Rafflande avslutning på följetong

Nu blir det här någon form att följetong om min frukost, vilket jag förstår är så fruktansvärt spännande att ni förmodligen har bitit naglarna ner till knogarna. Om det vore möjligt.

Jag åt ju min havregrynsgröt och mitt ägg till frukost igår. Vid fikat på jobbet åt jag två Finn Crisp. Och vet ni vad? Exakt noll hungrig vid lunch! Eller alltså, jag kunde ju äta, men jag satt inte och kurrade loss så att det ekade i hela rummet redan vid 10. S’atte. Bra. Och om ni undrar hur det har gått med min kaffeplanering så lägger jag till en kopp kaffe till frukosten.

Jag hoppas att ni antecknar.

I alla fall. När jag sprang runt i morse och fixade än här än där med allt som ska fixas inför min nya frukost, tänkte jag denna tanke: ”Men herregud, jag springer runt som ett skållat ollon!” . Sedan ba: ”Vänta nu – skållat ollon? För att man skållar ekollon? Eller?”. Ägnade orimligt mycket tid åt att fundera på varför man säger ”skållat ollon” tills jag kom på att det förmodligen bara är jag som säger skållat ollon. Och att jag har sagt (tänkt) det uttrycket cirka exakt en gång. Nämligen i morse.

Sedan fnessade jag lite. Slut på anekdot. Och följetong.