tolv övningar då, så några fler pang och några fler vila. Men ändå.

Som av en händelse (minns faktiskt inte hur vi kom in på det?) frågade min svägerska mig om jag inte ville bli hennes löparpartner. Jag vågar ju inte springa ensam pga tror jag ska bli mördad så fort jag går utanför dörren. För att springa då. Inte om jag är på väg någonstans. Helt rimligt. Hursomhelst. Inte helt lätt att slappna av och njuta av skog och mark när en hela tiden tror att ens sista stund är kommen. Men nu! Nu springer vi stup i kvarten och jag älskar verkligen att springa. Who knew? Eller ja, jag visste ju faktiskt det, eftersom jag kom igång riktigt med löpning förra våren men sedan slutade jag pga anledningar.

I alla fall. Det jag skulle komma fram till är att jag rör mig regelbundet och jag mår så himla mycket bättre i PMDD:n. Och jag försöker verkligen fokusera på mitt mående och inte på min kropps utseende. Jag lyckas inte alltid pga helt jävla hjärntvättad. Men ja, det är min ambition. Livet är för kort för att ligga på en soffa helt håglös liksom. Om en ska ligga i en soffa ska en njuta, inte bara ligga och stirra och dra en filt över huvudet liksom.

 

Annonser