Jag babblar loss om väder och tv

Tvära kast. Nu tänker jag prata väder eftersom det är sånt man pratar om när man vill brejka di ice liksom. Så här: jag gillar hösten. Jag är inte deprimerad över att sommaren är slut pga jag blir rätt less på sommaren ganska fort. Jag vet, otroligt provocerande av mig. Jag gillar sommaren och värmen, men jag gillar inte den här hetsen att vara tvungen att hitta på en massa grejer hela tiden. Blir så sjukt stressad av det och börjar längta till mörka kvällar i soffan med filtar och kuddar och en brasa i kaminen. Jag är ingen aktiv person. Punkt slut. Mår ganska dåligt av att vara för aktiv, för det slår alltid tillbaka så att jag vill sitta och vagga med tom blick i en vecka i sträck. Tydligen en icke-attraktiv egenskap, men det är en helt annan diskussion än det jag tänkte skriva om. Vi kan bara nöja oss med att jag gillar hösten.

Det jag inte gillar är när sommaren vägrar ta slut och fortsätter tills september nästan är slut, för vet ni vad det innebär? Det innebär att hösten blir så gott som obefintlig. Pang!, säger det och så är det minusgrader. Som det var imorse när jag klev upp. Från att ha varit så varmt i helgen så att vi åkte på en båttur med grannar och satt i gassande sol och grillade korv, till frost på gräsmattan. Bara så där. Ena dagen sommarvärme, nästa dag vinter. Och jo, iofs – det är höstfint nu på dagen. När jag sitter inlåst på jobbet.

Fast ska jag vara helt ärlig är det bästa med hösten de mörka kvällarna då det är legitimt att sitta inne och bara dricka te. Okej, dricka te skrev jag bara för att det låter bättre än titta på tv. Apropå tv! Jag har hittat en ny serie jag gillar. Den går på 11:an och heter nåt i stil med Emily Owens, MD. Den kanske rent av heter exakt så (en googling senare kan vi konstatera att ja, det gör den). Förutom House (som jag aldrig någonsin tittade på) har jag älskat varenda sjukhusserie som någonsin gjorts (menar seriösa sjukhusserier, ej Scrubs. Den typen av serier är bara tidsfördriv som en tittar på om det råkar vara precis när jag inte har något annat att titta på). Hursomhelst, gillar verkligen tjejen som spelar Emily Owens. Vet inte vad det är, bara tokgillar henne. (Jamen tjena! Det är ju Meryl Streeps dotter! Där ser man.) Serien gick för övrigt bara i en säsong, s’atte. Gillade Off the Map skitmycket också och den cancellade de också. Den här utläggningen, läser någon den överhuvudtaget?

Det blev ett inlägg i alla fall. Alltid något.

 

Annonser

Jag gör Dalarna

Alla på internettet ba: tjoho, vilken härlig sommar vi har! Och jag vill varje gång svara: INTE ÖVERALLT DÅ INTE! För här där jag bor blåser det iskalla vindar exakt varenda dag. Idag t.ex. skiner solen och himlen är klarblå, så det skulle kunna vara skitfint väder. Förutom att man fryser ihjäl om man går ut.

Förra veckan hade M jour så då var vi dessutom rätt låsta (han får vara max åtta minuter från stationen eller snarare han ska kunna ta sig till stationen på max åtta minuter – aningens begränsande). Med bajsvädret från helvetet (okej jag överdriver lite) fanns det inte så mycket att hitta på i närområdet om en säger så. Den här veckan började vi därför med att åka inåt landet och hoppades på lite mindre blåst och lite mera värme. Orsa Björnpark var målet och vi fick både värme och mindre blåst (trots att vi befann oss cirka en miljard meter över havet).

Det är ju lite blandade känslor det där med djurparker. Isbjörnar i ett skogsområde i Sverige liksom? Trivs de verkligen där? De hade visserligen ”sjöar” att bada i och på vintern stora snöhögar att leka i, men ändå. Men vad man än tycker och tänker om det är det riktigt häftigt att få komma så nära djuren även om det naturligtvis inte är att jämföra med hur djuren lever och beter sig i det vilda. De här björnarna var ju helt obrydda om oss människor. Skrikande barn eller annat oljud rörde dem inte i ryggen. De måste ju vara rätt livsfarliga om de skulle kunna rymma liksom. Jag menar, eftersom inget skulle skrämma iväg dem. Å andra sidan kanske de inte skulle känna sig hotade eller trängda av människor heller, vem vet? Och varför funderar jag så mycket över detta?

I alla fall. En mycket mysig dag även om jag som vanligt känner att djurparker nog är mera till för de vuxna än för barnen. Åtminstone mina barn. De rusar på och har liksom inte tid att stå stilla och titta på djuren och läsa/lyssna på information om djuren.

På vägen hem åkte vi till Orsa Camping och tog oss ett dopp. Eller ja, övriga familjemedlemmar tog sig ett dopp och jag ”vaktade” grejerna. Vidare till Mora för lite middag på den exklusiva restaurangen McDonalds och ett besök på ett zoo som låg intill. Barnen var mera fascinerade av fåglarna och mössen därinne än björnarna och tigrarna på Björnparken, kan jag säga. Utom möjligtvis tonåringen då. Sist av allt åkte vi in till Rättvik och gick på den långa bryggan ut till den lilla ön. Jag vet inte ens vad bryggan och ön kallas, men det var himla fint.

Jag har faktiskt aldrig varit i Dalarna, vad jag minns. Men nu i sommar har vi hunnit med både Leksand Sommarland, Orsa Björnpark och lite sightseeing i övrigt i trakterna. Jag skulle kunna bara åka runt i Dalarna utan något specifikt mål och göra det som faller en in längs vägen. Så mycket fint att se.

Rain keeps falling on my head

Det vankas avslutningar här, den här veckan. Jag är mest bekymrad över vädret och kollar väderapparna flera gånger om dagen för att se om de har ändrat sig. Tonåringen har utomhusavslutning på kvällen på torsdag och sjuåringen på morgonen på fredag. Gissa vädret. Soligt och fint idag. Soligt och fint imorgon. Regn på torsdag kväll. Regn på fredag morgon.

Mycket, mycket irriterande. Vädergudar, work with me! Eller ja, med barnen, deras klasser och deras lärare. Tack.

Själv har jag nedräkning till semestern med allt vad det innebär av rastlöshet och brist på tålamod. Två kortveckor och en hel. Soon and very soon.

 

Matstafettsladdar

Sitter i solen på altanen (på möcket obekväm flätad stol, utan byxor) och dricker lite kaffe. Bådar väldigt gott inför dagens/kvällens Matstafett. I slutet på maj varje år cyklar ett gäng runt och äter förrätt, varmrätt och efterrätt hos olika personer som man har blivit ihoplottad med. Fast man har en bestämd (och självvald) partner som man cyklar runt med. Olika konstellationer av folk på varje rätt. Otroligt roligt!

Efter efterrätten blir vi hänvisade till plats för ”efterfest”. Tanken är väl att det ska vara ett hemligt ställe så man brukar byta varje år. Dock att denna lilla stad inte kryllar av ställen att pula in 500+ personer på, så vi får väl se hur mycket de kan variera sig.

I alla fall. Har varit lite otaggad hela veckan men med detta fina väder börjar festsuget vakna till liv. Vi ska bjuda på efterrätt i år och mitt största bekymmer är om mängden alkohol kommer räcka. Så med andra ord är läget rätt lugnt här ändå.

Jamen nämen. Om en skulle ta tag i den här dagen då kanske?

20130525-095848.jpg
Bildbevis

Den som skrattar åt andra osv

För någon dag sedan satt alla här och ba: HAHAHA, titta Stockholmarna får panik av lite snö!

Nu sitter alla och ba: Håll käft!

Ty nu har ovädret kommit hit. Och tänka sig, det blir lite kaos här också.

Med de orden bjuder jag på en bild från vår altan.

20121207-061220.jpg

Ps. Tänkte skriva rubriken ”Den som skrattar först”, men kom på att jag inte fattar slutet – ”skrattar sist”. Vad fan? Den som skrattar först skrattar hela tiden? Först den att skratta får skratta mest? JAG FATTAR INTE! Och det insåg jag först idag, 37 år gammal. Förklaring mottages tacksamt, eftersom jag alltid har tolkat den som att man ej bör skratta först.

Ps II. OK. Det heter ju ”Skrattar bäst som skrattar sist”. Tack för infon, Carina! Jag skäms bara lite över hur mycket tid jag la ner på att fundera över detta imorse. Nu fattar jag, kan jag meddela.

Stress och lycka i ett enda inlägg

Denna morgon! Hets och spring hela tiden. Jag låtsas att jag tar det lugnt och har det härligt med tända ljus, men inuti hamrar kaninhjärtat stressat på. Det är ”mamma!” hit och ”mamma!” dit. Och jag ba: *yr höna* (ja, det ska vara särskrivet). Det är nu jag brukar sluta äta frukost, men det är först nu jag har tid att sätta mig på riktigt. Så jag sätter mig en stund och skiter i att jag borde göra något annat just nu.

Ja. Livet, hörrni!

Mer positiv iakttagelse: DET SNÖAR! SKITMYCKET! Jag vet, vissa håller på att avlida av hat när de ser snö. Men jag älskar det! Och då är jag verkligen ingen friluftsmänniska som direkt tänker på skotern, slalomskidorna och varm choklad i termos. Jag tycker bara att det är så himla himla fint med snö. Allt blir ljusare, det knarrar under skorna, träden gnistrar sjukt mycket så man blir alldeles tårögd och religiös. Dessutom! En av de viktigaste grejerna – man vet att det är kallt. Man behöver liksom inte fundera över hur man ska klä sig och barnen. Det är kallt. Punkt.

Det betyder även att det kommer att bli en vit första advent med juliga julskyltningar. Det måste man ju gilla även om man är snöhatare?