Eftersom jag visade två böcker som jag tycker är snygga visar jag två böcker som jag tycker är fula också.
[infogas från mobilen in a sec]</p
Böcker
Rubrik nr 10: Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
Eller rättare sagt, två böcker. Jag kunde inte bestämma mig. När jag gick igenom mina böcker (min mycket blygsamma samling böcker) drogs jag onekligen (höhö…) till böcker där titeln dominerar omslaget, gärna i flera olika eller speciella typsnitt. Så de här två böckerna får representera det – en med olika typsnitt och en med skrift i speciell form. En kan tro att jag fjäskar med Lisa, som tillika är denna listas moder, och ja så kanske det är. Fackis!*
* Mest frekvent använda ordet i detta hus just nu. Citat från barnens kusin och hens (gamla) version av ”faktiskt”.
Rubrik nr 6: Hepp! Dagens boktips.
Jag läser så himla lite nu för tiden, men jag har några guldkorn som jag gladeligen tipsar om (ifall någon har lyckats missa dem). Min rätt blygsamma, men ack så fantastiska boktipslista:
1. James Frey Tusen Små Bitar
Jag har skrivit om den förr – jag älskar den boken. Jag älskar språket, jag fascineras av handlingen och allt berör och kryper under huden. Kortfattat handlar boken om drogavvänjning. LÄS!
2. Jonathan Tropper Konsten att tala med en änkling.
Den här boken gör så ont att läsa och är samtidigt så rolig.
3. Fredrik Backman En man som heter Ove
Bästa boken jag läste förra året. Mycket rolig, mycket sorglig.
4. Ungdomsböcker! Gärna Lisa Bjärbos! Och Johanna Thydells!
Ungdomsböcker är något jag har upptäckt på senare år. Främst efter att ha följt Onekligens blogg och känt mig tvungen att läsa hennes böcker. De. Är. Skitbra! Genom hennes blogg har jag även hittat andra, så som Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld. Grejen är ju att det är böcker för alla åldrar egentligen. Och jag tror att det är viktigt, allra helst som förälder, att läsa den här typen av böcker och lite minnas tillbaka hur tankegångarna gick och hur man kände, vad som var viktigt osv som tonåring. Man tror att man minns, men jag har fått hur många aha-upplevelser som helst. ”Jamen, just ja!”. Och jäklar i min låda vad ont det gör att minnas hur det var! Just det där när man börjar leka med vuxenvärlden och alla känslor som är förknippat med det. Aj aj aj!
Konsten att vara kvinna
Jag har nyss läst ut Konsten Att Vara Kvinna av Caitlin Moran. Boken behandlar de intryck, föreställningar och förväntningar på sig själv som kvinna Caitlin Moran hittills har upplevt under sitt liv. Beskrivet så låter det möjligtvis som en urtråkig bok, men det är en underhållande bok som ömsom gör en förbannad och ömsom får en att igenkännande fnissa (varför låter fnissa så fjantigt och flina så elakt?).
Och man behöver liksom läsa hela boken innan man drar slutsatser om var Moran vill komma. Under ett av kapitlen var jag rätt upprörd och irriterad på henne för att det kändes så antifeministiskt, men så läste jag nästa kapitel som liksom knöt ihop det hela så att jag kunde släppa mitt nyuppbyggda agg.
Lite kan jag tycka att hon säger emot sig själv i vissa saker, men som helhet är det en bra bok som helt klart är värd att läsas.
Boken bredvid ska jag ge mig på nu.
Semesterlektyr
Idag köpte jag två böcker så att jag har nåt att läsa under semestern (eftersom jag tydligen förtränger de där fortfarande olästa böckerna i bokhyllan). Har bara hört positiva ord om dessa, så hä bi no bra.
Jag nördar loss om Bruce
Idag är jag pigg och glad. Tänka sig vad det kan svänga fort. Jag blev faktiskt rätt pigg och glad under dagen igår också. Det sjönk in på riktigt att jag ska få se Springsteen live igen den här veckan. Då kan en ju inte gå runt och deppa. Liksom.
Jag håller ju som bekant på att läsa den senaste boken om Bruce nu och det är egentligen den enda biografi jag har läst om honom. Det jag kan säga är att det känns rätt… jag vet inte, befriande? att läsa om hur icke-helylle han var i sina yngre dagar. Är det något han framstår som idag är det ju verkligen helylle. Inget fel med det naturligtvis, men det är mera intressant att läsa om icke-helylle, antar jag. Obs att det inte är något Mötley Crüe-liv han har levt, utan det handlar mera om hur han var som person i yngre dagar. Dock helt utan droger och måttligt med alkohol.
Men nördig som jag är älskar jag att läsa om bakgrunden till låtarna och hur han kämpade för att få ihop skivor som idag är klassiker. Det behövs egentligen ingen rafflande historia i övrigt, men det är klart att det är intressant att läsa om hur hans liv var i övrigt också. Vad som formade hans musik och de val han gjorde. Hur bandmedlemmar plockades in, avskedades och byttes ut tills det slutligen blev det E Street Band som har varit tills för några år sedan. *paus för ledsen smiley*
Ja ja. Gillar du Springsteen rekommenderar jag boken. Och möjligtvis också om du bara gillar att läsa biografier, men jag antar att det krävs ett visst intresse för musiken för att uppskatta boken. Det är många, rätt långa beskrivningar av låtar framförda live, men så himla målande att man nästan känner att man är där. Eller åtminstone kan se allt tydligt framför sig. Och har man sett Bruce live så känner man igen mycket av hans scenspråk redan från tidigt 70-tal. Möcket intressant för nördar.
Bra tajmat av mig att skriva om Springsteen lagom tills han ska komma till Sverige. Det är ju inte alls så att folk vill kräkas på allt som skrivs om honom i alla kvällstidningar vid sådana tillfällen. Och nu även i blöggar! Nåja nåja. Man kan aldrig få för mycket av Bruce. Embrejsa istället för att klaga. Fint. Hej.
Det fattas en tärning
Jag läste ut den tredje (fast egentligen andra) och hittills sista boken av Johanna Thydell igår. Fast jag har läst böckerna i fel ordning då. Vilket ju inte spelar någon roll eftersom de inte hör ihop.
Boken jag läste igår heter Det fattas en tärning. Den handlar om Puck och dels hennes barndom och dels hennes ungdom. Man får genom återblickar veta varför den där mailadressen bränner i fickan. Sakta men säkert byggs en bild upp av ett stökigt hem och man får följa det från Pucks ögon från 5-6 års åldern till hon är 11 och det oåterkalleliga händer. I nutid finns bästa vännen Emanuel och de trånande blickarna efter Sångaren som senare visar sig heta Micke. Som en röd tråd genom hela boken går frasen Lämna mig inte.
Det finns en ganska stor igenkänning i den här boken för mig. Jag räddas lite från att blir för deprimerad (pga igenkänningen) av de ganska snabba svängningarna i handlingen. Kapitlen är korta, nutid blandas med dåtid. Men jag upplevde den aldrig som rörig eller oengagerad. Däremot är den väldigt trovärdig.
Bokrecensioner är inte min grej. Jag analyserar inte så mycket när jag läser, utan läser bara. Men jag tycker mycket om Johanna Thydells böcker. Jag tycker om karaktärerna, jag tycker om historierna. Jag rekommenderar dem varmt. Allra helst om du vill läsa snabba böcker som ändå engagerar.
I taket lyser stjärnorna
Idag läste jag I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Om vi säger så här – jag visste att den skulle vara sorglig, men jag hade inte riktigt räknat med att den skulle vara exakt så sorglig som den var. Jag känner mig så tagen av den att jag knappt kan beskriva den. Läs den bara, om du inte redan har gjort det. Bunkra med näsdukar och se till att ha tid att läsa den i ett svep.
Jag läser en bok – Ursäkta att man vill bli lite älskad
Det hör inte till vanligheterna att jag läser ut en bok inom tjugofyra timmar. Det hör inte ens till vanligheterna att jag läser en hel bok överhuvudtaget. Nuförtiden.
Men Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad läste jag ut helt och hållet, plus att jag gjorde det inom tjugofyra timmar. Grattis till mig.
Jag älskar ungdomsböcker! De är så okomplicerade och rakt på sak. Man slipper läsa utdragna totalt ointressanta miljöbeskrivningar och författaren har mycket sällan snurrat in sig i en knut för att få till en intressant historia. Enkelt och ärligt. Änd aj lavv it. Plus i kanten för att man känner igen sig så mycket i sitt ungdomsjag. Och dessutom känner lite att eftersom man kan relatera så himla mycket kan en omöjligt ha blivit för vuxen för att förstå sina egna barn.
Hursomhelst. Johanna Thydells bok handlar om Nora Jonasson som har två bästisar, varav den ena helt plötsligt börjar hata henne. Det är främst en bok om vänskap, det här. Men även med klassiska ungdomfunderingar kring vem man egentligen är och vad man egentligen vill här i livet. Det är en bok att fnissa till mest faktiskt. Språket är helt klockrent och det är främst det som får en att fnissa, för historien i sig är rätt ångestladdad och ledsam.
Det är inte den bästa boken jag har läst, men ändå riktigt bra! Gillar du ungdomsböcker så läs!
Dag 9: 10 favoritböcker
Den här blir svår eftersom jag inte har läst böcker på samma sätt som förr, på flera flera år. Jag ska försöka komma ihåg, men det här kan mycket väl gå lika bra som med filmerna. Det vill säga, inte alls.
1. I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén. Det är den första boken jag kommer att tänka på. Den läste jag för något år sedan och blev kär. Ville aldrig att boken skulle ta slut. Det var nog inte så mycket för själva handlingen, även om den också gjorde sitt till. Men jag älskade språket i den här boken, minns jag.
2. Tusen små bitar av James Frey. Det är egentligen samma sak här, språket. Jag skiter fullständigt i om det här är en helt fiktiv berättelse eller om det har hänt på riktigt. Jag har ingen aning om hur abstinens känns och hur man mår, men när jag läste den här boken kändes det som att allt han kände, kände jag också. Ett språk som liksom bara drar en in i hela karusellen. Jag skulle kunna skriva en uppsats, men slutar nu.
3. Min vän Leonard av James Frey. Uppföljaren till Tusen små bitar. Också så himla bra, fast på ett annat sätt. Det är flera år sedan jag läste den och den har inte satt sig på samma sätt som Tusen små bitar, men jag vet att jag älskade den.
4. Här vill jag skriva titeln på en bok som bara försvann ur skallen. Alltså, titeln försvann, inte boken. Boken är självbiografisk om en tjej som träffar en kille som successivt bryter ner henne och därefter börjar en vidrig misshandel som aldrig tar slut. Jag vet, en miljard böcker handlar om detta. Men det här är en svensk tjej som heter Anna (ovanligt namn, jag vet). Hjälp mig, vad sjutton heter boken!
Åh, Google, I love you! Dårskap för två heter den och är skriven av Anna Videll. En mening som satte sig (eller innebörden av en mening, jag minns den inte ordagrant) var att oavsett hur skadad eller inte skadad man är, rent fysiskt, av misshandeln tycker man alltid att man borde vara mer skadad för att kunna kalla det misshandel. Det spelar ingen roll om man får ett blåmärke eller om man blivit skuren med kniv – alltid finns det värre skador som verkligen skulle rättfärdiga att man säger att man har blivit misshandlad. Ringer som en klocka i mitt huvud.
5. Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo. On a lighter note då. Lisa skriver världens bästa ungdomsböcker. Det spelar ingen roll att jag är över trettio år, jag dras ändå in i berättelsen och minns så hjärtat brister.
6. Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo. Samma sak här. Sorg som man upplever som barn/ungdom oavsett om det är hjärtesorg eller sorg som i den här boken – det får mig nästan att få andnöd. Det gör så jäkla ont! Lisa har en förmåga att skriva om sådant och ändå få en att skratta där mitt i andningssvårigheterna och tårarna.
7. Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Ännu en bok, fast för vuxna, där allt gör så jäkla ont och ändå skrattar man.
8. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson. Ännu en ungdomsbok. Jag älskar ungdomsböcker! Speciellt eftersom jag numera kan kalla mig mamma till en ungdom. Man vill minnas, så att man inte sitter där som en jäkla stofil och inte fattar någonting. Sara klarar också av det där att beskriva känslan så att man direkt slungas tillbaka till tonåren.
9. Maskrosungen av Sandra Gustavsson. Man vill bara ta det barnet som Sandra var i famnen och hålla om. I evigheter. Usch och fy att barn runt om i landet och världen har det så här. Man förstår det inte, men det händer hela tiden. Nu börjar jag gråta också. Läs boken! Ögona böj!
10. Svedd av Sandra Gustavsson. Ja, ännu en bok av Sandra, men denna gång en fiktiv roman. Eller psykologisk thriller, kanske man ska kalla det. Den genre jag egentligen håller mig långt borta från pga blir så himla rädd. Men den här klarade jag av, vilket skulle kunna vara ett dåligt betyg – men icke! Den är spännande och gripande.
Lustigt nog har jag en hel bunt med böcker som jag också skulle vilja lägga till på listan. Men det är väl kanske så att böcker sätter sig mer eftersom man själv får fantisera ihop och därför känner mer. Jag vet inte, en teori jag har. Funkar uppenbarligen så för mig. Jag som i princip är helt utan minne vad gäller filmer.
Men åh, vad jag vill läsa en massa böcker nu!
TOPP 10-UTMANING
Dag 1- 10 fakta om mig själv.
Dag 2- 10 favoritfilmer
Dag 3- 10 favoritserier
Dag 4- 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
Dag 5- 10 bästa konserter jag sett
Dag 6- 10 favoriträtter
Dag 7- 10 favoritdrycker
Dag 8- 10 favoritsnacks
Dag 9- 10 favoritböcker
Dag 10- 10 favorittidningar
Dag 11- 10 manliga favoritskådisar
Dag 12- 10 kvinnliga favoritskådisar
Dag 13- 10 kändiscrushar
Dag 14- 10 favoritband/sångare
Dag 15- 10 fiktiva favoritkaraktärer
Dag 16- 10 favoritsånger just nu
Dag 17- 10 saker jag ville bli när jag var liten
Dag 18- 10 favoritpyssel
Dag 19- 10 saker jag inte kan gå ut utan
Dag 20- 10 saker jag måste göra innan jag dör
Dag 21- 10 internetsidor jag ofta besöker
Dag 22- 10 heta fysiska saker på en eventuell partner
Dag 23- 10 heta egenskaper på en eventuell partner
Dag 24- 10 favoritspel
Dag 25- 10 saker jag gör när jag har tråkigt
Dag 26- 10 saker jag älskar med mig själv
Dag 27- 10 saker jag önskar att jag kunde förändra
Dag 28- 10 saker jag ångrar
Dag 29- 10 önskningar
Dag 30- 10 ställen jag vill åka till
camelliss.wordpress.com 