Une petite shoppingresa

Ja, så har man varit iväg på shoppingdag i Gävle då med Mossbergsfrugan och S. Det är ganska sjukligt när man mår fysiskt tipptopp av att få köpa saker va? Man kan säga att jag hade siktet inställt på cirka en sak. Eller snarare tusen saker av ett och samma slag. Nämligen smink och nagellack. Exakt vad kan ni se i en annan blogg nära er. Snart.

Men! Jag köpte även ett par platta stövlar! Alltså utan hög klack. Man får ju försöka undvika Lill-Babs-syndromet, om en säger. Det blev lite kläder också förresten. Inte en enda klänning eller kjol, men ett par byxor. Jag vet inte riktigt vad som hände där.

Hursomhelst. Kul var det. Det blev inget vin, men jag kompenserade detta med att köpa den största bit cheesecake jag har sett. Kan man inte få alkohol kan man ju alltid sikta på sockerchock.

Ja, så var det med det.

Annonser

Smaken är som baken

Det hysteriskt roliga i att jag har gått runt och tänkt på ett par gamla stövlar jag har som riktigt snygga. De har legat undangömda i en garderob och därför har jag inte sett dem på ett tag. Tänkte ta fram dem nu och börja använda. Men alltså. Hahaha! Jag dör!

 

 

Det här med skor

Ja, jag semestrar och håller på. Därav alla mikroinlägg innehållandes en bild och cirka tre ord. Mitt semestrande har bestått av strandhäng till största delen (vilket kan ha framgått vid det här laget), men även av en del shopping. Förutom nagellack fick jag hem ett paket från Nelly.com med bl.a. de sötaste skorna någonsin (eller ja, nu hittade jag ett par sötare när jag letade efter bild att länka till, fast mina är söta ändå förstås) och ett par svarta killer heals a.k.a. horskor.

Jag är smått beroende av höga klackar. Ett aldrig sinande samtalsämne tydligen. Folk upphör aldrig att förundras över hur jag kan gå i så höga klackar och jag svarar samma sak hela tiden: man får träna på det. Så klart. För det är inte så att vi är skapta för att trippa runt i dessa klackar. Det är onaturligt. Men övning ger färdighet. Vill man så går det, osv osv. Sedan är vi olika motiverade hur gärna vi vill kunna gå i dem. Jag som är 158 cm är möjligtvis lite mera motiverad än någon som är typ… längre. Och alla har vi inte samma klädstil heller. Jag älskar att klä mig i klänningar och kjolar. Visst, man kan ha ballerinaskor till detta, men klackar är snäppet snyggare i mina ögon (och icke att förglömma, förlängande).

Personer som känner mig eller vet vem jag är (irl, afk osv) tycker förmodligen att jag har ändrat stil litegranna. Vilket kan bero på att jag har det. Jag har alltid varit en jeans och top-tjej. Jag fick ett barn. Inget förändrades. Jag fick ett till barn. Inget förändrades. Tätt inpå barn nummer två kom ännu ett barn. Jag förändrades. Varför? För att man blir jäkligt less på kläder fulla med kräk, bebiskiss och -bajs. Puréfläckar, dreggel och snor. Alla de där ”vanliga” kläderna känns som sådana kläder. Sådana som man torkar barnsnor på utan att tänka sig för. Sådana som man lägger tillbaka i garderoben för att de bara har en eller högst två kräkor på sig. Kläder som trots smuts ”funkar”. Utöver detta kommer man alltmer sällan ut på roligheter som innebär att man får klä upp sig. Så jag tänkte helt enkelt: åt helskotta med anledningar att klä upp sig – jag tänker använda alla mina fina kläder närhelst jag vill. Vilket resulterade i att jag mestadels bär klänningar och kjolar. Ihop med höga klackar. För att jag kan.

Om ni fortfarande undrar hur man tränar på att gå i höga klackar: man passar på att ha dem på sig när man inte behöver röra så mycket på sig (dvs. inte när man ska gå ut och festa). Jag har ett skrivbordsjobb. Jag går få och korta sträckor under min arbetsdag. Resten av tiden sitter jag. Så fötterna mjukar upp och töjer ut skorna utan att jag behöver belasta fötterna överdrivet mycket. I början hade jag alltid med ett par bekväma skor som byte. Numera är mina fötter härdade och behöver inte pusta ut i andra skor. Inte bara en fördel så klart, för min rygg är ju också anpassad till höga klackar och dör av platta skor. Dör av typ ingenting iofs nuförtiden. Hållningen blir ju tusen gånger bättre i klackar, men samtidigt måste ju belastningen bli fel eftersom det som sagt inte är en naturlig ”position” för kroppen. Summa summarum = bajs för rygg. Priset man får betala. Man skulle ju kunna träna för att undvika detta, eller i alla fall motarbeta. Skulle kunna. Om man ville/hade tid orkade.

Om ni någonsin undrat hur jag ställer mig till skor och sånt. Nu vet ni.