Nämen, börjar väl om från början då!

Är skitförbannad pga var så peppad att springa idag och tänkte mig en 6-7-8 km eller en mil kanske till och med. Hade s’imla mycket spring i benen liksom. Två veckor har gått då jag knappt har kunnat springa så jag var så sjukt sugen.

Och så går det så in i helvetes jävla trögt! Sämre än första gången jag sprang efter ett års uppehåll. What’s up with that liksom? Det kändes som att det var första gången jag sprang någonsin. Flåset fanns överhuvudtaget inte och benhinnorna började göra ont (?!). Så himla sur nu!

sur

Annonser

Musik att kuta till

Tänkte spinna vidare på springeri-pratet och gå in på musik. På senare tid har jag sett efterlysningar på bra springmusik cirka överallt. Jag har svårt att springa utan musik. För jag hör bara min tunga andning och blir så där överfokuserad på andningen, vilket gör att jag nästan börjar hyperventilera och får panik. När jag lyssnar på musik däremot bara andas jag utan att tänka och det funkar så mycket bättre. Plus att jag kan bli så sjukt peppad av en bra springlåt att jag bara flyger fram (i tanken då, knappast in reality). Så nu tänkte jag lista mina för tillfället absoluta favvo-låtar att springa till. Dock inte i någon specifik ordning, utan bara allt eftersom jag kommer på dem.

1. Work Bitch med Britney Spears.

Det är någe med den här låten som jag bara älskar. Olika partier med olika tempo, texten (förutom möjligtvis prat om ”hot body” osv, men det bortser jag från) och det här stycket:

Here comes the smasher
Here comes the master
Here comes the big beat
Big beat to blast ya
No time to quit now

Blir liksom fylld av energi och får en sån där extra push. OBS! Brittan har gjort schukt många bra låtar att springa till, så skyr du inte hennes musik som pesten har du en guldgruva där.

2. Runaway Baby med Bruno Mars

Alltså, den är så sjukt svängig. ”You better run (you better run) You better run (you better run)” liksom.

3. Pump it med Black Eyed Peas

Lyssna på inledningen så hör du ju. Blir extremt peppad. Gillar den här speciellt om det är ett jobbigt parti, för då fokuserar jag på ”handklappningarna” och kör i takt.

4. Busy Doing Nothing med Ace Wilder

Takten. Eller ja, det är väl takten som gört med alla de här låtarna. Men jag gillar att springa till sån här lite mera svängig takt. Och gillar också tydligen låtar med partier med olika tempo.

5. Run the world (Girls) med Beyoncé

Pepp gånger tusen. Älsk! Bra låt att inleda springturen med. Inte för högt tempo, men som sagt – peppigt!

6. Sexy Back med Justin Timberlake

En till sån där ”flyger fram”-låt. Musik som liksom maler på i en stadig takt kan vara hur bra som helst att bara lyssna på beatet och inte tänka så mycket.

7. Spring med Timbuktu

Åh! Inledningen på den här högt i lurarna när man skumpar fram får en att känna sig helt viktlös och som att man glider fram. Fokuserar ofta på texten därefter och glömmer bort att jag springer.

8. Get Ur Freak On med Missy Elliot

Säger nästan sig självt om man lyssnar på låten. Lite som Sexy Back, ett stadigt beat att fokusera på. Perfekt i uppförsbackar, har jag märkt.

9. Burn med Ellie Golding

Nästan lite tvärtom. Lite svävande musik. Bra inlednings- eller nedvarvningsmusik.

10. Fallskärm med Timbuktu

Den där lite ”pärlande” slingan och takten. Svensk rap är överhuvudtaget ganska tacksam springmusik pga jag fokuserar på att lyssna ordentligt på texten (som jag sällan gör annars).

11. 4×4 med Miley Cyrus

Har nyligen upptäckt den här. Tänker en linedance-låt på speed.

12. You’ve got time med Regina Spector

Ännu en flyga fram-låt.

13. Body Count med Justin Timberlake

No brainer liksom.

14. What you waiting for med Gwen Stefani

Jamen, what you waiting for. Skynda skynda liksom.

 

Så där. Ungefär 49 minuter perfekt springmusik, om du frågar mig. Och nä, jag springer inte till purfärsk musik direkt, men är beatet rätt spelar ålder ingen roll. Varsågod att citera. Jag har ingen genomtänkt lista och jag kör allra allra oftast på Shuffle för jag vill bli överraskad och inte förknippa vissa partier av löpturen med specifika låtar. Det blir så tungsprunget då. Ja, det är väl vad jag har att tipsa om. Värschgo.

Ps. Kuta = springa. Fick just för mig att det är ett dialektalt ord som inte förstås på alla håll i landet? Menar icke kuta med ryggen, utan lägga benen på ryggen och kuta. Comprende?

Ps 2. Är du kömpis med mig på Fejjan finns ju även mina formidabla springlistor att hitta på Spottan. Rekommenderar dem om du inte känner direkt avsmak av tipsen ovan.

Ps 3. Är på ständig jakt efter nya springlåtar själv, så tipsa gärna om vilka låtar du älskar att springa till!

Den ofrivilliga löparen

Det har stått mig upp i halsen alla dessa överexalterade löpare i diverse sociala medier. Jag tycker fortfarande #aldrigvila-hetsen är ett av nutidens stora aber och ni kommer inte se mig hashtagga ihjäl bilder på Insta eller lägga upp Runke-Pers-bilder på cirka varje springtur jag tar. Däremot måste jag få säga att jag förstår den där tjusningen med att springa. Jag förstår också det där behovet av att prata om löpning. Till och med att få berätta om framsteg och mål en har. Åtminstone som nybörjare.

Å ena sidan känner jag att löpning är som medicin för mig. Jag mår skitbra av att springa. Älskar känslan i kroppen – både före, under och efter ett pass. Mitt psyke mår tusen gånger bättre, vilket betyder att min PMDD förbättras. Som kroppens egna antidepressiva. Tumme upp för det.

Å andra sidan är jag, okaraktäristiskt nog, en tävlingsmänniska. Jag älskar att analysera statistik och vill att varje springtur ska ge bättre resultat än den innan. Vilket är en omöjlighet om en ska försöka hålla löpningen enbart rolig. Dessutom har vi det här med kroppen och dess utseende. Min löpning ska inte handla om utseende, men jävlar vad svårt det är att låta bli att klämma och jämföra. Deppa ihop över kläder som sitter exakt som förut och en våg som visar i stort sett samma antal kilon. Jag väger mig ju tamigfan aldrig, varför ska jag börja nu?! Nä, utseendehets är aldrig en bra morot för träning. Det är som upplagt för besvikelse och det blir bara en nagel i ögat på mig. Jag mår för första gången på skitlänge så himla bra av en fysisk aktivitet och det är DET jag ska fokusera på.

Länkkärlek: Move it mama

Jag tror inte att jag har tipsat om Mirijam, Katta och Sofias träningsblogg Move it Mama, som förutom att vara sjukt snygg (headern!) också är en blogg om träning av helt vanliga människor som skriver helt oförskönat och ärligt. Om hur svårt det kan vara att få till träningen, hur jävla in i bombens jobbigt det kan vara, hur bra de mår, vad roligt det är osv. Men aldrig någonsin någon smalhets eller #aldrigvila eller #fitspiration. Bara det jag kallar sund träning med huvudsyfte att må bra och få kroppen att fungera bättre. Är du träningsintresserad och vill bli peppad eller bara känna igen dig – följ och läs!

Jag har börjat träna igen efter ca ett år i dvala. Min kropp har en del att ta igen, om en säger så. Ryggen är lite kaputt och hövvet lite väl trött och håglöst. Plus PMDD då, som ju ska förbättras av träning. Så jag började med The Scientific 7 Minute Workout som var ett helt perfekt sätt för mig att väcka kroppen och känna lite träningslust och motivation överhuvudtaget. Jag var verkligen helt i botten orkesmässigt innan. Låg i soffan större delen av min lediga tid och ville inte göra någonting eller träffa någon alls. Tänkte dock att sju minuter – det går ju liksom inte ens att påstå att en inte har tid eller ork med det? Så jag drog igång och älskade det. Det är liksom bara pang – vila – pang – vila – pang – klar! Fast ja, det är tolv övningar då, så några fler pang och några fler vila. Men ändå.

Som av en händelse (minns faktiskt inte hur vi kom in på det?) frågade min svägerska mig om jag inte ville bli hennes löparpartner. Jag vågar ju inte springa ensam pga tror jag ska bli mördad så fort jag går utanför dörren. För att springa då. Inte om jag är på väg någonstans. Helt rimligt. Hursomhelst. Inte helt lätt att slappna av och njuta av skog och mark när en hela tiden tror att ens sista stund är kommen. Men nu! Nu springer vi stup i kvarten och jag älskar verkligen att springa. Who knew? Eller ja, jag visste ju faktiskt det, eftersom jag kom igång riktigt med löpning förra våren men sedan slutade jag pga anledningar.

I alla fall. Det jag skulle komma fram till är att jag rör mig regelbundet och jag mår så himla mycket bättre i PMDD:n. Och jag försöker verkligen fokusera på mitt mående och inte på min kropps utseende. Jag lyckas inte alltid pga helt jävla hjärntvättad. Men ja, det är min ambition. Livet är för kort för att ligga på en soffa helt håglös liksom. Om en ska ligga i en soffa ska en njuta, inte bara ligga och stirra och dra en filt över huvudet liksom.

 

Tillbaka imorgon

Dagens inlägg blir också en kortis. Tittar på Mästarnas Mästare och antar att det blir sista ansträngningen för idag. Har varit så sjukt aktiv idag så jag fattar inte hur jag har orkat. Det blir spännande att se om jag kan gå imorgon överhuvudtaget.

Träningspass för barn

Jag måste passa på att skriva om ett träningspass för barn som jag och sexåringen gjorde igår. Riktigt roligt! Och om en har barn som inte är alltför små är det ett perfekt sätt att få röra på sig i hemmet med barnen närvarande. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag ska köra ett eget pass och inbillat mig att barnen kan roa sig själva bredvid. Ha. Ha. Ha. Det har aldrig någonsin funkat med mina barn i alla fall. De vill vara med, men eftersom övningarna inte på något vis är anpassade för barn har de tröttnat efter cirka två sekunder. Och det vet ju alla som är föräldrar – om en försöker göra något på egen hand är det som att sätta en stor blinkade talande skylt i pannan som skriker ”STÖR MIG!”.

I alla fall. Jag brukar köra pass hemma med Fitness Blender och en dag upptäckte jag att de har ett cirka tjugo minuter långt pass för barn. Vi testade det, som sagt, igår och det visade sig vara ett roligt sätt att röra sig (enkla lekfulla övningar med olika former av slumpmässiga stopp – stå helt stilla, hoppa eller ner och gör en armhävning/stå i armhävningsställning). Nu är jag inte den mest vältränade personen på denna jord, så det kan ju spela in, men jag blev faktiskt svettig och andfådd. Sexåringen tyckte tjugo minuter var för lite (?!) så vi körde några andra barnpass som vi hittade på YouTube, men de var inte fullt så roliga som detta. Barn alltså. Jag var helt illamående efter alla passen och visste inte om jag skulle kräkas eller svimma (av barnpass!) innan vi gav upp, medan sexåringen ba: tralalala, ska vi göra mera? Och det berodde inte på att hon inte gjorde övningarna ordentligt, om vi säger så. Hursomhelst. Rekommenderar (helt osponsrat) detta pass och att träna med barnen om tiden tryter och det är svårt att hitta tillfällen att träna på annat sätt (rekommenderar Fitness Blender i övrigt också, de har alla möjliga typer av träningspass).

Lite springprat

Nu är jag inne på vecka 5 med Löpsteget och det går över förväntan. Jag har kommit igång med löpningen och den känns som en normal del av min vardag liksom. Det är inte svårt att få tid eftersom jag kan anpassa allt efter övriga familjemedlemmar. Det hjälper naturligtvis att M också gillar att springa, så vi kan antingen turas om eller springa tillsammans.

I alla fall, grejen med det här inlägget är att jag vill meddela tre saker:

1. Jag springer ofta i sällskap med någon annan (tonåringen visade sig också gilla löpning), MEN jag har också börjat springa själv. Själv! Jag! I skog och mark och längs befolkade gator! Det känns som en liten seger med tanke på hur rädd och nervös jag har varit tidigare.

2. Jag har upptäckt tjusningen i att springa med musik i öronen. Så himla mycket lättare allt känns! Med tanke på min rädsla har jag inte velat begränsa min kontroll genom att inte höra min omgivning, men nu struntar jag lite i det. Att ha en takt att springa till, en röst att koncentrera sig på osv osv, gör ju att en inte springer där och tänker på hur långt en har sprungit, hur långt en har kvar, hur andningen låter osv osv. Tumme upp!

3. Om du vill börja springa (tvärtemot vad en kan tro när en läser diverse bloggar och kollar Insta osv, är man inte tvungen att springa för att leva ett fullgott liv – vill bara påpeka det) rekommenderas starkt att ha ett schema att springa efter. Olika distanser, olika tider som mål de dagar du tänker springa. Varva gärna med lite övningar, intervaller, raska promenader osv, så att det inte blir sammalika dag ut och dag in. Plus att det är bra om du inte siktar mot att springa skitlångt, skitfort om du inte är van att vara ute och springa. Av de springappar jag har testat gillar jag Pedometer mest. Rätt skönt att höra den där rösten berätta hur många procent av dagens mål du har klarat osv.

Och med anledning av den andra punkten kan jag meddela att bästa låten för att spurta lite är Crazy in Love med Beyoncé. Mycket bra låt att ha sista sträckan när en kanske satsar på att klara en viss tid eller hålla ut en viss sträcka. Förutsatt att en gillar den då. Så klart.

Slutligen – jag är exakt noll och nada sponsrad. Jag gick med i Löpsteget pga att vi fick bidrag av jobbet om vi ville köra antingen det eller 15 minuter med Paolo (datorn vill inte samarbeta så jag kan inte söka rätt på sidan för länkning). Rekommenderas dock! För mig funkar det verkligen att samla poäng och att få slänga in lite orelaterade utmaningar som att hänga räck så länge jag kan.