Lösenordsskyddad: Here we go again typ 13?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

P!NK

Nu vet jag inte om det finns någon som läser den här lilla blöggen som inte redan vet att jag har rosa hår numera, pga har liksom varit ganska exalterad över detta i cirka alla sociala medier jag är med i. Det är någonting med att ha en overklig färg på håret som gör en så glad. Jag brukar hata att hitta hårstrån överallt, i handfatet, på tangentbordet, på kudden, på kläderna, ÖVERALLT, men nu ba: åh titta, ett ROSA hårstrå! Jag är medveten om att det låter smått obegåvat, men det gör mig lite glad. Varje gång jag tittar mig i spegeln ba: *möcket glad*

Idag fick jag dessutom agera hårmodell när jag handlade min lunch. Nu var det inte färgen som var den främsta orsaken, det var själva frisyren. Så där helt normalt och helt vardagligt blev jag fotad för ”visa-för-frisören”-bilder av en tjej som också ville ha den här frippan. Nu brukar jag ju inte gilla att få utseenderelaterade komplimanger, men en komplimang för min frisyr är ju egentligen en komplimang till min frisör och inte till mig, s’atte. Blir dessutom glad för varenda människa som inte tittar på mig som att jag just klivit ur ett rymdskepp. Ja, det kan ligga nära till hands att tro att en vill ha uppmärksamhet när en färgar håret i icke-naturlig färg och således sticker ut litegrann, men believe you me jag vill inte ha uppmärksamheten, jag vill bara ha rosa hår. Det är ju därför jag färgar håret rosa sist av alla i hela världen. På ett ungefär. Folk måste på allvar sluta tro att allt en gör med sitt utseende är tillägnat alla andra.

Men i alla fall. Det jag ville berätta var att det gör mig glad, det här håret.

 

20140711-135555-50155745.jpg

Försöker vara lite personlig

Är så himla opersonlig på blöggen nu. Skriver bara om saker jag tycker är viktiga och ingenting om trams eller sånt som liksom bara är personligt. Jag vet inte varför, men jag har bara svårt att för att vara personlig just nu. Iofs för mycket att rota i som jag inte kan rota i nu pga måste hålla näsan över vattenytan så att säga. Så då rotar jag i annat som gör mig förbannad eftersom det är lättare att vara förbannad än ledsen. En är mycket förutsägbar och enkel att räkna ut. Med det definitivt INTE sagt att det som gör mig förbannad är någon form av oviktigt substitut för de ”verkliga” känslorna jag bär på. Om en säger så. En är väl som alla andra en komplex person med förmåga att hålla fler än en tanke i huvudet. Liksom.

Ja, det här blev ju inte mera personligt det heller. Delar den här bilden med er då. Det blir ju lite personligt för jag tycker det är så himla roligt pga sant.
kaffemugg
Folk som är upprörda över att man inte får skämta om någonting i det här jävla landet längre – Hallå? Vi har alltid kiss och bajs. Sjukt roligt! Kiss och bajs ftw!

Femårig komiker

Julledigheten har resulterat i att femåringen har upptäckt att det mest komiska ordet på denna jord är ”penis”. Detta eftersom hon en dag, helt apropå, lugnt och stilla sa ordet ”penis” vid middagsbordet och tonåringen frustade av skratt. Va?, sa jag. ”Penis”.

Så ja. Nu är det lite av tradition vid matbordet. Femåringen säger ”penis” och tonåringen dör av skratt.