Nu skulle jag ha behövt en lista, för jag har inga som helst idéer om vad jag ska skriva om. Försökte mig just på att göra en egen lista, men hej och hå vad svårt det var. Jag struntar nog i det. S’atte. Ska jag stolpa min helg kanske? Ja? Ja.
– Jag och M åt romantisk middag på O’Leary’s. Ok, inte så romantisk. Men mysig. Vi satt i tre timmar och pratade hela tiden. Det kan vara lite av en wow-grej när man lever småbarnsliv och har varit tillsammans i hundra år. Vi pratade inte ens om barnen!
– Att vi tittade på Mellot när vi kom hem har jag redan berättat. Men nu berättar jag det igen. Och ifall någon undrar – njä, ingen låt föll mig på läppen direkt. Erik och Tone gjorde nog bästa låten, även om det tar emot nåt så grönjävligt att säga pga Måns ”Byxtapparn” Zelmerlöv har skrivit den. Jag blev uppriktigt skitglad när Sean Banan gick raka vägen till final, pga mina barn blir glada då. Jag gillade ej Louise Hoffstens låt, vilket också tar emot att säga. Hon som har gjort så mycket skit-, skit-, skitbra musik genom åren! Älskar ju henne!
– Igår, söndag, bestämde vi oss för att ta med småttingarna på bio. Vi är ingen biofamilj. Jag älskar att gå på bio. M not so much. Men nu fick vi tummen ur och såg Röjar-Ralf. Helt okej. Första filmen jag såg i 3D. Ever. Kanske inte den ultimata 3D-filmen dock. Barnen satt som små ljus och undrade inte en enda gång om inte filmen var slut snart. Plus att de drack en hel varsin mediumdricka utan att bli kissnödiga en enda gång.
– Söndagen slutade så som den gör ibland. Med hämtmat från Mackedonk och Så Ska Det Låta. De sjöng ”The River” av Springsteen. De brukar mycket mycket sällan sjunga Springsteen-låtar, vilket jag alltid tycker är lite märkligt för han har ju gjort så sjukt mycket låtar så han borde vara med i vartannat program. Alltså, inte med som i med, men ni fattar. Hoppas jag.
– Nu kom jag att tänka på när jag och en kompis blev intervjuade av lokaltidningen med frågan om vilken artist vi ville se på den lokala Strömmingsleken (typ tivoli och surströmmingsätning osv osv). Jag och kompis ba: ”Vi vill se Heart*!”. Ja, troligt. Så där stod vi sedan i tidningen och såg ut som två idioter. Men nu känns det lite bättre eftersom till och med Harald Treutiger trodde att det skulle komma någon Hollywoodstjärna och leda Mellot.
*Se nedan.