Så börjas det

Nu har det hänt. Det där oundvikliga. Jag har drömt min första dröm om en bloggare.

Linn smög runt i min dröm inatt som en liten skugga. Hon jobbade på Lindex, hon satt på tunnelbanan. Allt medan jag och två kompisar shoppade och turistade i hufvudstaden. Och nu kommer invävd ”fakta” från hennes blogg – hon skrattade hela tiden samtidigt som hon tjuvlyssnade helt ogenerat på allt vi sa. Det där senare kanske jag har hittat på att Linn brukar göra, alltså tjuvlyssna på främlingar. Tycker mig minnas att hon har skrivit nåt sånt, men jag är å andra sidan så gammal så det där minnet, ni vet…

Hursomhelst. Jag kände en omåttlig nöjdhet över att hon skrattade åt mina skämt och körde därför någon form av standup. Ja, ungefär så. Det var det.

Sanndrömmare?

Den här dagen inleddes på sämsta möjliga sätt. Skitverklig dröm som var allt annat än rolig väckte mig med ett ryck (gissar jag) vid femtiden. Efter det var det omöjligt att somna om. När man är lite lagomt sömndrucken och yr kan man ju dessutom få för sig att den där drömmen kom med ett alldeles speciellt budskap. Då måste man ju ligga där och fundera över det fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Den där drömmen har förföljt mig hela dagen. Som en molande oro i magtrakten. Jävla skitdröm!

Faktum är att jag vid ett antal tillfällen har drömt sanndrömmar. Inga fantastiska wow-drömmar, men ändock saker som sedan faktiskt också har blivit så som jag drömt. Det vill man ju inte tänka på nu. Så vi skiter i det nu. Drömmar är ju bara ändå slumpartade tankar från de närmaste dagarnas intryck, eller hur? Vi säger så.

MEN GE MIG EN HUND ALREADY!

Ibland bara sköljer denna hundlängtan över mig. Som precis alldeles nyss. Då kände jag som rubriken lyder. Bara. Ge. Mig. NU!

Ett stycke dröminlägg

Har haft extremt konstig känsla i kroppen idag pga en dröm jag hade inatt. Den utspelade sig på ett ungefär si så här: Det kändes jättekonstigt i magen. Jag ba: ”men vad är det som sker?”, drog upp tröjan och blottar en genomskinlig mage (tänk genomskinlig plastpåse) innehållandes en hyfsat färdigbakad bebis. Bebisen låg dessutom raklång på bredden (ni fattar, jag behöver ej förklara bättre) och grejade som bara den med huvud och ben. Den genomskinliga maghuden föll sig av för många graviditeter, fick jag förklarat för mig. ”Du har fött för många barn”, konstaterade doktorn (som jag helt plötsligt befann mig hos). Jag kom så klart osökt att tänka på ”Familjen Annorlunda”-kvinnorna och deras icke-genomskinliga magar, men fick ingen klarhet i det där. Jag hade fött tre barn och det var för många. Punkt slut.

Det fördes diskussioner fram och tillbaka om huruvida jag skulle behålla bebisen eller magen. Lite onödig diskussion i det läget då bebisen i stort sett var färdig och magen i stort sett inte existerade längre. Men i alla fall. I drömmarnas värld osv. Jag gick i alla fall runt med den där plastpåsen till mage och funderade hit och dit. Bebisen hängde liksom i denna påse, så jag fick hela tiden gå och bära bebis (och mage) i famnen, för att den inte skulle bli för tung och få magen att spricka. Väldigt mysig och verklighetstrogen dröm, det här.

Nu till den konstiga känslan. Konstig känsla: var är min bebis? Inatt var den där. Nu är den inte det. Så extremt overklig dröm som på mystiskt sätt kändes tokverklig. Inatt brottades jag med funderingar på om ett till barn skulle ingå i vår familj.  Nu ba: ett, två, tre… slut på barn. Mycket konstig känsla.