Rubrik nr 10: Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Eller rättare sagt, två böcker. Jag kunde inte bestämma mig. När jag gick igenom mina böcker (min mycket blygsamma samling böcker) drogs jag onekligen (höhö…) till böcker där titeln dominerar omslaget, gärna i flera olika eller speciella typsnitt. Så de här två böckerna får representera det – en med olika typsnitt och en med skrift i speciell form. En kan tro att jag fjäskar med Lisa, som tillika är denna listas moder, och ja så kanske det är. Fackis!*
IMG_5615_edited
* Mest frekvent använda ordet i detta hus just nu. Citat från barnens kusin och hens (gamla) version av ”faktiskt”.

Rubrik nr 6: Hepp! Dagens boktips.

Jag läser så himla lite nu för tiden, men jag har några guldkorn som jag gladeligen tipsar om (ifall någon har lyckats missa dem). Min rätt blygsamma, men ack så fantastiska boktipslista:

1. James Frey Tusen Små Bitar

Jag har skrivit om den förr – jag älskar den boken. Jag älskar språket, jag fascineras av handlingen och allt berör och kryper under huden. Kortfattat handlar boken om drogavvänjning. LÄS!

2. Jonathan Tropper Konsten att tala med en änkling.

Den här boken gör så ont att läsa och är samtidigt så rolig.

3. Fredrik Backman En man som heter Ove

Bästa boken jag läste förra året. Mycket rolig, mycket sorglig.

4. Ungdomsböcker! Gärna Lisa Bjärbos! Och Johanna Thydells!

Ungdomsböcker är något jag har upptäckt på senare år. Främst efter att ha följt Onekligens blogg och känt mig tvungen att läsa hennes böcker. De. Är. Skitbra! Genom hennes blogg har jag även hittat andra, så som Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld. Grejen är ju att det är böcker för alla åldrar egentligen. Och jag tror att det är viktigt, allra helst som förälder, att läsa den här typen av böcker och lite minnas tillbaka hur tankegångarna gick och hur man kände, vad som var viktigt osv som tonåring. Man tror att man minns, men jag har fått hur många aha-upplevelser som helst. ”Jamen, just ja!”. Och jäklar i min låda vad ont det gör att minnas hur det var! Just det där när man börjar leka med vuxenvärlden och alla känslor som är förknippat med det. Aj aj aj! 

Konsten att vara kvinna

Jag har nyss läst ut Konsten Att Vara Kvinna av Caitlin Moran. Boken behandlar de intryck, föreställningar och förväntningar på sig själv som kvinna Caitlin Moran hittills har upplevt under sitt liv. Beskrivet så låter det möjligtvis som en urtråkig bok, men det är en underhållande bok som ömsom gör en förbannad och ömsom får en att igenkännande fnissa (varför låter fnissa så fjantigt och flina så elakt?).

Och man behöver liksom läsa hela boken innan man drar slutsatser om var Moran vill komma. Under ett av kapitlen var jag rätt upprörd och irriterad på henne för att det kändes så antifeministiskt, men så läste jag nästa kapitel som liksom knöt ihop det hela så att jag kunde släppa mitt nyuppbyggda agg.

Lite kan jag tycka att hon säger emot sig själv i vissa saker, men som helhet är det en bra bok som helt klart är värd att läsas.

20130726-141753.jpg
Boken bredvid ska jag ge mig på nu.

Semesterlektyr

Idag köpte jag två böcker så att jag har nåt att läsa under semestern (eftersom jag tydligen förtränger de där fortfarande olästa böckerna i bokhyllan). Har bara hört positiva ord om dessa, så hä bi no bra.

20130628-172540.jpg

Jag nördar loss om Bruce

Idag är jag pigg och glad. Tänka sig vad det kan svänga fort. Jag blev faktiskt rätt pigg och glad under dagen igår också. Det sjönk in på riktigt att jag ska få se Springsteen live igen den här veckan. Då kan en ju inte gå runt och deppa. Liksom.

Jag håller ju som bekant på att läsa den senaste boken om Bruce nu och det är egentligen den enda biografi jag har läst om honom. Det jag kan säga är att det känns rätt… jag vet inte, befriande? att läsa om hur icke-helylle han var i sina yngre dagar. Är det något han framstår som idag är det ju verkligen helylle. Inget fel med det naturligtvis, men det är mera intressant att läsa om icke-helylle, antar jag. Obs att det inte är något Mötley Crüe-liv han har levt, utan det handlar mera om hur han var som person i yngre dagar. Dock helt utan droger och måttligt med alkohol.

Men nördig som jag är älskar jag att läsa om bakgrunden till låtarna och hur han kämpade för att få ihop skivor som idag är klassiker. Det behövs egentligen ingen rafflande historia i övrigt, men det är klart att det är intressant att läsa om hur hans liv var i övrigt också. Vad som formade hans musik och de val han gjorde. Hur bandmedlemmar plockades in, avskedades och byttes ut tills det slutligen blev det E Street Band som har varit tills för några år sedan. *paus för ledsen smiley*

Ja ja. Gillar du Springsteen rekommenderar jag boken. Och möjligtvis också om du bara gillar att läsa biografier, men jag antar att det krävs ett visst intresse för musiken för att uppskatta boken. Det är många, rätt långa beskrivningar av låtar framförda live, men så himla målande att man nästan känner att man är där. Eller åtminstone kan se allt tydligt framför sig. Och har man sett Bruce live så känner man igen mycket av hans scenspråk redan från tidigt 70-tal. Möcket intressant för nördar.
20130428-132327.jpg
Bra tajmat av mig att skriva om Springsteen lagom tills han ska komma till Sverige. Det är ju inte alls så att folk vill kräkas på allt som skrivs om honom i alla kvällstidningar vid sådana tillfällen. Och nu även i blöggar! Nåja nåja. Man kan aldrig få för mycket av Bruce. Embrejsa istället för att klaga. Fint. Hej.

Det fattas en tärning

Jag läste ut den tredje (fast egentligen andra) och hittills sista  boken av Johanna Thydell igår. Fast jag har läst böckerna i fel ordning då. Vilket ju inte spelar någon roll eftersom de inte hör ihop.

Boken jag läste igår heter Det fattas en tärning. Den handlar om Puck och dels hennes barndom och dels hennes ungdom. Man får genom återblickar veta varför den där mailadressen bränner i fickan. Sakta men säkert byggs en bild upp av ett stökigt hem och man får följa det från Pucks ögon från 5-6 års åldern till hon är 11 och det oåterkalleliga händer. I nutid finns bästa vännen Emanuel och de trånande blickarna efter Sångaren som senare visar sig heta Micke. Som en röd tråd genom hela boken går frasen Lämna mig inte.

20130128-062337.jpg
Det finns en ganska stor igenkänning i den här boken för mig. Jag räddas lite från att blir för deprimerad (pga igenkänningen) av de ganska snabba svängningarna i handlingen. Kapitlen är korta, nutid blandas med dåtid. Men jag upplevde den aldrig som rörig eller oengagerad. Däremot är den väldigt trovärdig.

Bokrecensioner är inte min grej. Jag analyserar inte så mycket när jag läser, utan läser bara. Men jag tycker mycket om Johanna Thydells böcker. Jag tycker om karaktärerna, jag tycker om historierna. Jag rekommenderar dem varmt. Allra helst om du vill läsa snabba böcker som ändå engagerar.